Med dubbla löparknän i Hässelbyloppet

Ugh! Det var en tuff upplevelse i söndags. Så brutal att jag behövt några dagar för att hämta mig. Nu orkar jag skriva igen… 😉

Morgonen den 14:e oktober 2007 grydde rå, kall och grym i Stockholm. Vi hade 6 grader på Nybohov och vid starten kl 11.10 var det mellan 7 och 8 grader i Hässelby. Murr och burr! Jag borde nog ha haft fingervantar på mig. Dock var jag iförd mina nyinköpta svarta fodrade tights, en vit t-shirt och på detta en vit långärmad polotröja. Jag kände mig kraftigt obekväm i tightsen. Jag kände mig fånig. Ok.

Min gode vän Torulf (för er kära läsare som känner denne gentleman) var helsvart för dagen och startade i första gruppen, tävlingsgruppen i år. Jag var anmäld till motionärsgruppen och startade 10 minuter senare, kl 11.10. Med mig då fanns även två arbetskamrater från Arbetsmiljöverket, Gunnar och Åke, och en leverantörskollega, Jonas. Jonas är en ”40-minuterskille”, dvs han springer 10 km på runt 40 minuter. Han är mycket snabb. Då jag i bästa fall är en ”45-minuterskille” var min plan att söka ta rygg på Jonas. Min ambition var nu att slutligen gå under 45 minuter…

Nåväl, starten gick och de första kilometerpassagerna visade att jag höll god fart: 4:05, 8:15, 12:30… Vid 3 km tappade jag slutgiltigt Jonas ur sikte. Jag var aldrig närmare honom än 50 meter efter. Men sedan vid 4 km började vänsterknäet smärta. Vid 6 km smärtade även högerknäet. Jag kunde konstatera att jag sprang med ”dubbla löparknän”. Det var kraftigt jobbigt. Jag märkte hur folk började passera mig, svisch, svisch, svisch… Det kändes som att jag föll som en sten genom startfältet. Jag hade lust att bara kliva av.

Men det gjorde jag förstås inte. Jag kämpade på, struntade i smärtan och pressade mig vidare. Målet var nu att orka i mål och kanske gå under 50 min i alla fall… Vid 7 km var min arbetskamrat Gunnar ikapp mig. Han såg att jag plågades och försökte peppa mig. Gunnar är en mycket vältränad man i 50-åldersåldern, Friskis och Svettis-ledare. Han hade hjälpt mig genom att visa de stretch-övningar man måste göra för att förhindra uppkomst av löparknä. Jag hade inte gjort dessa övningar. Nu kunde jag inte heller hänga på honom. Gunnar drog ifrån.

Vid 8 km gick höger skosnöre upp och ett flertal vithåriga män i 60- till 70-årsåldern passerade mig. Suck! En av dem sprang och höll sig för ryggen som om han hade ont. Ändå sprang han om mig lekande lätt. Det var kraftigt demoraliserande.

Det var nu så pass nära mål att jag inte ville stanna för att knyta dojjan. Det var bara att fortsätta att springa. 1 km från målet började de flesta spurta. Jag kunde inte det i år. Det var bara att mala på.

Inne på Hässelby IPs tartan-bana, påhejad av en mångtusehövdad publik, lyckades jag ändå prestera en tempoökning och passerade otroligt nog en kille precis innan mållinjen. Min upplevelse var att jag måste ha varit en av de sista av de 2 700 som var anmälda.

Det var jag nu inte. Jag gick i mål på 46.51, vilket var en otroligt mycket bättre tid än vad jag vågat hoppas på. Jag fick min medalj, drack litet vatten, pratade litet med Gunnar som gått i mål ca 45 sek före mig. Sedan kom Åke i mål. Vi snackade en stund. Jag konstaterade dels att utomhussäsongen i o m denna smärtsamma final var slut (nu väntar Centralbadet, simning och styrketräning), dels att jag ALDRIG mer ska slarva med stretchningen. Aldrig mera löparknä!

PS:
Nu är det så finurligt att de filmat målgången i loppet. Kolla denna länk och ni får se en 60 sekunder lång film från loppet. Först ser ni starten och sedan följer litet stilstudier på olika löpare längs med banan. Vid 45 – 47 sekunder in i filmen får ni se Torulf in action i svart långärmad tröja och korta svarta tights när han spurtar in mot mål på en utmärkt personbästa tid 44.31. Torulf är en av dem som fått äran att vara med i den officiella delen av filmen, så var han också väldigt stark och imponerande denna dag!

Mellan 51 sekunder och 60 sekunder kommer mitt individuella avsnitt av filmen. Här kan ni se min målgång. Ja, jag är den plågade figuren i svarta långa tights och vitt ärmlångt på överkroppen…

http://www.racetimer.se/sv/runner/show/185496?race_id=91

Annonser

2 svar to “Med dubbla löparknän i Hässelbyloppet”

  1. Bra jobbat! 🙂 Nästan så jag börjar fundera på att snöra på mig mina egna joggingskor, men det är väl ändå för kallt just nu så latmasken får regera ett tag till. Peppa mig till våren. 😉 Och du ser ju onekligen glad ut när du kommer i mål, så helt hemskt kan det väl inte ha varit.

  2. Tack! Läs gärna om mina tidigare och mer positiva upplevelser på Midnattsloppet i augusti… 🙂 Det var ju kul att höra att du tyckte jag såg glad ut när jag gick i mål. Jag har ärligt talat aldrig varit så plågad tidigare i samband med ett motionslopp. Ugh! Det var verkligen riktigt jobbigt både fysiskt att springa trots ilningar och stickande smärtor i knäna + psykiskt att bli omsprungen hela tiden… Men jag kommer igen om ett år! Eller troligen redan på ”Tömilen” i början av november! Nu är det stretchning som gäller!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: