Jag ville här rikta ett varmt tack till Per ”Stig Vig” Odeltorp (1948-2012) för alla kultlåtar, underfundiga texter och alla skratt dessa bjudit mig på genom åren.

Jag har väl egentligen aldrig varit någon riktig Dag Vag-fan och ändå har jag på något sätt varit det. Jag har lyssnat ganska mycket på dem, en och annan låt hittade också in på 80- och tidiga 90-talets blandband. Bandets underfundiga finurligheter och ordlekar har roat mig mycket genom åren. Så har även ett antal av deras drivna rockreggae-ska-pop-låtar. 

Själva kallade de sin musik för ”transkontinental rockreggae”.  Jag har även sett dem live, men då först 1990.

Det finns ett antal låtar med dem jag återkommit till med jämna mellanrum. Bl a klassikern ”Samma sak” från LPn ”Palsternacka” från 1980. Här i lätt förklädd version framförd av bandet ”Zeg Deg” i den tecknade filmen ”Helvete också” av Lennart Gustafsson, 1980.

”Myrorna myllrar i stacken, medan stjärnorna föds och dör…”

http://www.youtube.com/watch?v=36rmA9lqqLs

Julen 1976…

Jag har i julklapp av Pappa fått min allra första science fiction-roman. En bok med ett mycket fantasieggande omslag som omedelbart fångar min 8-årigt nyfikna uppmärksamhet.

Romanen i fråga är ”Uppdrag i universum” av Sam J Lundwall. Boken utkom 1973 och blev en omedelbar succé i SF-kretsar såväl på svenska som engelska. Sam J är svensk science fictions största namn, genrens nestor. Dessutom är han en flitigt anlitad och framgångsrik översättare. Han måste sägas vara en riktig mångsysslare eftersom han även är fotograf, journalist, förläggare och trubadur.

Den inbundna utgåvan av ”Uppdrag i universum” från 1973 med sitt fantasieggande omslag

Fram på julnatten när Pappa själv läste igenom julklappen blev insikten för varje vänt blad allt klarare att detta kanske inte var den allra mest välbetänkta och lämpliga lektyren för ett lågstadiebarn. Men det var försent – och boken träffade mitt i prick! Jag tyckte den var helt hysteriskt rolig även om många av skämten då gick över min 8-åriga förståelse- och begreppshorisont.

”Uppdrag i universum” handlar om den lönnfete, medelålders (43-årige!) fege antihjälten sub-undermenig Bernhard Rordin. Bernhard befinner sig på fängelsplaneten ”Långsamma döden” där han avtjänar ett 20-årigt straff för sitt tidigare misslyckade uppdrag – läs föregångaren ”Inga hjältar här” –  men lyckas genom lyckliga omständigheter fly från detta helvete och tar sig ombord på det forna Vintergatsimperiets stoltaste skepp: det två miljoner kilometer långa rymdskeppet Refanut. Där väntar en vansinnig värld och hysteriska upplevelser.

En miss i programmeringen av skeppets överintelligenta datorer och maskiner gör att de alla är passionerat förälskade i Bernhard, vilket står i skarp kontrast till övriga invånare han kommer i kontakt med ombord - de försöker ta livet av honom med samma helhjärtat sjuka frenesi. Det blir många gånger rent sinnessjukt roligt. Sam J har ett utsökt ironiskt sätt att formulera sig och är en mycket beläst och allmänbildad person vilket man märker på de många festliga och galna anspelningar till historien och litteraturhistorien som här förekommer.

”Uppdrag i universum” är helt enkelt en hysteriskt rolig och mycket våldsam och brutal drift med genren som dessutom innehåller en försvarlig mängd sexskämt och jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag skrattat käften ur led. Vissar partier är helt och totalt obetalbara. Jag läser om boken då och då med några års mellanrum och skrattar nu i vuxen ålder fortfarande hjärtligt och gott åt Sam Js underbart sjuka humor!

”Uppdrag i universum” blev en ögonöppnare för mig och en inkörsport i den sjuka humorns värld som jag sedan följde upp med flera års prenumeration på svenska MAD i det det sena 70-talet och tidiga 80-talet, då tidningen ännu var mycket populär även om guldåldern troligen inföll ca 10 år tidigare.

De första läsningarna av boken sammanföll också med det stora intresse för science fiction som tändes i mig i samband med första Star Wars-filmen och den våg av SF-filmer som sedan kom att skölja fram.

Det sammanföll också med mitt stora intresse för astronomi, medlemskapet i Astronomiska Sällskapet Plejaderna (ASP) samt den allmänna tidsandan av obegränsad optimism inför människans utforskande av rymden.  Det framstod ju då (sent 70-tal och tidigt 80-tal) som tämligen självklart att vi redan år 2000 skulle ha en permanent koloni på månen, alltså en riktig månbas, samt en större rymdkoloni i bana runt Jorden.

Föregångaren till ”Uppdrag i universum” heter alltså  “Inga hjältar här” (nominerad till SF-världens finaste utmärkelse Nebula award) är nästan lika rolig – och det vill inte säga litet det!

Efter sådana odödliga SF-klassiker som ”Alien” och ”Blade Runner” är jag omåttligt nyfiken på vad Ridley Scotts nya science fiction skapelse ”Prometheus” kommer att bjuda på? Filmprojektet har omgivits med mycket hysch-hysch, men har beskrivits som en ”prequel” till Alien. Dvs en film som kronologiskt kommer före Alien på samma sätt som ”Bilbo” kan sägas vara en prequel till ”Sagan om Ringen”.

Prometheus mörka och hemlighetsfulla filmaffisch

Filmens namn är dessutom mycket intressant och välfunnet. Myten om Prometheus är hämtad ur den grekiska mytologin. Enligt den gamla grekiska myten var det Zeus och titanen Prometheus som skapat människorna. Prometheus formade de första människorna av lera och reste dem upp att gå på två ben. Zeus tände sedan livets låga i dem.

Zeus ville att människorna skulle förbli primitiva varelser för han var rädd att någon av dem kunde utvecklas och börja tävla med honom om makten. Prometheus däremot hade lärt sig att älska människorna och ville se dem växa och utvecklas. 

Prometheus förstod att han aldrig skulle kunna få Zeus tillåtelse att ge människorna eldens gåva. Därför stal han gudarnas eld och förde den i hemlighet till människorna. Han hjälpte människorna också på andra sätt. Med Prometheus hjälp utvecklades människan långt snabbare och på ett helt annat sätt än vad som annars varit möjligt.

”Prometheus för elden till människan”, målning av Heinrich Fueger, 1817

Men när Zeus en natt såg eldarna brinna på jorden, förstod han att han blivit lurad.  – ”Förbjöd jag dig inte att lära eldens hemlighet åt människorna?” frågade Zeus. ”Förstår du inte att med din hjälp kan människorna en dag trotsa även gudar?” – ”Om man lär människan att älska och hon blir lärd på rätt sätt, trotsar hon aldrig gudarna”, svarade Prometheus.

Men Zeus blev rasande och lät tillfångata Prometheus och föra honom till Kaukasusbergen långt i öster där titanen fick ett fasansfullt straff, fjättrad i kedjor vid berget. En stor och extra elak örn hackade och slet varje dag i sig hans lever; varje morgon växte levern fram på nytt och tortyren kunde upprepas, i evighet. (Först efter många år befriades Prometheus av hjälten Herkules så att hans fasansfulla kval kunde få ett slut.)

Prometheus hjälpte alltså människan att utvecklas snabbare och på ett sätt som annars inte varit möjligt och det är här kopplingen till den nya filmen kommer. Det är alltså i Prometheus-myten fråga om gudomling intervention som hjälper människan på traven och i filmen är det en högre kosmisk, utomjordisk intelligens som hjälper människan att utvecklas.

Denna tanke om att människan tidigare i historien fått utomjordisk hjälp att utvecklas är något som den omtalade schweiziske författaren Erich von Däniken skrivit många böcker om från slutet av 60-talet och framåt. På 70- och 80-talen var von Däniken ganska så mycket i ropet och jag minns att jag såg flera fascinerande och för mig då som barn litet skrämmande tv-program om honom från den tiden.

I den första Alien-filmen anar huvudpersonerna (och filmens tittare) lämningar efter varelser som inte är de reptilliknande monster som gav filmsuccén dess namn. Dessa varelser ska ha haft med monstrens tillkomst att göra och ska också vara den utomjordiska intelligens som hjälpt människan att utvecklas. I Prometheus-filmen ska det alltså handla om ett försök att utforska dessa äldre varelsers ursprung. Uppenbarligen en mycket farligt ambition… Något man kan göra en stor episk SF-film om.

En av få tillgängliga bilder ur filmen. Noomi Rapace spelar en av huvudrollerna.

Det är en mycket medveten marknadsföringsstrategi att skapa frågetecken och mystifikation kring filmen. Producenterna är duktiga på att bygga nyfikenhet och spekulationer. Att jag bloggar om filmen nu är ytterligare ett bevis på det smarta upplägg man använt sig av då andra hjälper dem med marknadsföringen. Via länken nedan hittar man till webbplatsen där det går att läsa och se den officiella info som finns om filmen, litet filmsnuttar med intervjuer med Ridley Scott, bl a.

Filmen beskrivs som både ”horror” och ”science fiction”. En storslagen, mörk och skrämmande film. Filmen ska dock inte vara någon orgie i datoranimerade specialeffekter utan Scott sägs ska ha följt rådet från special effects artist Douglas Trumbull i samband med inspelningen av Blade Runner 1981, ”if you can do it live, do it live…”.

Det verkar mycket lovande. Kanske det bästa i genren på 25 år? 8 juni i sommar får vi svaret…

En första trailer till filmen:

Webbplats med mer information om filmen:
http://www.prometheus-movie.com/

Filmen Hamilton med Mikael Persbrandt i huvudrollen har premiär ikväll och bygger på den tredje romanen i Jan Guillous serie om vår svenske James Bond, ”I nationens intresse”. Ja eller om vi ska säga vår svenske Jason Bourne eftersom det är den filmkaraktären som Persbrandt själv velat referera till i intervjuer. Han har också berättat om att han känt det som sin plikt att förbereda sig riktigt väl inför filmen eftersom många av genrens fans är så kräsna.

Handlingen i den ursprungliga romanen från 1988 har fått uppdateras från kallt krig till nutid så storyn är ganska rejält omskriven. Det handlar alltså inte längre om ryska miniubåtar och hemliga baser i Stockholms skärgård eller ”Operation Big Red”. Istället handlar det om kriget mot terrorismen och svenska högteknologiska vapen som kommit i fel händer.

Det berättas också att Persbrandt legat i hårdträning inför filmen och gått ned 15 kg i samband med detta. Han har t o m tränat med US Navy Seals som ju också är de som utbildat karaktären han spelar. Det är riktigt tuffa killar.

Jag har av förklarliga skäl inte sett den än och kommer här att utveckla min uppfattning om filmen när så väl skett, i nästa vecka. Då kan jag också bekräfta om den spännande flygkapningsscenen i början av boken finns med. Troligen gör den det. Den handlar ju om terrorister.

Det är egentligen bara att spetsa till öronen litet på Persbrandt så är han inte helt olik Leonard ”Mr Spock” Nimoys uppumpade lillebror…

Trailer till filmen:

DNs artikel om Persbrandt i sin nya roll:
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/persbrandt-har-blivit-agent-hamilton

GPs artikel om hur Persbrandt står sig i den svenska Hamilton-ligan:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.825793-persbrandt-ingen-hamilton-favorit

GDs artikel som berättar mer om hur den ursprungliga storyn uppdaterats från 1988 till 2012:
http://gd.se/noje/film/1.4283020-mikael-persbrandt-tar-hamilton-in-i-2010-talet

Jag hade tänkt att skriva en liknande årssammanfattning som den jag gjorde förra året, men har inte hunnit. Såväl privatlivet som arbetslivet är litet för hektiskt just nu. Nån form av sammanfattning kommer dock att dyka upp här, troligen i helgen.

Jag har också valt att inte publicera WordPress årssammanfattning denna gång för att den helt enkelt var så mycket sämre presenterad än förra året. Det gick inte längre att göra några intressant sammanfattande jämförelser mellan åren.

Dock tydde i alla fall siffrorna på att jag kunnat notera en trafikökning med nästan 75% från 2010 till 2011. Jag kan notera 77 000 besök på bloggen för 2011 och det måste jag verkligen känna mig nöjd med.

Större delen till förklaringen beror dock på en för mig ganska oviktig blogg jag skrev i början av året om att flyga med ”Airbus A330″ till Phuket i Thailand. Jag la in en bild av sittplatsernas fördelning i kabinen och denna blogg i sig har nu lästs av drygt 20 000 personer. Smått hysteriskt!
http://japetus.wordpress.com/2011/01/26/med-airbus-a330-200-till-thailand/

Det är också trevligt att läsa att den webbplats som levererat mest trafik till mig, näst Google och FaceBook, är min vän MrsDatas blogg!

Förra årets mest populära bild, en Airbus A330 på Phukets flygplats. Svenska folket drömmer sig bort…

Så kom den igen, årets sista dag, och med den kom också den första riktiga vinterkylan i år. Detta år då det liksom aldrig kunnat bli vinter.

Jag ser fram mot en stillsam nyårsmiddag och ett lugnt firande ikväll.

Imorgon ser jag fram mot nyårskonserten från Wien, en återkommande nyårstradition för mig.

Med detta korta och och ytterst opretentiösa inlägg rundar jag av bloggåret 2011. Jag ser fram mot årsrapporten från WordPress som kanske kommer redan imorgon?

Det blir intressant att få återkomma om den här och stämma av året som gick. Det finns en del att kommentera.

Men nu… Gott Slut och ett riktigt Gott Nytt 2012!

Ps: jag tror vi kan avfärda Maya-indianernas olycksbådande profetior och se fram mot ett riktigt gott nytt 2012!

Den påtagligt hoblike Martin Freeman (1971- ) gör rollen som den unge Bilbo, filmens huvudperson. Den gamle Bilbo spelas åter av Ian Holm.

Trailern har nu analyserats av Tolkien-fanatiker-analytiker och nördar över hela världen. Det handlar om att tolka och förstå så mycket som möjligt av vad Jackson valt att göra av Bilbo. Vi visste ju redan att det skulle bli mer i filmen än ”bara” den egentliga handlingen i Tolkiens ursprungliga roman.

Men nej, allas vår egen Mikael Persbrandt figurerar inte i trailern; Beorns roll är nog helt enkelt litet för liten för att synas i ett så tidigt skede. Kanske särskilt också som filmen är uppdelad i två delar och det helt enkelt är så att  Beorn medverkar i del 2 när Gandalf, Bilbo och de 13 dvärgarna passerat Dimmiga bergen på sin långa väg mot Ensamma Berget. Beorn spelar dock en viktig roll i slutet av boken så Persbrandt kommer definitivt att synas och få spela kraftfull (björnlik) hjälte!

Alla 13 dvärgarna på en och samma gång – klicka på bilden om du vill se dem bättre!

Filmen kommer ju att göras i två delar och kommer då även inkludera mer än vad som berörs i Bilbo. Det finns ju mer handling att plocka ur boken som på svenska heter ”Ringens värld”, men som i engelska utgåvan av ringen-trilogin finns med som bilaga/”Appendix A-F” i ”Return of the King”. Att t ex Galadriel och Legolas kommer att medverka i filmen stämmer inte överens med Tolkiens ursprungliga berättelse, men det stämmer i så mån att dessa karaktärer definitivt finns med och samexisterar vid den tidpunkt då handlingen i Bilbo utspelas, ca 80 år innan ”Sagan om Ringen”-filmerna.

I trailern anar vi också Gandalf – den ursprunglige, äkte och mer trollkarlslike Gandalf den Grå – på väg ned i något som måste vara Dol Guldur, mörkrets fästning i den stora skogen Mörkmården. Antagligen får vi då också se ”Det vita rådet” och dess möten då det bestäms att vår hjälte Gandalf ska utforska om det verkligen kan vara så att det är själve Saurons ande som tagit sin boning i Dol Guldur? Den plats där Mörkrets Furste långsamt, långsamt återsamlar sin kraft inför återvändandet till sin ursprungliga fästning, Barad Dûr i Mordor.

Sir Ian McKellen (1939- ) som Gandalf den Grå – den sanne, ursprunglige Gandalf

I Det vita rådet ingår, förutom Gandalf den Grå, även gamla bekanta som alvfursten Elrond av Vattnadal och alvdrottningen Galadriel av Lothlórien men även de andra goda trollkarlarna Saruman den Vite och Radagast den Brune. Rådets ordförande är ju ingen annan än Saruman som här ännu är den Vite, ännu inte fallen till förräderi och korruption av Mörkret.

Vi får alltså återse såväl Cate Blanchett/Galadriel och Hugo Weaving/Elrond liksom även den gamle 196 cm långe skräckfilmshjälten Christoper Lee/Saruman med sin kraftfulla basröst. Valet av Christopher Lee som Saruman var en av de bästa rollfördelningarna i Jacksons ursprungliga filmtrilogi och det är glädjande att han får en chans till. Kanske hans sista…

Sir Christopher Lee (1922- ) som Saruman den Vite

Lee är född 1922, fyller 90 år nästa år, och vill inte flyga till Nya Zeeland denna gång för inspelningar så hans medverkan blir i engelsk studio. Men det går säkert bra eftersom hans scener rimligen handlar om rådsmötena som säkert kan filmas i studio utan problem.

Den efterlängtade trailern till Peter Jacksons ”The Hobbit”

Den intressanta och imponerande rollistan för ”The Hobbit”:
http://www.imdb.com/title/tt0903624/fullcredits

Tidigare blogginlägg om ”The Hobbit”:
http://japetus.wordpress.com/2010/12/09/peter-jacksons-bilbo-uppfoljaren-till-sagan-om-ringen-med-persbrandt-i-en-av-rollerna/

http://japetus.wordpress.com/2011/01/13/gandalfian-mckellen-och-frodoelijah-wood-klara-for-nya-filmen-om-bilbo/

Så var det dags igen, kl 06.30 idag på morgonen vägde det åter över mot ljuset. Så när ni läser dessa rader är det redan ett faktum. Mörkret har balanserat över mot ljus och vi går åter mot ljusare tider här på norra halvklotet.

Jag brukar nogsamt följa denna ljusets cykel en gång i kvartalet, från vintersolstånd i december till vårdagjämning i mars och vidare till sommarsolstånd i juni och sedan höstdagjämningen i september. Ljusets och mörkrets ebb och flod. Det finns för mig en stark känslomässig koppling mellan denna eviga böljegång och livets egen rytm.

Vi är nu mitt i det mörka halvåret, det blir inte mörkare än så här. För nu vänder det. Vi har nu tre månader fram till den tidpunkt då vi går in i det ljusa halvåret…

Tidigare rapportering med pedagogisk förklaring om vad som egentligen menas med vintersolstånd:
http://japetus.wordpress.com/2008/12/21/vintersolstandet-antligen-vander-det/

Du har förtjänat ditt pris många gånger om. Tack för alla magiskt vackra ord på vägen – ”Miraklernas skönhet finns…”

Saxofonmarodören i Flemingsberg har nämligen dagen till ära iklätt sig helröd tomtedräkt med luva och ett präktigt vitt helskägg, med sin rondör är han en imponerande jultomte som då och då avbryter sitt jultutande och ropar ut inspirerade ”ho ho ho”-rop på äkta amerikaniserat tomtemanér…

Det finns litet ”Bad Santa”-vibbar över hela uppenbarelsen och det skulle inte förvåna mig om han hade en plunta innanför västan och tog sig en dragnagel då och då. Men det har jag inte ännu sett. Det är bara spekulationer från min sida.

Kanske har han holländskt påbrå? Det är ju St Nikolaus-dagen idag som ju firas i Holland. Varför skulle man annars välja att köra en så hård tomtesatsning just idag?

Tidigare inlägg om saxofonmarodören:

http://japetus.wordpress.com/2008/10/24/saxofonmarodoren-i-flemingsberg/

http://japetus.wordpress.com/2008/11/07/saxofonmarodoren-strikes-again/