Upphovsrätt igen, höst igen!

”Djurgårn brinner redan i september i år, kylan kom och luften blev så klar. De röda löven faller ned på gången där jag går…” 

För  kännedom… Idag var det så oundvikligen dags att spela höstvinjetten för mig. Ja den där Lundell-låten från ”Vassa Eggen” jag berättade om för nån vecka sedan, ”En fri man i stan”. Nu är det höst! Varför? Jo, så här var det idag… 

Jag vaknade vid 7-tiden imorse på ett kollo, en sommargård nära Valdemarsvik vid havet. Vinden blåste utanför fönstret och trädens grenar gungade och ruskades om. Det var rått i det ouppvärmda rummet så det kändes riktigt mysigt att ligga kvar i sängen och bara morna sig i lugn och ro medan vinden ven utanför.  Med tanke på att jag avnjutit en rejäl kräftskiva kvällen innan måste jag säga att jag mådde riktigt bra. Inte bara efter omständigheterna.

Varvåkra som platsen heter är ett mycket fint och mysigt ställe där ett gäng f d arbetskamrater till mig ordnar en rejäl kräftskiva varje år första helgen i september. Upphovsrätt är temat för det var ju den branschen jag jobbade i för sisådär 10-13 år sedan. Det är en stor ära för mig som dels inte är jurist, dels inte längre jobbar i branschen att fortfarande bli bjuden och med tanke på att jag inte varit med sedan 2002 kändes det jätteskoj att hänga med igen.

Jag är också en av dem som var med allra första gången den här tillställningen ordnades 1996, så det börjar bli ett partaj med anor. Den upphovsrättsliga världen är förstås full av människor med ett stort intresse för musik, litteratur, konst, film och fotografering. Inte undra på att det är trevligt att snacka med dessa människor. De har alltid så mycket att berätta som jag är intresserad av att lyssna till och prata om. Otroligt skoj!

Nu dagen efter kändes det verkligen höst, men på ett fint sätt. Gräsmattorna var fulla av gula löv när vi städade upp på förmiddagen efter gårdagens stora partaj. Vi var 26 stycken så det var en hel del tomburkar och annat att röja upp… Det var litet kylslaget, blåsigt och höststämningen var massiv. Kanske är det här ett utmärkt tydligt sätt att möta hösten? Att vara på ett sommarkollo i lokaler avsedda för sommarbruk, utan vinterisolering och ordentlig uppvärmning? Jag tror det. Det blir så väldigt tydligt att det inte är sommar längre. Fint var det i alla fall. Mysigt. Och vackert att sedan susa hela vägen upp mot Stockholm igen.

”Djurgårn brinner, ingen sommar räcker mycket längre än hit. Du vet vad du har, aldrig vad du får, men jag måste dit.
För allt jag saknat, det har vaknat. Djurgårn brinner igen, brinner för en vän, för en fri man i stan…”

Tänk… Om mindre än 14 dagar är jag i Evergreen, Colorado i bergen ovanför Denver. När asparna skiftar i färg där uppe på 2 000 – 3 000 meters höjd lär det vara väldigt vackert. Snart får jag se själv!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: