Det är en mycket angenäm känsla att nu bara ha ett par dagar kvar till nästa långa efterlängtade utlandsresa. Så här års är mitt behov av ljus och värme som störst. Desto bättre de gånger möjligheten att resa finns. Som nu.
Det blir Thailand igen och det var tre år sen sist, men den här gången blir det västsidan mot Indiska Oceanen så vi får de där riktiga thailändska solnedgångarna i havet. Vi siktar norr om Phuket och norr om Khao Lak; ön Koh Kho Khao, ett område som är känt för sitt exceptionella lugn, milslånga stränder och speciellt växt- och fågelliv. Dessutom är det litet off-season så vi räknar inte med att behöva trängas med andra på stränderna.
Jag ser väldigt mycket fram mot att åter få läsa, träna, vila, äta, sova och skriva i denna härliga miljö. Spännande att få jobba vidare med mina nya skrivarplaner. Det blir obegripligt skönt för kropp och själ.
Novairs Airbus A330-200 fotograferad på Phuket International airports 3 km långa landningsbana vid vackra Mai Kao beach
Och i vanlig ordning kommer litet information från flygnörden här också. Det blir ingen Jumbo den här gången, ingen Boeing. Nej nu flyger vi med konkurrenten Airbus. Deras tvåmotoriga A330-200 tar 299 passagerare, är 60 m lång och har en räckvidd på hela 10 300 km. Det räcker för att flyga oss till Phuket International från Arlanda.
Jag vet att det blir trångt, särskilt för mig som är 193 cm lång, men vi har fixat platser vid gång och fönster för att göra det bästa av situationen. Bakom vingen dessutom, för siktens skull. Jag gillar sånt, var ju pilot i mitt tidigare liv och är fortfarande barnsligt förtjust i att flyga!
Typisk kabinlösning för A330-200. Hon är verkligen ett mäktigt plan, särskilt som hon bara är tvåmotorig. Rad 35 eller 36, platserna K och H rekommenderas om man inte hinner få tag i nån av platserna med extra benutrymme. Då finns alltid gången att sträcka ut skånkarna i.
Jag kan bekräfta att jag, trots min kroppslängd, faktiskt har ett fungerande benutrymme även i Novairs komprimerade A330-planlösning. Jag kan sitta normalt och fortfarande ha någon ynka centimeter mellan knäna och sätet framför. Sitter jag vid gången tycker jag det funkar även för en flygning på 10-11 timmar som denna. Skulle ljuga om jag sa att det bekvämt, men som sagt, det funkar.
- – -
Om A340-600, storebror i Airbus-familjen som jag flög med till Colorado, USA 2007 + bloggar om Colorado:
https://japetus.wordpress.com/2007/09/13/om-att-flyga-till-usa-ar-2007/
http://japetus.wordpress.com/2007/09/19/lufthansa-har-aldrig-stortat/
http://japetus.wordpress.com/2007/10/20/the-land-of-suvs-and-honey-part-2/
Om Boeing 747 som tog mig till Thailand i samband med 40-årsfirandet i februari 2008 + blogg om Koh Phangan och Kho Samui:
http://japetus.wordpress.com/2008/02/04/med-boeing-747-till-phuket-och-sa-vidare/
http://japetus.wordpress.com/2008/02/19/on-talin-ngam-beach-home-with-god/
Några rader om Cypern-resan i april 2009, trots att jag missade kommentera planet:
http://japetus.wordpress.com/2009/05/06/ater-fran-cypern/
Om A321, lillebror i Airbus-familjen som tog mig till Egypten i februari 2010 + blogg om Egypten/Hurghada:
http://japetus.wordpress.com/2010/02/09/lang-natts-fard-mot-dag/
http://japetus.wordpress.com/2010/02/28/tankar-efter-egypten/
Den definitiva bloggen om alternativ charter på mitt sätt:
http://japetus.wordpress.com/2010/02/14/charter-retreat-halsoresa-pa-mitt-satt/
