”The Task force” lämnar Portsmouth med kurs mot Falklandsöarna, 5 april 1982

Kring de två hangarfartygen HMS Hermes och HMS Invincible har kärnan i en engelsk hangarfartygsgrupp, en stridsgrupp av fregatter, jagare och trupptransportfartyg, samlats och utrustats på formidabel rekordtid. Denna mycket bestämda och snabba engelska respons kommer helt säkert som en riktigt obehaglig överraskning för juntan i Buenos Aires.

Och redan den 5 april 1982, för idag prick 30 år sen men då bara tre dagar efter att Argentina invaderat Falklandsöarna, lämnar de örlogshamnen Portsmouth under stor patriotisk yra, starka känslor, pompa och ståt och börjar sin långa färd mot operationsområdet… I föregående bloggs filmavsnitt finns den känslosamma sekvensen där hangarfartygen löper ut, likt många tidigare brittiska flottstyrkor gjort genom århundradena.

Royal Navy har inte för inte världens stoltaste traditioner att leva upp till och när hangarfartygen lämnade Portsmouths hamn kunde också männen på däck se Amiral Nelsons gamla flaggskepp HMS Victory där hon ligger i sin torrdocka som ett minne av segern vid Trafalgar 1805 vilken avgjorde Napoleonkrigen till sjöss och säkrade Englands ställning som ledande och ohotad sjönation. ”Britannia rule the waves…” Men skulle det fortfarande vara så 1982?


HMS Hermes, flaggskeppet i hangarfartygsgruppen, lämnar Portsmouth 5 april 1982

Engelsmännen har bråttom. De har ett fönster i tiden på ett par-tre månader som de måste agera inom innan vintern kommer på södra halvklotet. Falklandsöarna ligger 13 000 km från England och att ta sig dit med fartyg om de så går för full maskin tar bara det ca 14 dagar. Det är en lång resa till denna karga och vindpinade plats, dessa avlägsna öar.

Royal Navy samlar nu sina resurser och från skilda delar av världen kommer olika fartyg med olika funktion och kompetens. Från Gibraltar ansluter mannen som fått befälet över denna flotta, Rear admiral John ”Sandy” Woodward, en mycket kompetent konteramiral (sedermera amiral) utbildad inom det engelska ubåtsvapnet.

Men det är mest en slump att han får detta det mest intressanta och komplicerade befäl som någon officer i engelska flottan haft sedan andra världskriget. Han råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle och är tillräckligt senior. Och tiden är den avgörande faktorn.


Admiral sir John ”Sandy” Woodward (1932 – )

Ett viktigt etappmål för Royal Navy är den brittiskkontrollerade lilla vulkanön Ascension som ligger strax söder om ekvatorn ungefär halvvägs till Falklandsöarna. Ascension kom att spela en helt avgörande roll som halvvägs beläget basområde för den våldsamma uppladdningen inför kriget. Kriget? Ja ingen i flottstyrkan, eller i världen överhuvudtaget, visste ju ännu om det verkligen skulle behöva bryta ut?

Man hoppades ju fortfarande på att det amerikanska medlingsförsöket genom utrikesminister Alexander Haig, som åkte i skytteltrafik mellan London och Buenos Aires dessa historiska aprildagar 1982, skulle lyckas. Men den engelska planläggningen fortsätter utifrån ett krigsscenario.

Den amerikanska Reagan-regeringen har hamnat i en intressekonflikt när Argentina ställts mot England och förklarar sig neutrala i konflikten. England är självklart deras gamla allierade sedan två världskrig och nu i ett kallt krig, men alla anti-kommunistiska regimer i Sydamerika, oberoende av hur pass extrema de är, har samtidigt USAs stöd i Reagans outtröttliga kamp mot kommunismen.

Pinsamt nog måste därför USA i det här fallet smyga med sitt stöd till England. Det stora och mycket strategiska flygfältet på Ascension – Wideawake – är nämligen en amerikansk flygbas som först inte upplåts för engelsmännen. Men efter en direktkontakt från Thatcher till Reagan låter amerikanerna engelsmännen börja använda den utmärkta mycket långa start- och landningsbanan. I april 1982 tar flygplatsen på Ascension över förstaplatsen från O’Hare, Chicago som världens mest trafikerade flygplats…

Uppladdningen fortsätter…


”The British task force sails south…” ett stycke samtidshistoria i form av ett innehållsrikt, informativt, gripande och bitvis litet festligt inslag ur BBC News, april 1982

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: