Om tänder, Listerine och hockeyvåld

Det kändes väldigt skönt att få ett lugnande besked av tandläkaren imorse. Inga hål i år heller. Han reagerade också på att mina tänder var så vita. “Vad har du gjort med dem?” Jag fick tänka efter en stund men insåg sedan att det måste vara effekterna av den amerikanska blekningspasta jag testade i höstas, den jag fick låna av Wendi när jag var i Colorado. Det syns tydligen fortfarande. Kul!

Jag gissade att jag kunde tacka Listerinet för min fortsatt hålfria tanduppsättning. Men tandläkaren bekräftade att vetenskapliga studier visat att Listerinet bara har liten effekt. (Men marknadsföringsbudgeten är enorm!). Det som verkligen hjälper är fortfarande tandtråden. Ja, ja… Same old story. Och eltandborsten. Min gamla eltandborste havererade för några år sedan. Jag ska skaffa en ny OCH börja köra tandtråd åtminstone några gånger i veckan.

Men eftersom jag fortfarande tycker det känns bra att ta Listerine då och då så litar jag på placebo-effekten och fortsätter med den också. För säkerhets skull. Tänderna är viktiga. Det tror jag de flesta tycker. Fast kanske inte sportreportrar i media?

Niklas Wahllöf på DN skrev igår om den olustiga trenden i media där hockeyvåldet på något sätt glorifieras och nästan premieras – “Det är 2000-tal nu. Det är inte tufft att slåss, pojkar!” Kvällstidningarna är som vanligt värst. De borde läsa Niklas krönika istället och sansa sig. Det är bara väldigt olustigt att se alla uppviglande pinsamma kommentarer som hetsar till bråk och använder retorik som “terminator” hit och “hämnaren” dit. Våldsmännen belönas med beundrande kommentarer dagen efter. Yuck! Grishockey borde det kallas!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=752914

Jag gillar det Niklas skriver. Och bra musiksmak har han också. Ja det är bara förnamnet. Han är proffs. Good man. Dessutom har jag mött Lassie eftersom jag jobbade ihop med Niklas på Passagen när det begav sig i IT-boomens glada dagar i det förra årtusendet. (Om du läser det här Niklas kan jag berätta att Nybohovs hissbana åter rullar… Kult!)

Apropå oempatiska sportreportrar som verkar ha trubbat av sig med Rohypnol reagerade jag imorse när jag på sportnyheterna fick se en svensk hockeymålvakt tappa hjälmen och skyddsvisiret och därefter få en skridsko rätt i sitt oskyddade ansikte. Det såg hemskt ut. Reporten konstaterade lakoniskt:

“Det var ingen fara alls, några tänder slogs ut…”

För tänder är ju inte viktiga. Eller? Jo det måste jag nog säga att åtminstone jag tycker. Kanske särskilt känns det så en sådan här dag när jag varit hos tandläkaren och fått grönt ljus – igen.

PS: Och utanför duggar, droppar det snöblandade regnet fortfarande. Snöglopp! Usch det är deprimerande väder.
Men ärligt talat kunde det ha varit värre. Jag kunde ha suttit i en öppen livbåt mitt ute på norra Atlanten strax söder om Grönland i mars 1943…