Stalingrad 31 januari 1943 – om slutet, ett ikoniskt foto och en sammanfattning

Fotot har en surrealistiskt kuslig stämning. I det som en gång var en vacker fontän i en stad sjudande av liv dansar sex glada barn en ringdans hand i hand och i bakgrunden ses sönderskjutna brinnande byggnader och en raserad stad. Att barnen dansar runt en krokodil tillför ännu ett moment av hotfullhet till den olustiga stämningen i fotot. 

Det är ett mycket känt, närmast ikoniskt foto, taget av den sovjetiske krigsfotografen Emmanuel Evzerikhin föreställande Barmaley-fontänen i Stalingrads förstörda centrum. Skulpturen med de dansande barnen runt krokodilen iscensätter egentligen en rysk barnvisa och ringdans om farliga djur i Afrika. Men när de glada barnen ställs mot den fruktansvärda bilden av en totalförstörd stad blir effekten förstås en helt annan. Av alla foton jag sett från Stalingrad är det detta foto som varit starkast. Därför sätter jag med det punkt för min blogg-serie om Stalingrad.  

Och det kanske kusligaste av allt – är det ett livs levande krypande barn vi kan se i bildens nedre högra hörn?

~  ~  ~

Dagens datum den 31 januari 2013 är ett historiskt datum. Det är nu 70 år sedan andra världskrigets vändpunkt då de inringade tyska förbanden i Stalingrad kapitulerade och den utdragna kampen om den stora staden vid Volga som bar Stalins namn nådde sitt slut. Min bloggserie om denna världshistoriskt avgörande händelse har därmed nått sitt slut och det är dags för mig att sammanfatta.

Det var alltså den 31 januari 1943 som de sorgliga resterna av tyska 6:e armén förstärkt med en kår ur 4:e pansararmén lade ned vapnen. Ja nästan alla men framförallt majoriteten i södra försvarsfickan tillsammans med högsta befälet fältmarskalken Friedrich Paulus.

Röda fanan vajar åter över centrala Stalingrad efter den tyska kapitulationen 31 januari 1943

Denna fruktansvärda tragedi hade i alla fall det goda med sig att andra världskriget avgjordes på så vis att det nu var tydligt att Hitlertyskland inte längre kunde vinna kriget. Kapitulationen innebar inte bara ett katastrofalt stort nederlag och ett stort avbräck för tyska armén, utan lika mycket en avgörande moralisk knäck där det blev tydligt att Hitler inte var oövervinnerlig.

Tyskarna hade redan hösten 1942 lidit nederlag i Nordafrika och drivits tillbaka på den fronten, men förlusten i Stalingrad var så oerhört mycket större i omfattning och så mycket allvarligare.

Förlusten vid Stalingrad var en signal till världen om att Hitlers Tredje Rike inte skulle bli tusenårigt. Efter tio år vid makten och drygt tre år av världskrig hade Hitlertyskland nu nått sin största utbredning, sitt högvatten och från den här punkten skulle vägen bara leda i en riktning, ebb - mot det slutgiltiga totala nederlaget. Taktiska segrar skulle tyskarna ännu kunna tillräkna sig och de skulle visa sig kapabla att fortsätta striden långt längre än någon bedömare trott, men den övergripande trenden skulle ligga fast. Hitlertyskland skulle inte komma att finnas kvar. Sovjetunionen och USA skulle komma att bli de dominerande krafterna i 1900-talets värld.

Jag har här nedan sammanställt de olika blogg-avsnitten om den ödesdigra kampanjen som slutade med kapitulationen för idag 70 år sedan. Avsnitten berättar historien om 1900-talets mest avgörande konfrontation, innehåller ett rikt bildmaterial och i flera fall utmärkta dokumentärfilmsklipp. Varsågod!

Upptakten, ”Fall Blau”, strategin inför den tyska kampanjen på östfronten 1942:
http://japetus.wordpress.com/2012/04/05/fall-blau-hitlers-strategi-som-avgjorde-andra-varldskriget-presenteras-5-april-1942/

Vägen till Stalingrad, sommaren 1942:
https://japetus.wordpress.com/2012/06/28/fall-blau-borjar-pa-allvar-28-juni-1942/

Kampen om Stalingrad, hösten 1942:
http://japetus.wordpress.com/2012/10/18/stalingrad-oktober-1942-infernots-kulmen/

Fällan slår igen, tyskarna inringas vid Stalingrad, 19 november 1942:
http://japetus.wordpress.com/2012/11/19/operation-uranus-fallan-slar-igen-stalingrad-19-november-1942/

