”Salvator Mundi – världens frälsare återvänder i en orolig tid

Posted in Historia, Hyllningar with tags , , , on 16 juni, 2018 by japetus

Han ser på mig – på oss – med en lika milt omtänksam som outgrundligt tidlös blick. Mästaren som för ett ögonblick stigit, eller kanske svävat, fram ur ett djupt och absolut mörker, bara för att kanske lika snabbt försvinna igen. Men nu, just nu, ser vi honom för ett ögonblick – och vi ser att han ser oss. Kanske kommer han att stiga fram ur tavlan?

Målningen har en på samma gång drömlik distans och realistisk närvaro. Bilden är laddad med symbolik. Den högra handen har han lyft i den välsignande gesten. I den vänstra håller han en sfär av genomskinlig bergkristall, själva Kosmos. Vi ser här ingen mindre än Jesus Kristus som ”Salvator Mundi”, Världens och Kosmos Frälsare och Herre. Mästaren.

Jag blir alldeles lugn när jag ser denna säregna och suggestiva målning. Det är som att den har en inneboende kraft för den har en väldigt positiv effekt på mig så jag har tittat mycket och länge på den under den gångna veckan. Det har varit en mycket behaglig mindfullness-upplevelse. Min själ finner ro och vila när jag vilar blicken på denna tidlösa skapelse.


Salvator Mundi” – klicka för mycket större bild

Detaljerna; de sinnrika lockarna i håret, den oerhört detaljerade välsignande handen, de konstfärdiga detaljerna i dräktens bård och den så kallade sfumato-effekten av rökigt diffusa övergångar utan tydliga linjer i ansiktet talar för att det är ett verk av en stor mästare vi ser. För detta säregna konstverk tillskrivs nämligen ingen mindre än Leonardo da Vinci, troligen den störste av renässansmästarna. Allvetande och allkunnig inom de mest skiftande discipliner.


Leonardo di ser Piero da Vinci (1452-1519)

Målningen är med stor sannolikhet ursprungligen ett beställningsverk till kung Ludvig XII Frankrike och den är daterad ca 1499-1506. Det är litet svävande även där, för Leonardo var känd för sin perfektion. Kanske t o m ökänd. Detta att han liksom aldrig blev helt färdig med sina mästerverk, aldrig riktigt nöjd. Målningen är mytomspunnen också därför att den i århundraden trotts förlorad. Motivet är välkänt och många andra konstnärer har gjort sina versioner av det.

Men 2011 konstaterades det av en grupp specialister inom området att denna avbildning av Salvator Mundi faktiskt var den ursprungliga och äkta målningen av mästarens hand, den sista privatägda målningen av Leonardo.

Av Leonardos mästerverk finns nu bara 15 bevarade målningar kvar. Så det var en sensation för världen när nyheten om en ny Leonardo kom ut.

Denna nu mer än 500 år gamla målning satte också världsrekord när den i november 2017 såldes på Christies i New York för motsvarande 3,8 miljarder kronor. En obegriplig och svindlande hög summa pengar vilken ska ha betalats av den lika obegripligt förmögne saudiske prinsen Badr bin Abdullah som gjorde detta för konstmuséet Louvre Abu Dhabis räkning. Och på detta museum kan nu detta vackra och ovärderliga konstverk äntligen åter beskådas av allmänheten.

Och… I en tid av politisk förvirring och oro i världen kan jag inte undgå att se en vacker och ljus tanke i att han – Salvator Mundi, Frälsare och Mästare – nu återvänt till oss från historiens skuggor. Låt vara bara för det ögonblick som Leonardo fångade honom i sin odödliga målning. Så att vi alla fick se honom. Låt oss se den positiva symboliken i detta att Världens Frälsare har återvänt till oss. Det kan världen behöva här och nu.

Annonser

RFK mördas i Los Angeles – en stor förlust för USA och världen

Posted in Historia with tags , , on 6 juni, 2018 by japetus

I min serie om 50-årsminnet av 1968 har vi kommit till en mycket sorglig nyhet som nådde ut över världen den 6 juni, på Svenska Flaggans Dag som det hette vid den här tiden.

Men nu är vi långt från Sverige. Det är den 5 juni 1968 och en av det demokratiska partiets presidentkandidater, den karismatiske Robert F Kennedy, lillebror till tidigare presidenten JFK, har just avslutat sitt tal inför jublande sympatisörer i Ambassador Hotel i Los Angeles och skulle vidare till Chicago i sitt kampanjarbete. Han är på väg ut genom hotellets kök och skakar hand med flera i hotellpersonalen när palestiniern Sirhan Sirhan överfaller honom och skjuter flera skott mot Kennedy och hans följe. Tre skott träffar Kennedy, varav ett i huvudet.


Den ikoniska bilden av Robert F Kennedy liggande på golvet i Ambassador Hotels kök med den 17-årige diskaren Juan Romero som skakade hand med RFK i samma stund som skotten föll.

Sirhan skjuter med en finkalibrig pistol 0.22, så först tror de flesta i Kennedys stab att han faktiskt ska klara sig. RFK pratar också helt kort med Romero ögonblicken efter han skjutits. Kennedy frågar Romero, ”Is everybody OK?” och Romero svarar, ”Yes, everybody’s OK.” Kennedy vänder sig sedan åt sidan och säger, ”Everything’s going to be OK.” Trots att han är dödligt sårad frågar han efter hur det gått för hans vänner. Några av dem är också skottskadade, men ingen så allvarligt som Robert F.

För det är sorgligt nog inte ok med RFK. Läkarna på Good Samaritan Hospital i LA kämpar vid operationsbordet för att rädda hans liv, men han opereras förgäves. Efter ett antal timmar måste presstalesmannen göra detta korta uttalande.

”I have a short announcement to read, which I will read at this time. Senator Robert Francis Kennedy died at 1:44 AM, June 6, 1968. With Senator Kennedy at the time of his death were his wife Ethel, his sisters Mrs. Stephen Smith, Mrs. Patricia Lawford, and his brother-in-law Mr. Stephen Smith. He was 42 years old. Thank you.”

USA hade förlorat en stor politiker och en mycket god kraft i denna turbulenta tid. Robert F Kennedy var en osedvanligt kapabel, karismatisk, nytänkande och integritetsfull man, mycket omtyckt och genuint älskad som sin storebror. Men modet att utmana och ta strid gjorde att han, också liksom sin storebror, fick mäktiga fiender.

Robert F Kennedy, RFK (1925-1968)

En dramatisk färgupptagning med ljud från Kennedys sista tal och hur den sympatiske 42-åringen lämnar podiet. Det ger ett kaotiskt intryck att det verkar så svårt att få nån ordning på hjälpen och att föra honom till sjukhus. Jag tvekade om jag skulle lägga upp det här filmklippet, men väljer ändå att göra det.

Palmes debatt med kårhusockupanterna, en majnatt för 50 år sen

Posted in Historia with tags , , , , , on 25 maj, 2018 by japetus

Klockan är efter midnatt lördagen den 25 maj 1968 i gamla Kårhuset på Holländargatan i Stockholm. Det studentmöte som tidigare under fredagen börjat som en gemensam studentprotest mot nya utbildningsreformen UKAS har under majkvällen radikaliserats rejält och nu övergått till en de facto ockupation av Kårhuset. Den revolutionära stämningen stiger, liksom temperaturen, i den överfulla och grådimmigt rökiga lokalen och kraven formuleras, kraven att få tala med ansvarige utbildningsministern Palme. Eller ecklesiastikministern, som det fortfarande hette på den tiden.


Olof Palme i kårhusets talarstol, tidigt den 25 maj 1968

Och eftersom detta just inträffar i en annan tid, i ett annat land, när saker som inte längre är möjliga då fortfarande är möjliga – precis som vid Norrmalmstorgsdramat fem år senare – så får studenterna verkligen ”snacka med Palme”. Och inte i telefon, utan i direkt debatt. Ja för Olof Palme, 41 år, kommer faktiskt dit i egen hög person strax efter midnatt. Kortklippt och elegant i kostym och slips sticker han ut bland de radikala vänsterstudenterna, anförda av Vänsterns ungdomsförbunds ordförande Anders Carlberg. Och Palme som själv varit studentpolitiker och varit van att vara de ungas företrädare och talesperson chockas av hur han häcklas av studenterna och vilket negativ bemötande han får. Hur kunde detta ske?


Palme bemöttes respektlöst av kårhusockupanterna

1968 var ett mycket turbulent år då världen var i stor förändring. Ett av 1900-talets enskilt viktigaste år. Jag har skrivit om Vietnamkriget och mordet på Martin Luther King. I början av maj hade bilder kablats ut på Parisstudenter som krävde revolution och drabbade samman med kravallpolis. Tio miljoner arbetare strejkade, Paris-börsen stormades och president de Gaulle utlyste nyval.

De mer vänsterradikala Stockholmsstudenterna drömde förstås om att få sätta igång något lika stort. Om att, likt förebilden Mao Tse Tungs bildspråk, få vara ”gnistan som tänder den stora präriebranden.”

Ett klassiskt replikskifte är när en mycket ung blivande (borgerlig) journalist, brådmoget rebelliske Mats Gellerfelt 16 år, pressar Palme med hätska kommentarer. Palme nämner samhället vilket får Gellerfelt att avbryta och gripa in och säga ”vilket samhälle menar du, ditt och Wallenbergs?” Svaret är en blixtrande klassiker från Palme där han tycks hämta styrka från ovan. Lyssna själva:

När jag själv skrev om Maud Nycanders och Kristina Lindströms stora Palmedokumentär från 2012, så fastnade jag bl a för avsnittet om Kårhusockupationen. Jag kan inte uttrycka det bättre nu 6 år senare:

Jag tycker t ex avsnittet från Kårhusockupationen 1968 är riktigt bra. Man kan verkligen se hur illa berörd och överraskad Palme blir av de odemokratiska tonerna i studenternas naivt revolutionära utfall mot honom. Men han möter dem med sin överlägsna retorik och försvarar demokratins värderingar som ingen annan. Mästerligt. Aldrig har jag stått så till 100% bakom Palme som vid detta tillfälle.

I två timmar debatterar Palme, mitt i natten, med kårhusockupanterna innan han efter en mycket långa arbetsdag fram på småtimmarna återvänder hem till radhuset och familjen i Vällingby. Efteråt kommer han att fördöma ockupanternas anti-parlamentarism och deras olustigt odemokratiska våldsideal.


Olof Palme i det ockuperade kårhusets talarstol

SVT Öppet arkiv har ett drygt timslångt klipp från debatten mellan Palme och kårhusockupanterna:
https://www.oppetarkiv.se/video/2260557/karhusockupationen

I det här kortare klippet återfinns några av de mest kända vändningarna i replikskiften. Bl a det när Anders Carlberg talar om ”vem fan som vill anpassa sig till det här samhället” och det kanske mest kända när Palme tänder till efter att ha blivit avbruten gång på gång och upplevt odemokratiska metoder där han förtydligar att det ”är han som när det gäller vakthållningen om ett demokratiskt styrelseskick företräder det svenska folkets överväldigande majoritet”, vilket den den radikala studentklicken verkligen inte gjorde.

Palme hade försvunnit och debatten i kårhuset fortsatte. Nu kom på lördagen även de riktigt revolutionärt radikala maoisterna med i matchen. Från kårhusets fasad vajade röda fanan och därinne hamnade UKAS allt mer i andra rummet. Det käbblades om maoistiska slagord och på lördagkvällen den 25 maj 1968 hade ockupanterna så begett sig ut på förvirrad vandring ned på stan, ett försök att tända revolutionens gnista. Men inga vanliga knegare var ett dugg intresserade av att hänga på, så det hela rann ut i sanden och slutade med en revolutionärt sönderslagen fönsterruta på Operan då vaktmästaren hann låsa dörrarna innan revolutionärerna, likt sina franska förebilder, försökte ockupera denna kulturinstitution. Så av den tilltänkta präriebranden blev intet.

Anders Carlberg säger själv i en intervju 1995: ”Tittar man på alla som snackade så var det ju en blandning av ganska vettiga argument och rena dårhuset…”

Till slut gav ockupanterna upp självmant på måndagen den 27 maj när maten tog slut och de blev hungriga.

Så vad resulterade kårhusockupationen i egentligen?
– Ett fiasko, om man ser till den uttalade målsättningen, slår historikern Henrik Berggren fast. En så gott som enig opinion inte minst inom arbetarrörelsen fördömde studenternas ockupation av sitt eget kårhus. Studenterna fördömdes och UKAS-reformen genomfördes de kommande decennierna, men händelsen gav samtidigt energi till de växande kvinno-, miljö- och musikrörelserna och gjorde 1970-talet till ett radikalt och ifrågasättande decennium, fortsätter Berggren.

Kanske kan man säga att denna ockupation var en överloppsgärning av bortskämda medel- och överklassungdomar som levde i ett av världens mest priviligierade länder som kanske borde ha engagerat sig internationellt istället, där de verkligen problemen och orättvisorna fanns? Och de var makalöst okunniga och naiva i sin inställning till de förfärliga diktaturer som blivit frukten av vad deras husgudar Lenin och Mao presterat under sina röda fanor, vilket Palme belyste.

Men det är också sant, som Henrik Berggren beskriver, att denna historiska, för att inte säga legendariska, händelse gav energi på många andra områden. Och att deras idealism var djupt känd.

Och… Det är prick 50 år sen nu.

När jag hade äran att ha en riktig 30-talsprimadonna till bordet…

Posted in Film, musik with tags , , , , on 24 maj, 2018 by japetus

Det hände sig en vacker kväll den 24:e i maj 1996 att jag hade äran att få en riktig 30-talsprimadonna till bordet. Det skedde på den upphovsrättsliga tiden när jag var bjuden till SKAPs vårfest att jag kom at ha ett ovanligt fascinerande samtal med denna karismatiska och tjusiga lilla dam som regisserats av bl a både Karl-Gerhard, Ingmar Bergman och Hasse Ekman. Hon hade mött och lärt känna flera legendariska personer i Sveriges musik-, film- och teatervärld.

Julie Bernby (1918-2001) var skådespelerska, författarinna och schlagersångerska. Hon uppträdde med och lärde känna Zarah Leander på 30-talet (innan Tyskland) och medverkade i ett 50-tal svenska filmer under 60 år. Ja det är ganska fantastiskt.


Med Julie Bernby på Operaterassen den 24 maj 1996

Julie hade mycket att berätta! Och jag som verkligen älskar 30-, 40- och 50-talsschlagers var helt begeistrad av denna tidsresa. Julie tyckte förstås det var kul med en 28-åring som var så intresserad av och kunnig om hennes tid och musik. Ett mycket fint möte över generationerna; 22 år sedan ikväll och ett väldigt trevligt minne!

I år skulle Julie Bernby ha fyllt 100 år.

(Dessutom visade hon sig vara mormor till Martin Stenmarck.)

Sommarläsning 2018

Posted in Litteratur with tags , , , , , , on 22 maj, 2018 by japetus

Vid besök på Akademibokhandeln igår fick jag med mig nåt till sommaren. Inte till hängmattan som det brukar sägs, för jag har ingen hängmatta. Däremot brukar jag sitta utomhus varma sommarkvällar och läsa hemma på balkongen. Eller härliga julidagar på bryggan hos pappa vid Smålandskusten. Eller tidigt i augusti hos mamma på en österlensk strand. Det är starkt positiva associationer vad jag än tänker på när det handlar om sommarläsning.

Och se här vad det blev! En sprillans ny Scarrow (nåja den visade sig vara från 2017),  en gammal filmatiserad Harris, en intressant ny svensk 1700-talsdeckare i stockholmsmiljö och en riktig gammal klassiker i ordets rätta bemärkelse ⭐

Jag har ju läst allt skönlitterärt av Harris utom denna, ”Ghost”, som när den kom 2007 kändes som ett avsteg från formeln att skriva historiska spänningsromaner. Så jag hoppade över den. Då.
Men nu är det alltså dags! Den här boken blev ju också en framgångsrik film 2010 -”The Ghost Writer” – regisserad av Roman Polanski med Ewan McGregor och Pierce Brosnan i huvudrollerna.

Scarrow-boken ”Day of the Caesars” är den 16:e och senaste boken i den långa och mycket spännande serien om de två romerska legionärerna prefekt Cato och centurion Macro. Jag köper och läser dem när de kommer ut, men den här har jag missat med några månader. Alltid mycket spännande!

Och sen har vi en klassiker ordets verkliga bemärkelse. ”Walden” av Henry David Thoreau. Eller ”Skogsliv vid Walden” som den hette i Frans G Bengtssons första svenska översättning från 1925. Men jag ska förstås läsa den på originalspråk. Boken kom ut 1854 första gången och det jag läser om den är hur modern den ännu kan kännas och hur oerhört långt före sin tid den var. Också med sitt miljöperspektiv. Blir trevligt att läsa den! Jag har anledning att tro att språket i berättelsen är mycket vackert. Jag tror mig veta att den engelske för fattare Richard Adams underbara naturskildringar i sin odödliga Watership Down/Den långa flykten delvis kan ha inspirerats av denna klassiker.

Och så den här nya svenska 1700-talsdeckaren – ”1793” – jag hört talas om då och då. När jag skrev om den på FB fick jag genast många positiva tillrop. Vad roligt att få än mer bekräftelse på att detta är en intressant bok. Ser verkligen fram mot att få läsa den!

Som jag just skrev på FB så fick den mig genast att tänka på Niklas Rådströms stämningsfulla ”Vänd ditt timglas” som utspelar sig precis efter mordet på Gustav III. Alltså vintern 1791-1792 i ett vintrigt och fruset Stockholm. Boken kom 1991, tajmat med 200 årsminnet av mordet och jag minns att jag blev berörd av den och fascinerades av de gustavianska miljöerna. På den här tiden spelade jag ju ännu i Specialensemblen och det var mycket Bellman på repertoaren. Och visst citeras Bellman i Rådströms bok:
”Fäll din lia. Göm din båga.
   Vänd ditt timglas än en gång…”
C.M. Bellman 1777

Ett utmärkt tips för dem som gillar nya ”1793” och historiska spänningsromaner! Och när jag plockar denna Rådströmska pärla ur bokhyllan ser jag att jag  köpte den påsken 1993 på väg till pappa som då en gång bodde i Linköping.

1700-talet och den gustavianska tiden har en särskild fascination på oss nu så långt senare. Jag minns även den svenska historiska TV-satsningen ”Anno 1790” i tio avsnitt som jag uppskattade så mycket. Bra skådespelare, fantastiska visuella egenskaper, suggestiva miljöer i ett smutsigt mörkt realistiskt återskapat Stockholm, utmärkta kostymer och dito rekvisita plus stark spänning i upplysningens brytningstid då denne rationelle svenske Sherlock utmanar det dåtida tänkandet. 2011 såg jag den, sju år sen nu…

Tiden jagar oss alla…

Första stockholmska häggen slår ut 2018

Posted in Natur och årstider with tags , , on 7 maj, 2018 by japetus

Så var det dags för årets konstaterande och daterande av perioden då vi befinner oss mellan hägg och syrén. Kanske årets vackraste tid i Stockholm? Jag tror det.

För när jag idag, ikväll passerade  Centralbadets skyddade innergård fick jag se att den tidiga hägg som växer där skyddad i solen nu just börjat slå ut. Inga helt utslagna blomklasar, men väl de första vita blommorna och den allra första häggdoften. Årets bild är usel för det blåste litet och det gick inte att nå just den gren som blommorna satt på. Men nog höll den på att slå ut alltid. Och årets siktning är i o m det ett faktum!

