”Rites of passage”
Den 6:e juni 1987, för 25 år sedan vaknar jag upp trött, utfestad och medtagen vid lunchtid.
Dygnet innan hade varit ”sista natten med gänget”, studentexamen i strålande väder efter en usel och kylig majmånad med mycket regn. Hela studentfirandet hade varit en känslomässig bergochdalbana för mig och det sista dygnet var själva kulmen på denna resa. Det var händelser värdiga en riktigt melodramatisk amerikansk high school film.
Vid femtiden på morgonen satt jag och två vänner och lyssnade på fågelsången i en radhusträdgård i Mälarhöjden. Vi var de sista som var kvar, som inte ville inte bryta upp, inte bryta den speciella magi som vi kände att stunden var laddad med. Vi pratade om det som varit och det vi trodde skulle komma. Fåglarna sjöng och solen steg långsamt upp på himlen.
Till slut var det bara jag kvar letandes efter en taxi nere vid Mälarhöjdsmotet över E4:an. Vid halvsjutiden var jag så slutligen hemma på Humlestigen i Älvsjö. Det kändes som om jag var den sista människan på Jorden. Allt var stilla, ballongerna och björkriset i trädgården slokade väl ungefär lika mycket som jag.
Nu i efterhand kan jag se hur oerhört viktiga och utvecklande den resan var.
4 juli, 2012 den 8:19 e m
Calle, glad att vara med då, glad att vara med nu. kram
5 juli, 2012 den 12:06 e m
Ja det är jag verkligen glad för. Det var starka upplevelser vi gick igenom och ditt stöd i den besvärliga tid som följde var avgörande för mig. Det är fint min vän, riktigt fint!
Kram!