”Mer än bara över natten” med Kjell Hansson, en bortglömd svensktoppshjälte

Det är Melodifestivalen 1979 och jag sitter där andaktsfull med familjen i vardagsrummet hemma på Humlestigen i Älvsjö med lördagsgodis i form av popcorn och en Marabou Schweizernöt-chokladkaka uppbruten i rutor av mamma och lagd i den bruna keramikskålen som alltid används för detta ändamål. Jag har precis fyllt 11 och är omåttligt förtjust i denna musikaliska tävling, som vid den här tiden har sin ursprungliga enkla form – en tävling! Festivalen har en mycket stark ställning i tv-mediet som fortfarande består, och ännu i många år bara ska bestå, av två kanaler.

Ted Gärdestad vinner med ”Satellit” och är fortfarande så där ekorrpigg och vaken som bara han kunde vara innan han försvann till USA och kom tillbaka personlighetsförändrad och sorgligt avtrubbad. Magnus Uggla kommer sist med ”Johnny the rocker”, vilket han med jämna mellanrum fortfarande tycks få äta upp.

Men det var fler som var med. T ex Eva Dahlgren (den permanentade truliga debuten), Adolphson & Falk (som här ännu har långt kvar till det sound som ledde till 80-talets synthframgångar) och Tomas Ledin (med tidstypiska falsettskrik och utmanande blickar och poser). En av de idag minst kända, ja egentligen nästan helt bortglömda är Kjell Hansson. Jag tycker han har en i sammanhanget väldigt skön och laidback framtoning, till skillnad från många av de andras framträdande som känns kraftigt 70-talsdaterade.  Jag påmindes om honom, Kjell, här idag. Hade nog inte tänkt på honom sedan dess, 29 år…

För Kjell Hansson är med i Melodifestivalen 1979 och gör en låt som faktiskt inte är helt oäven. Nu är den kult! Den handlar om ett klassiskt ämne, lika aktuellt nu som då. Relationer. Det handlar om commitment i det härliga, sköna frisläppta 70-talet. Jag förstod naturligtvis inte alls vad låten handlade om då och tyckte nog att den var trist, men gillade i alla fall redan som elvaåring melodin. ”Mer än bara över natten” blev 5:a i den svenska uttagningen men knep förstaplatsen på Svensktoppen sen i många veckor, vilket var en stor framgång då.

Kjell Hansson hade två år tidigare 1977 gjort ”Roslagens vind” som också den toppade Svensktoppslistan. (Vilket var orsaken till att jag plötsligt började tänka på Kjell Hansson igen eftersom jag i Thailand träffade en fin tjej från Roslagen…) Det var faktiskt den låt som låg längst på förstaplatsen det året. Det är en riktig schlager av den ytterst melodiösa sort som gjordes på vid denna tid. Denna Svensktoppens guldålder.  

Jag är alldeles fascinerad över att det är 29 år sedan jag hörde ”Mer än bara över natten” förra gången och att jag fortfarande minns så mycket av texten. Och att jag minns precis hur melodin gick.

När jag googlade fram svensktoppslistorna för åren i slutet av 70-talet är det så märkligt att känna igen nästan alla titlar och minnas texter och melodier. Nästan varenda en av låtarna! Det var nåt speciellt med Svensktoppen på den tiden. Jag har tydliga minnesbilder av hur mamma städar hemma på helgen och att radion står på.

Jag ligger på vardagsrumsgolvet och plockar och meckar med Lego och Playmobilgubbar eller ritar. Och musiken spelar och spelar och stannar i den lille pojkens minne… Det är en mycket fin och harmonisk minnesbild. En minnesbild som känns nästan precis så oförargligt korrekt och närmast ”frireligiöst” gullig i framtoningen som Kjell Hansson 1979… Det är nästan litet Runar Sögaard-känsla, utseendemässigt. Och ändå inte. Det är ganska sparsmakat. Och refrängen har vackra harmonier. Jag gillar Kjells sympatiska och varma framtoning! Man liksom känner att han är en bra och ”reko kille”. Kolla själv!

 
Kjell Hansson gör ”Mer än bara över natten”, Melodifestivalen 1979. Tyvärr är ljudet och bilden inte av bästa kvalitet men denna kultlåt strålar ändå fram!