Luftbron till evigheten, det katastrofala beslutet att stanna i Stalingrad, 24 november 1942:
http://japetus.wordpress.com/2012/11/24/luftbron-till-evigheten-stalingrad-24-november-1942/

Sista plan från Stalingrad, om luftbrons facit och en av dem som överlevde, 22 januari 1943:
http://japetus.wordpress.com/2013/01/22/sista-plan-fran-stalingrad-en-biljett-till-livet-22-januari-1943/

Om slutet för tyskarna i Stalingrad och den kapitulerande fältmarskalken, 31 januari respektive 2 februari 1943:
http://japetus.wordpress.com/2008/01/31/iskall-kapitulation-friedrich-paulus-i-stalingrad-den-31-januari-1943/

”Fall Blau” – Hitlers strategi som avgjorde andra världskriget – presenteras 5 april 1942

Våren 1942…

Andra världskriget är ännu inte avgjort och allt är ännu möjligt. En helt annan värld än den vi lärt känna finns ännu som en skrämmande möjlig realitet för dem som var med där och då. För 70 år sedan idag lades den strategi fast som skulle komma att avgöra 1900-talets största och mest avgörande världskonflikt.

Den 5 april 1942 presenterar Hitler i sitt högkvarter Wolfschanze i Rastenburg, Ostpreussen ”Führer direktiv nr 41”  – den strategiska planen för andra säsongen av kriget på östfronten, den titaniska kraftmätningen mellan Hitlertyskland och Stalins Sovjet.

Den offensiva kraften från ”Operation Barbarossa” året innan finns inte längre efter den svåra vinter som varit och resurserna räcker inte längre till en strategisk offensiv längs hela östfronten. Kriget i Nordafrika och försvaret av Västeuropa kräver också resurser. Hitler har ersatt dessa med allierade förband från Italien, Rumänien och Ungern och de håller inte samma standard som de tyska förbanden. Den offensiva kraften räcker alltså inte till hela östfronten. Den här gången måste man välja någon av de tre frontavsnitten, armégrupperna: Nord, Mitt eller Syd.

Trion i den högsta tyska krigsledningen, OKW (Oberkommando der Wehrmacht): Hitler, Generalfeldmarschall Wilhelm Keitel och Generaloberst Alfred Jodl, i Rastenburg, april 1942

Förslag från den tyska arméledningen om att kraftsamla mot Moskva med Armégrupp Mitt därför att Stalin då måste ta strid, inte kan dra sig undan och att detta skulle ge möjlighet att slutgiltigt besegra Röda Armén, förkastas av Hitler. 1942 väljer han istället att satsa stort i syd. Och litet i norr.

”Fall Blau” – Operation Blå – var alltså det tyska kodnamnet för Armégrupp Syds förnyade anfall mot sydvästra Sovjetunionen 1942. Syftet, det ursprungliga, var att få kontroll över de rika oljekällorna i Kaukasus vid Kaspiska havet och att inledningsvis knäcka det återstående sovjetiska försvaret på halvön Krim där fästningen Sevastopol varit belägrad sedan november 1941. Att säkra Tysklands försörjning av olja och samtidigt beröva dödsfienden Sovjet deras viktigaste oljekällor kunde avgöra kriget. Observera att det på detta stadium är Kaukasus olja som är det solklara målet för offensiven. Namnet Stalingrad är knappast ens ännu nämnt i sammanhanget.

Men Hitler kunde inte låta blir att också satsa litet i norr där Armégrupp Nord slutligt skulle inta det belägrade Leningrad, skära av Sovjet från kontakt med Östersjön och få kontakt med den finska armén väster om Leningrad.

Detta var den strategiska planen för 1942, men det skulle komma att visa sig att 1942 var det år då Hitler verkligen för första gången på allvar började lägga sig  i inte bara strategin utan även operationernas genomförande ned på betydligt lägre nivå. Han inte bara la sig i, utan ändrade i planeringen fram och tillbaka på ett sätt som helt skulle avgöra utfallet av operationen.

Fall Blau var planerad att ta sin början i maj 1942 när den ryska vårfloden och perioden av lervälling, rasputitsa, skulle vara över…

…men hur det blev med detta får jag anledning att återkomma till.

Det här klippet ur filmatiseringen av Herman Wouks ”War and remembrance” 1988 återskapar den tänkta händelsen då Hitler i Wolfsschantze presenterar ”Fall Blau” för den högsta tyska militärledningen. Engelske skådespelaren Steven Berkoff, som senast sågs göra rollen som advokat Dirch Frode i amerikanska versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor” gör en hyfsad insats som manisk Hitler.