Med Zzaj och té i tisdagssoffan

Det är alldeles sammetsmörkt ute. Höst. Fuktigt. Ljusen är tända över hela stan, men det här är troligen den mörkaste tiden på året, några dagar innan Allhelgonahelgen och några veckor innan julskyltningen kommer igång. Lövhalkan är tillbaka och bromsar åter tunnelbanetågen, men jag har lyckats ta mig hem i anständig tid och till och med fått en sittplats så jag kunde sitta ned och läsa vidare. Mysigt. Vad jag läser? Jo Robert Harris igen, nu ”Enigma” som för övrigt blev film 2001 med Kate Winslet. Mer om det i en senare blogg.

Det här är en mysig kväll hemma, allt känns som det ska. Några tända ljus står på bordet, en kopp te intill. I soffan har jag plockat fram två mysfiltar för vintersäsongen. En trappa ned hör jag Helges tv på högsta volym. Det är sporten. Ibland tänker jag på hur mycket jag kommer sakna det den dag han inte finns kvar där nere längre och bullrar med sin tv. Vid 91 års ålder finns ju inte längre någon egentlig planeringshorisont. Det kan ta slut närsomhelst. (Ungefär som om det inte kan det när man är 39?!) Tidigare ikväll har jag ätit gott med Herman på Hermans, Fjällgatan. Jag är mätt och belåten. Det var fint. Men nu är jag hemma igen och jag lyssnar på underbar musik.

zzaj32.jpg

Det är Zzaj och deras andra platta ”Scirocco” från 1989 som jag lyssnar på. Det här är musik som från första till sista vinylspår verkligen känns alldeles fullständigt genommysig. Skälen är många. Zzajs musik är pavlovskt inmyst med te under filtar i snart två decennier.  Det finns ingen logisk förklaring till att det skulle vara höstmusik, men av nån anledning känns det så för mig. Första gången jag hörde Zzaj var det vår,  i april 1987 när jag vaknade upp en söndagmorgon i en kompis sommarstuga utanför Nyköping. Det var nåt sorts inofficiellt inledande av vårens studentfirande och jag var trött av flera anledningar. Där liggande i den för korta soffa som varit min säng den natten fick jag första gången höra hennes röst – Anna Nederdal. Zzajs förtjusande skönsjungande sångerska.

Några dagar senare stod jag där med singeln ”Tänker på dig” i min hand och bara stirrade; Anna är vacker som en dag, sötare än socker, och hennes röst är len och mjuk som honung. Det var balsam för själen och kärlek uppstod vid första lyssningen. Det var coolt, sofistikerat och stilfullt. Mycket smakfullt. Det var verkligen rätt musik vid rätt tillfälle för mig. Det här kändes litet som Sade på svenska och ett steg närmare nån sorts mytisk vuxnare värld. Sade och Anna Nederdal var förresten det vackraste jag och vännen Herman kunde tänka oss vid denna tid 1987 som 19-åringar. I princip är det knappast nåt som förändrats på de 20 år som gått. Kanske var det så att 1987 var precis när jag började bli vuxen?  Jag träffade då så slutligen efter tusen bedrövelser och besvikelser min första flickvän och Zzaj var nåt vi ofta lyssnade på. De mysvarma minnena är många också tack vare detta.

Det här, slutet av 80-talet, var en fantastiskt spännande tid i mitt liv (det med!). Jag fick lära mig hantera frihet under ansvar för första gången när jag pluggade på Universitetet. Ärligt talat funkade det inte så bra i traditionell mening, dvs jag fixade betydligt fler nya plattor än vad jag fixade högskolepoäng. Stockholms skivbörsar kunde jag som min egen ficka och Stockholms klubbscen var mycket livlig och det hände inte sällan att jag var ute ett par, tre gånger i veckan på konserter och klubbar. Mest på Ritz förstås. Men även på mindre kända och mer tillfälliga etablissement som Cosmo och Blitz och allt vad de nu hette. Det här var på den tiden då Eric Gadd fortfarande sjöng på svenska och inte blivit så väldigt seriös och tillknäppt. Jodå, Eric Gadd blev bra på engelska och är alldeles väldigt bra fortfarande, bara det att det kändes så mycket mer lekfullt vid den här tiden. Anna Nederdal och Titiyo körar också på denna Gadds platta från 1989.

Och ikväll sitter jag i min tisdagssoffa invirad i mysfiltarna med Zzaj, té och tända ljus. Det här är ett helt fullständigt tidlöst lyxigt avstressande tillstånd som kan uppnås vid speciella tillfällen då Anna Nederdals sammetsmjuka balsamröst fyller mitt rum med harmoni och all stress i världen är ljusår borta. Tack Anna för denna och alla de övriga stunder när din musik varit ett soundtrack till mitt liv! Det älskar jag dig för!

Rundar av med en fin liveupptagning från november 1988 med Zzaj och Anna Nederdal, ”Om och om igen”. Vi har systrarna Schultz i kören, både Irma och Idde, så allt är som jag helst vill att det ska vara. Nu står tiden stilla. Så här sitter jag säkert fortfarande om 40 år. Tar en klunk Special China Blend från Sibyllans Kaffe och Téhandel och njuter i fulla drag av musiken.

Jag puffar även gärna i sammanhanget för en alldeles särdeles fin platta som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än den pga oturliga omständigheter kring lanseringen fick när den kom 1995 – Anna Nederdals och Max Schultz’ ack så smakfulla självbetitlade platta. En stämningsfullt vacker musikalisk skapelse med underbar singer-songwriter-känsla långt, långt innan begreppet blev närmast uttjatat.

Vill du lyssna på den så besök gärna Annas MySpace-sida med musik från denna orättvist okända pärla från 1995:
http://www.myspace.com/annanederdal


Och här är den smakfulla videon till vackra ”Slow city night”, ett av spåren från Annas och Max’ platta.

Och så är det bara att hoppas att Anna känner sig inspirerad att återvända till micken igen. Det är vi många som skulle bli glada om hon valde att göra!

– – –

Och det gjorde hon till slut… Läs gärna om fortsättningen här:
https://japetus.wordpress.com/2011/01/12/zzaj-slapper-samlingsskiva-i-mars-med-nytt-material/

Annonser

2 svar to “Med Zzaj och té i tisdagssoffan”

  1. åÅÅÅÅh vilken mysig blogg!
    Hösten är precis sådär mysig som du beskriver den. Äntligen finns tid för lugn, för soffmys, för varm choklad med vispgrädde och örongodis på stereon. För uppdragen filt under ´hakan, för raggsockor, bylsiga tröjor och mysbrallor och det är låååångt till julstress och magsår.
    Härligt!!

    • Mitt tack dröjde, men är inte desto mindre djupt känt när det väl kommer. Ja du har verkligen förstått vad jag menade med den här myskänslan jag ville fånga i bloggen om Zzaj, som jag förknippar med så mycket mys!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: