RMS Titanic lägger ut från Southampton, 10 april 1912

Det är vid lunchtid den 10 april 1912 och RMS Titanic ska snart till att lägga ut från Southampton för att påbörja sin första och sista resa. När klockan slagit 12.15 gör man så loss och det är dags för fartyget att påbörja sin jungfrufärd. Med hjälp av sex bogserbåtar lämnar hon Southampton beskådat av hundratals människor som anlänt för att ta farväl av sina familjer och släktingar, eller bara för att få se en skymt av det gigantiska skeppet.

RMS Titanic lämnar Southampton, 10 april 1912

Hennes rutt var avsedd att gå från Southampton via Cherbourg i Frankrike och förbi Queenstown (nuvarande Cobh) på Irland för att plocka upp fler passagerare och sedan gå över Atlanten till destinationsorten New York. Men redan innan fartyget lyckats ta sig ut ur Southamptons hamn höll det hela på att försenas av en allvarlig olycka. När Titanic passerade skeppet New York lossnade denna från sin förtöjning på grund av de starka strömmar som Titanics enorma propellrar skapade. Detta starka sug drog skeppet New York mot Titanic, men tack vare ett snabbt ingripande från kapten Smith på fartygets kommandobrygga lyckades man undvika en kollision…

Det är nu alltså i dagarna precis 100 år sen den mytomspunna jätteångaren Titanics jungfrufärd och det är naturligtvis något jag gärna uppmärksammar i min blogg. För ett par år sedan, drygt fyra närmare bestämt, var jag med om en starkt personlig upplevelse med koppling till Titanic som jag får anledning att återkomma till. Det var något som på allvar väckte mitt intresse för det så omtalade olycksdrabbade skeppet och rederiet White Star Line.

Det sker också nu i samband med hundraårsminnet en kryssning från England till USA följande Titanics ursprungliga rutt, The 100th anniversary memorial cruise ombord på Fred Olsen Cruise Lines skepp MS Balmoral. Men den kryssningen startade redan 8 april från Southampton då Balmoral med sina 18 knop faktiskt är ca 2 knop långsammare än hundraåriga föregångaren Titanic. Balmoral är dock försedd med bl a radar för att kunna hålla bättre koll på isbergen och undvika alla övriga likheter med sin föregångare på rutten…

Till 100-års minnet av Titanics undergång, en kryssning med MS Balmoral följande Titanics rutt med särskild minnesstund och gudstjänst vid den exakta plats och tidpunkt, kl 02.20 den 15 april, då Titanic gick under

Titanic Memorial Cruise 2012 (klicka för större kartbild)

Litet mer fakta om Titanic:

RMS (Royal Mail Steamer) Titanic var ett av tre passagerarfartyg av s k Olympic-klass som det brittiska rederiet White Star Line i det tidiga 1900-talet lät bygga för att möta och övertrumfa det konkurrerande rederiet Cunard Lines två senaste mäktiga skapelser (RMS Lusitania och RMS Mauretania). Under 1900-talets första årtionden pågick nämligen en veritabel kapplöpning mellan dessa Englands två största rederier där det handlade om säljargumentet att kunna erbjuda sina passagerare mest komfort och/eller högsta hastighet i världens största och mest luxuösa skepp. Nåväl, de två systerfartygen var RMS Olympic (1910) och RMS Britannic (1914).

Titanic hade en passagerarkapacitet på uppemot 3 300 personer. När fartyget gav sig av på sin jungfrufärd hade hon dock ”bara” 2 207 passagerare ombord, vilket alltså var ungefär 1 000 färre än vad hon kunde ha medfört. Noteras bör att det fanns hela 123 svenskar ombord på Titanic och svenskarna var i själva verket tredje största nationalitet ombord efter engelsmän och amerikaner. Fyra av dem reste i första klass, sju i andra klass och resten, 112 personer, i tredje klass. Merparten av dem var emigranter som satsat svindlande 180 kronor på en biljett i tredje klass och en ny framtid i det nya landet.

Totalt fanns det 324 passagerare med i första klass, 277 i andra klass, 708 i tredje klass samt en besättning på 898 man. Som bekant hade man dock inte livbåtar ens för dessa medföljande passagerare, trots att de var 1 000 färre än maximalt. Några sådana tvingande regler fanns ännu inte.

De tre systerfartygen byggdes på Harland & Wolffs skeppsvarv i Belfast på Nordirland där Titanic och Olympic med längden 269,68 m, bredden 28,2 m och höjden 53 m var dåtidens absolut största mekaniska konstruktioner. Hon hade en toppfart på 23 knop och kunde göra dryga 20 knop som marschfart vilket var en hög hastighet vid denna tid, även om det fanns snabbare skepp. Men det fanns inget större. Framförallt var hon det i särklass lyxigaste skepp världen skådat. Hennes 16 vattentäta skott ansågs dessutom som bekant göra henne osänkbar…  

Titanic i Harland & Wolffs torrdocka i Belfast, hon drevs framåt av enorma trippel-propellrar

Den stora äran att vara kapten på fartygets jungfrufärd var Edward Smith som tillsammans med sina sju underofficerare hade ansvaret att styra och navigera skeppet. Kapten Smith var reservofficer inom Royal Navy och en riktig trotjänare som arbetat för White Star Line i över trettio år och denna jungfruresa var avsedd att vara ett hedersuppdrag för honom, arbetsgivarens sätt att särskilt tacka för lång och trogen tjänst innan han skulle pensioneras.

Kapten Edward John Smith (1853-1912)

RMS Titanic sätter kurs västerut över Atlanten mot det stora landet i väster, solnedgången och sitt möte med evigheten…

Allt i allt kom hon att bli den kanske största symbolen för den grandiosa, sorglösa period i Västeuropas historia (1890-1914) som kom att kallas La Belle Epoque, en symbol för dåtidens fullkomligt aningslösa framgångsoptimism, en värld där människan övervunnit alla naturkrafter och inte kände några begränsningar, ett sorts storhetsvansinne. Ett storhetsvansinne som kom att stoppas brutalt av två på varandra följande katastrofer - Titanics undergång och Första världskrigets utbrott…

”Take her to sea Mr Murdoch!” Kapten Smith ger order till försteofficeren William Murdoch och Titanic får äntligen sträcka ut för full maskin, västerut över Atlanten… Det är den i mitt tycke vackraste och mest positiva scenen ur James Camerons nu klassiska film ”Titanic” från 1997 som också visar skeppet från dess vackraste sida. (Inte ens att scenen här är dubbad till italienska kan förta det grandiosa och starkt autentiska, gripande intryck man får. Scenen är fantastisk!)

Hemsida för The Titanic Memorial Cruise 2012:
http://titanicmemorialcruise.co.uk/index.php

Svenskar ombord på Titanic:
http://www.titanicnorden.com/folk/pass_svenskar.html

Tidningsartiklar:
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/katastrofen-fascinerar-oss-an-i-dag
 
http://www.dn.se/kultur-noje/rms-titanics-sak-var-var

http://www.dn.se/nyheter/varlden/titanic-kryssning-100-ar-efterat

http://www.svd.se/kultur/litteratur/titanics-ode-far-liv-i-nya-bocker_6984245.svd

http://www.svd.se/kultur/sa-tycker-kritikerna-om-titanic-serien_6976693.svd

Oktoberfinal, Downton Abbey tillbaka

Så har vi åter vintertid, klockat backade en behaglig timme inatt. Hur kunde det gå så här fort? Oktober månad är nästan över och vi är nu snubblande nära november…

Det är ändå ofta jag har den här upplevelsen av höstarna. De liksom rusar förbi i ett snabbare tempo än vårarna. 20 veckor från sommar till jul och inga ledigheter. Pang, pang, pang…

Det är nu väldigt påtagligt att det är höst, färgerna har skiftat nästan överallt och många av bladen faller nu. Eller har fallit. Jag får se till att komma ut på åtminstone en rejäl lövsparkarpromenad.
Igår, i lördags, var det riktigt fint väder, men då var jag tvungen att städa upp på balkongen efter sommarens odlingsäventyr. Allt det vissna som stod på balkongen måste tas om hand. Det mesta kastades, så var också de flesta växterna ettåriga.

Tyvärr drabbades de flesta av växterna av nån sorts ohyra, spinn tror jag det kallas. Som spindelnät på bladen. Syrénen klarar sig helt säkert och jag tror även lönnen och någon av ekarna ska överleva. Hoppas det. Litet omplanteringar skedde också så nu är jag förberedd för vintern. Den första odlingssäsongen har varit en lärorik upplevelse för mig.

Och så igårkväll hade jag glädjen att åter stifta bekantskap med utmärkta engelska tv-serien ”Downton Abbey”, detta utmärkta kostymdrama vars första säsong tog sin början 1912 just efter att Titanic förlist och slutade i augusti 1914 just som det stod klart att kriget brutit ut, ”Det Stora Kriget”. Jag följde serien i våras och gläds nu åt andra säsongen. Tidpunkten är nu sommaren 1916 och på västfronten har slaget vid Somme inletts.

Det är ett mycket vackert och välspelat drama i bästa engelska stil, mina tankar går till klassikern ”Brideshead revisited”, eller ”En förlorad värld” som det hette på svenska. Gillar man det ena gillar man med stor säkerhet också det andra. Jag fascineras av den här tiden, ”La Belle Epoque”. Det storslagna, överdådiga, närmast megalomaniska i tiden ca 1890-1914 som präglades av sorglös framtidstro och teknikfascination fick ett brutalt slut och uppvaknande i o m just Titanics undergång och det Första Världskrigets fasor. ”Downton Abbey utspelar sig alltså egentligen i efterdyningarna av denna tid och hämtar mycket av sitt innehåll i de förändringar som uppstod.