Sitter här sent denna lördagskväll och skriver några rader…
Jag har haft några sista vädermässigt riktigt fina semesterdagar i Stockholm i veckan som gick. Det har verkligen varit skönt och förutom att bara promenera runt och njuta i Stockholm och göra några smärre ärenden har jag varit uppe i Roslagen och ute på Älgö utanför Saltsjöbaden. Vackra upplevelser.
Så är de då här. De allra sista dagarna på semestern. Det känns lätt overkligt att månaden nu gått. Och ändå visste jag precis att det skulle kännas så här. Från den första overkliga känslan när semestern är bara några timmar gammal fram till detta sista dygn. Kanske hade det varit skönt med en vecka till, en femte? Men å andra sidan säger SMHI att vädret vänder nu och idag regnade det också över Pride-paraden inne i Stockholm.
Jag tänker på dessa speciella sista timmar. Hur de kan kännas. Att det alltid varit så här och kommer vara så tills jag går i pension om många år.
I sin diktsamling ”Variationer över ett tema av Silfverstolpe” från 1996 har Lars Gustafsson utgått från ett par rader ur dikten ”Slut på sommarlovet” av Gunnar Mascoll Silfverstolpe från 1926. Det är många år sen nu, 86 år sedan. Men känslan Silfverstolpe sökte beskriva är den samma. Detta är tidlöst. Dessa rader handlar precis om den känsla jag här nu denna augustikväll 2011 så tydligt känner.
- – -
”Det var de dagar, då man girigt vägde
var timma som fanns kvar till lovets slut.
Det var den tid då varje timma ägde
en egen kraft som måste vinnas ut…”
(Ur Silfverstolpes dikt ”Slut på sommarlovet” ur diktsamlingen ”Vardag”, 1926)
Gunnar Mascoll Silfverstolpe (1893-1942), porträttet målat av Kurt Jungstedt. Silfverstople satt på stol nr 18 i Svenska Akademien.
- – -
För plötsligt har dessa timmar gått. Vad hände? Jag har rest fram och tillbaka till Tyringe och Österlen i Skåne, fram och tillbaka till Side/Alanya i Turkiet, fram och tillbaka till Halmstad med omnejd (mc-turen förde oss hela vägen ned till Båstad och Torekov) och har sedan haft några dagar i Stockholm. Det har varit en bra semester som jag till största del tillbringat för mig själv, vilket givit tid till eftertanke. Många tankar. Jag är nöjd. Med dem och semestern.
Och ändå infinner sig den här litet lätt melankoliska känslan nu… Igen…
- – -
”Timmar, vad var ni?
Besökare som aldrig ville stanna.
Åsyna vittnen
som teg.”
(Ur Gustafssons dikt ”Timmar vad var ni?” ur samlingen ”Variationer över ett tema av Silfverstolpe”, 1996)
- – -
Nu handlar det om att göra det bästa av dessa sista återstående ca 24 timmar…
