Som tredjeklasspassagerare har jag min biljett i handen och kliver ombord på världens största och mest luxuösa oceanångare, ”the ship of dreams”, RMS Titanic…
Tredjeklassbiljett till Titanic
Vi är nu framme vid den ödesmättade natt mellan 14 och 15 april 1912 då Titanics resa över Atlanten får sitt dramatiska slut. Det är nu 100 år sedan denna lika symboliska som historiska händelse. Min berättelse som började 10 april när RMS Titanic lade ut från Southampton når nu sitt slut långt ute på Atlanten.
För ca kl 23.40 den 14 april kolliderar Titanic med ett stort isberg där hon kommer i hög fart över de lugna vatten som rådde den natten och som gjorde det extra svårt att upptäcka dem. Ca två timmar och 40 minuter senare sjunker det osänkbara skeppet och världshistoriens mest kända katastrof är ett faktum. Vid klockan 02.20 den 15 april 1912 försvinner det gigantiska skeppet ned i djupet. Det är ett tragiskt hundraårsminne.
Reklam för Titanic (klicka för större bild)
Min upplevelse som passagerare ombord på Titanic ägde rum hösten 2007 då jag i Denver, Colorado besökte den mest fantastiska, imponerande och gripande utställning jag någon sin sett - ”Titanic – the artifact exhibition”.
Här fanns inte bara många föremål som fiskats upp från den iskalla Atlanten där Titanic nu vilar på dryga 4 000 meters djup. Här hade man framför allt byggt upp stora delar av Titanics interiörer. Ombord fanns också ett antal skådespelare som spelade rollen av en viss person som varit med ombord. Kapten Smith dök naturligtvis upp liksom några resenärer i första och andra klass samt serveringspersonal.
Här fanns också särskilda guider i de större rummen som berättade mer om föremål och företeelser ombord. För här fick man gå ombord och komma in i skeppet, givetvis försedd med ett boarding pass utställt av White Star Line och försett med ett autentiskt namn – själv var jag Mr Lee Bing, kinesisk sjöman resande i tredje klass på väg till USA för att söka arbete. ”Tack vare” kolstrejken i England hade jag blivit uppgraderad till världens modernaste, bekvämaste och mest osänkbara fartyg – the ”RMS TITANIC”!
RMS Titanic, april 1912
Vi passerade bl a en av förstaklassmatsalarna och kunde där njuta av det vackra överdådet. Här fanns menyerna för första, andra och tredje klass och även porslinet och besticken. Intressant nog skulle jag själv ha föredragit tredjeklass-porslinet eftersom de var det minst pråliga.
Tredjeklass porslin
Förstaklass porslin
Det var också trevligt att se att maten i tredjeklass var ”helt ok”. Naturligtvis fanns matsedlarna för de olika klassernas matsalar att beskåda. Likaså var tredjeklasshytterna också betydligt bättre än jag vågat hoppas.
Tredjeklasshytt på Titanic, notera företagsloggan på filtarna
Det var också festligt att se rederiet White Star Lines emblem fanns litet över allt, bland annat på porslinet. Här har vi ett riktigt bra exempel på ett varumärke som tappade enormt i trovärdighet efter Titanics undergång i april 1912. Livbåtar? Varför ha tillräckligt många? Hos oss fyller de mest en estetisk funktion, vi har dem med för syns skull… Framför allt fanns det inga tvingande regler som kopplade antal livbåtar till antal passagerare, utan det fanns en koppling till skeppets tonnage, vilket var tämligen irrelevant i sammanhanget.
White Star Lines logga – när White Star Line och stora konkurrenten Cunard Line slutligen fusionerades i maj 1934 var det inte överraskande vilket namn som överlevde – The Cunard Line!
I ett mörk och kallt och ruggigt rum av utställningen fick man klicka ut på promenaddäck under den mörka klara stjärnhimmel som rådde denna vindstilla natt i april 1912. Här gick det att luta sig ut över relingen och känna litet på det enorma isberg som fanns i rummet och bidrog till stämningen. Här i mörkret hängde också delar av fartygets nitade skrov. Det fanns också många montrar med uppfiskade föremål som klockor, glasögon, skor, pipor, mynt, porslin och bestick.
Här fanns och beskrivningen av fartygets undergång med bilder, berättelser och föremål. Naturligtvis fanns också många bilder av passagerare och deras upplevelser. Det var en mycket suggestiv och gripande stämning som jag aldrig kommer att glömma.
En bit av Titanics nitade skrov på utställningen (klicka för större bild)
I utställningens sista rum fanns en tavla med namnen på alla de drygt 2 000 passagerna. Här kunde man se vilka i första, andra och tredje klass samt av besättning som överlevt. Besättningen var de som hade drabbats hårdast, ca 25% överlevde. Det var inte alla som likt Mr Ismay, rederiets ägare, smet ombord på en livbåt och därmed förvägrade ”kvinnor och barn” möjligheten att överleva. Det är inte alltid lätt att vara hjälte…
Kanske var miljonären Benjamin Guggenheim det bästa exemplet på motsatsen; när han konstaterat att det inte fanns tillräckligt med plats i livbåtarna gick han och betjänten ned till sitt rum och bytte om till finaste stass, han lät sedan hälsa sin hustru att de gjort just detta och nu var beredda att gå till botten med stil och klass, ingen skulle få kalla Benjamin Guggenheim en ynkrygg…
Till min outsägliga lättnad kunde jag i alla fall konstatera att den okände tredjeklasspassageraren, den 32-årige Hong Kong-kinesiske sjömannen Mr Lee Bing, verkligen överlevt denna resa och kommit helskinnad fram till USA. Oddsen för att som tredjeklasspassagerare, man och asiat ha chansen att överleva måste sannerligen ha varit liten… Det kändes som en bra avslutning på en fantastisk utställning.
Varför Titanic sjönk, en film som beskriver olycksförloppet
Tidningsartiklar:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/klockringning-och-kransar-for-titanic
http://www.svd.se/kultur/understrecket/titanic-fartyget-som-aldrig-gar-under_7005239.svd