Och vi kan i statistiken nedan se att detta trots allt är ett tämligen genomsnittligt år.


Och så här ser statistiken ut för de år jag tidigare rapporterat i bloggen:

2017, siktning 7 maj:  https://japetus.wordpress.com/tag/forsta-utslagna-haggen-2017/

2016, siktning 5 maj: https://japetus.wordpress.com/2016/05/09/forsta-utslagna-haggen-2016-siktad/

2015, siktning 6 maj: https://japetus.wordpress.com/2015/05/06/forsta-utslagna-haggen-2015-siktad/

2014, siktning 3 maj: https://japetus.wordpress.com/2014/05/03/forsta-utslagna-haggen-2014-siktad/

2013, siktning 9 maj: https://japetus.wordpress.com/2013/05/12/forsta-haggen-i-stockholm-slog-ut-i-helgen-som-gick/

2012, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2012/05/07/forsta-haggen-slar-ut-2012/

2011, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2011/05/07/sa-ar-aven-detta-ars-forsta-hagg-siktad/

2010, siktning 15 maj: https://japetus.wordpress.com/2010/05/15/forsta-haggen-rekordsent-i-ar/

2009, siktning 7 maj: https://japetus.wordpress.com/2009/05/07/forsta-haggen-siktad/

2008, siktning 2 maj: https://japetus.wordpress.com/2008/05/02/arets-forsta-blommande-hagg-siktad/

1990, siktning 30 april: ingen blogg, men det ursprungliga rekord jag alltjämt sneglar på vid den här tiden varje år…

Våroffer 2018

Posted in Natur och årstider with tags , , , on 11 april, 2018 by japetus

Så hände det sig äntligen till slut idag den 11 april 2018 att jag fick den där avgörande vårkänningen jag längtar efter att få uppleva varje vår; känslan av att vila handen mot solvarmt svenskt trä, utomhus. Det räknas ju givetvis inte med ev utlandsresor tidigare i år.

Alltså daterar jag min officiella vårupplevelse till 11 april för detta år och noterar att det ändå är ett hyfsat genomsnittligt resultat. De har varit soligt och vårlikt flera gånger tidigare i år, men det har varit för kallt för att vårkänslan ska infinna sig. Alltså var inte de rätta omständigheterna uppfyllda förrän nu idag.


”Våroffer” i koreografen Vaslaj Nijinskijs suggestiva och färgstarka originaluppsättning från 1913

Och därför sitter jag nu sent denna onsdagkväll och lyssnar på Stravinskijs ”Våroffer” helt i enlighet med min egen vårrit medan jag skriver. Allt är som det ska med andra ord.

Så här ser min vårspaningsstatistik ut för de senaste 10 åren:

Våroffer 2017, 26 mars:
https://japetus.wordpress.com/2017/03/26/varoffer-2017/

Våroffer 2016, 26 mars:
https://japetus.wordpress.com/2016/04/05/varoffer-2016/

Våroffer 2015, 6 april:
https://japetus.wordpress.com/2015/04/06/varoffer-2015/

Våroffer 2014, 14 mars:
https://japetus.wordpress.com/2014/03/14/varoffer-2014/

Våroffer 2013, 17 april:
https://japetus.wordpress.com/2013/04/17/varoffer-2013/

Våroffer 2012, 21 mars:
https://japetus.wordpress.com/2012/03/21/varoffer-2012/

Våroffer 2011, 10 april:
https://japetus.wordpress.com/2011/04/10/varoffer-2011/

Våroffer 2010, 3 april:
https://japetus.wordpress.com/2010/04/03/varoffer-3/

Våroffer 2009, 5 april:
https://japetus.wordpress.com/2009/04/05/varoffer-2/

Våroffer 2008, 30 mars:
https://japetus.wordpress.com/2008/03/31/varoffer/