Bygga om badrummet och något om The Attic…

Vaknar i ett regngrått Stockholm denna lördag morgon… Utsikten över stan är mindre grandios än vanligt eftersom det tycks ligga som ett grått lock över alltihopa idag. Vädret är verkligen fram och tillbaka denna september.

Jag har krupit runt med tumstocken inne på toaletten och tagit en massa mått. En arkitektoniskt välutbildad och dito erfaren kusin ska hjälpa mig göra en professionell ritning över hur mitt nya badrum ska kunna tänkas se ut. Det blir en tredimensionell ritning. Helt fantastiskt! Men han behöver ju en del exakta mått först för att kunna plotta in det hela.

Han är proffs så det kommer bli väldigt snyggt gjort. Det ska bli klinkers och kakel från golv till tak i de mest sobra färgkombinationer. Sånt är förvisso inte min starkaste sida, men mitt trumfkort är att jag är omgiven av många mycket konstnärligt begåvade människor. Som jag brukar säga, vad vore jag utan mina vänner. Slätt intet!

Den ursprungliga nybohovska 60-tals touch som finns kvar i badrum och kök funkar betydligt bättre i köket än i badrummet. I köket kan man komma undan med att säga att det är charmigt, för det är det. Men i badrummet känns det bara trist. Det är ok, men inte mer. Det vore ett rejält lyft för mitt hem att snofsa till badrummet och toaletten. Nu ska alltså detta ske i höst!

Kanske kommer jag att kunna lägga ut ritningen här så att det kommer gå att ”titta in” och se hur det ser ut. Det finns så fasligt mycket tekniska nymodigheter här i världen så det kommer säkert att gå bra!🙂

Igår hade jag några gäster hemma innan vi gick ut och dansade. Jag spelade bl a en platta för dem som jag lyssnat mycket på i år. Jag gav den till mig själv i julklapp förra året då den var alldeles ny. Det är ju för övrigt ett oförskämt praktiskt sätt att hjälpa tomten på traven på det sättet. Jag tänker på The Attics platta ”The One”.

Melodifestivalsdeltagandet var jag inte så jätteförtjust i men på plattan finns ett helt gäng suveräna låtar. Jag har spelat den i alla möjliga olika sammanhang och gemensamt för dessa tillfällen, liksom igårkväll, är att alla snart frågar, ”vad är det här? låter jättebra!”. För det gör det.


Eric Amarillo och Michael Finer: The Attic!

Jag tycker verkligen att herrar Eric Amarillo och Michael Finer gör utmärkt musik i sin genre och efter litet kontakter med dem på MySpace kan jag bara säga att de är riktigt trevliga. Lyssna på plattan! Det är den värd! Det är läckert, catchigt, skönt gung och bra tryck i basgångar och trummor. Tillsammans med September är de mina favoriter i dance-genren.


The Attic: ”Destiny”, från plattan ”The One”, 2006


The Attic: ”I just can’t help it” även den från plattan ”The One”, 2006.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: