Arkiv för Självmord

”Football season is over…” Tankar kring Hunter S Thompson

Inlagd i Film, Litteratur med taggar , , , , , , 20 februari, 2012 av japetus

Den 20 februari 2005 sköt den amerikanske författaren Hunter S Thompson sig i huvudet med en grovkalibrig revolver. Detta gjorde han inne på sin befästa gård strax utanför Aspen i Colorado dit han hade dragit sig tillbaka mot slutet av sitt 67 åriga liv. Det var ett genreriktigt och konsekvent slut för denne excentriske man.

Under den sista tiden hände det inte sällan att han på nätterna, när han inte kunde sova, avfyrade skott ut i mörkret på måfå. ”You never know what’s lurking out there…”


Hunter S Thompson (1937-2005)

Hunter S Thompson, upphovsmannen till begreppet ”gonzo-journalism”, var en redan under sin livstid starkt mytomspunnen och kultförklarad författare som lämnat många slagfärdiga, smarta, ironiska och cyniska citat efter sig. Ett av de mer kända, ”thieves and pimps”, som det finns flera olika variationer på, är detta mycket typiskt thompsonska uttalande:

“The music business is a cruel and shallow money trench, a long plastic hallway where thieves and pimps run free, and good men die like dogs. There’s also a negative side.”

Citatet nedan, rubricerat ”Football season is over”, blev det allra sista:

No More Games. No More Bombs. No More Walking. No More Fun. No More Swimming. 67. That is 17 years past 50. 17 more than I needed or wanted. Boring. I am always bitchy. No Fun — for anybody. 67. You are getting Greedy. Act your old age. Relax — This won’t hurt.”

Hunter S Thompsons mest kända litterära verk är utan tvekan ”Fear and loathing in Las Vegas” som filmades 1998 i regi av Terry Gilliam med Johnny Depp och Benicio del Toro i huvudrollerna. En fullständigt galen film där droger, alkohol, skjutvapen, gambling, damer och kraftfulla bilar spelar en viktig roll. Filmen har kallats en resa till hjärtat av den amerikanska drömmer och kanske är det så. Johnny Depps karaktär i filmen är också delvis självbiografisk och har starka likheter med Hunter S själv.

Thompson älskade amerikansk fotboll, skjutvapen, alkohol, droger och excentriska kläder. Däremot tyckte han genuint illa om Richard Nixon, men det skulle kräva en helt egen blogg för att göra rättvisa åt de många turerna och obetalbara citat som detta tog sig uttryck i.

Hunter S Thompson levde ett hårt och riskfyllt macho-betonat liv, inte helt olikt Ernest Hemingway som ju också valde att avsluta det på samma sätt för egen hand, när han inte längre kände att han kunde leva upp till den mytbild han själv skapat. Man får säga att Hunter S Thompson var mycket konsekvent in i det sista. Hans begravning blev också ett välregisserat extravaganza.

Genom vännen Johnny Depps försorg – efter tidigare instruktioner från huvudpersonen – avfyrades Thompsons aska blandad med fyrverkerier i blått, vitt, rött och grönt från en kanon som stod på toppen av ett 47 meter högt torn. Detta skedde i samband med en privat ceremoni 20 augusti 2005 i Aspen till tonerna av Norman Greenbaums ”Spirit in the sky” samt Dylans ”Mr Tambourine man”. (Tornet hade för övrigt tidigare använts i samband med Hunter S Thompsons kampanj att bli vald till sheriff i Aspen 1970.)

- He sure went with a bang!


Trailern till 1998-års ”Fear and loathing in Las Vegas” med Johnny Depp och Benicio del Toro

”Det finns en sjö och sedan aldrig mer…” Exit Hjalmar Gullberg för idag 50 år sedan

Inlagd i Litteratur, Poesi med taggar , , , 19 juli, 2011 av japetus

Efter en vecka i Skåne har jag mellanlandat i Stockholm. Mycket regn och blåst var det i veckan som gick, uppblandat med en och annan riktigt fin dag. Stockholm är sådär julilugnt och jag har förberett mig för semesterns nästa etapp.

Det är en litet speciell dag idag. Idag för precis 50 år sedan avled Hjalmar Gullberg i samband med vad man trodde var en drunkningsolycka, något som senare visade sig vara ett självmord. Ja eller till och med ett fall av eutanasi, aktiv dödshjälp… ”Det finns en sjö och sedan aldrig mer”, som han själv skrev i en av sina dikter.

Detta med eutanasi är en mycket svår och etiskt komplicerad fråga. Och inte. Jo den är svår. Hemskt svår. Men jag tycker verkligen ändå att en fullvuxen människa som är vid sina sinnens fulla bruk – som har den typ av obotlig, plågsam åkomma som Gullberg hade – själv måste få välja när det är dags att kliva av. Och Gullberg var verkligen svårt sjuk, vilket nedanstående artikel i Svenska Dagblader som jag länkat till berättar ganska utförligt om.

Så då blev det så ganska precis 20 år efter vännen Karin Boyes självmord att Hjalmar Gullberg följde efter den vägen. Men under helt andra omständigheter och i en annan ålder. Karin Boyes självmord var en djup tragedi, medan man/jag har stor förståelse för Hjalmar Gullbergs val.

Det är dock ett oåterkalleligt beslut. Och Hjalmar Gullberg hade fattat det och agerade på det beslutet för idag 50 år sedan. Så tystnade en av de allra vackraste poetiska röster detta land någonsin känt. Han är och förblir en favorit för mig och jag har en alldeles särskild känsla och förståelse för hans ord.


Hjalmar Gullberg: ”Det finns en sjö och sedan aldrig mer…”

I helgen som gick var det en riktigt intressant artikel i Svenska Dagbladet om Hjalmar Gullbergs sista tid:
http://www.svd.se/kultur/litteratur/det-finns-en-sjo-och-sedan-aldrig-mer_6323328.svd

Hjalmar Gullberg är en av mina stora svenska lyriska favoriter. Det är riktigt mycket så och jag skrev tidigare om detta i bloggen ”En majnatts melodi…”:
http://japetus.wordpress.com/2008/05/06/en-majnatts-melodi/

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.