Bez: en skön maraccassnubbe för torsdagen är inte fel det heller

Step on!

Och tänka sig att det faktiskt var så att när jag skrev om Soup Dragons i söndags så spelade självaste Happy Mondays på Berns i Stockholm. Både Shaun Ryder och Bez ”Bez” Bez är kvar i bandet. Och så Gary Whelan. De övriga var ”dumskallar” och blev därför rättmätigt kickade från bandet. Nåja…

Det är bandets tredje eller fjärde omformning sedan den första upplagan som var högt upp på topp i slutet av 80-talet och början av 90-talet när Manchester-scenen var som starkast. Happy Mondays första upplaga kraschade pga våldsamt drogintag som alltså inte bara sänkte bandet, utan även legendariska skivbolaget Factory Records.  Något vi kunde se i den intressanta filmen”24 hour party peoplehttp://www.24hourpartypeople-themovie.com/ från 2002 som passande nog var uppkallad efter en av Happy Mondays låtar.

Men nu denna torsdag handlar det inte om Shaun Ryder, sångaren i bandet, utan om den oförklarligt oumbärlige dansande Bez. Mannen vars uppgift på scen var att, hög som ett hus, sprida ”positiva” vibbar med sin säregna dans, oftast beväpnad med ett par röda maraccas. Var han ett geni eller en fullständig pajas? (När han vann ”Celebrity Big Brother” i England 2005 gick hela den härliga vinstsumman på  50 000 £ till skuldsanering.)

Hursomhelst hade han en oefterhärmlig stil då han, svingande sina maraccas, dansade och flummade runt med manisk (kemisk?) energi på scenen och gjorde obetalbara grimaser.  Han ville nog också frälsa oss. Jag tror det.

HappyMondaysBez0500_L
Mark ”Bez” Berry (1964- ) eller Bez ”Bez” Bez som det stod på skivorna

Värt i sammanhanget är att notera att den engelska musiktidningen New Musical Express (NME) utpekade Bez som själva sinnebilden för den typ av bandmedlem, ”whose musical contribution to their bandmates’ success was negligible”. Dvs deras bidrag till gruppens framgång var försumbar. Andra exempel på sådana personligheter som NME lyfte fram som exempel på Bez-fenomenet var Andrew Ridgeley i Wham!, Paul Morley från Art of Noise, Linda McCartney i Wings, och Paul Rutherford i Frankie Goes to Hollywood.. Ja, vad ska man säga… Elakt men inte utan udd.

Jag letade runt en stund i den rikliga YouTube-floran av klipp med Bez och Happy Mondays innan jag fastnade för detta suveräna scoop. Det är ”Kinky Afro” live från januari 1991 med Bez i riktigt gränslös (hög) toppform. Och ja han har sina röda maraccas med sig. Det är då han är som bäst. Luta er tillbaka och känn de positiva vibbbarna, enjoy!

PS: Halleluja! Min källa som var med på Berns i söndags kunde till vår gemensamma stora lättnad bekräfta att Bez hade just sina röda maraccas med sig… Bez musikaliska bidrag må ha varit ”negligible”, men frågan är vad Happy Mondays varit utan honom? Ett mycket oskönare band. Mannen är kult. Än finns det hopp om frälsning för vår värld!

PPS: Jag känner att jag inte kan blåsa er på bandets största hit, särskilt ni kära besökare som inte hade möjligheten att vara med och uppleva detta sköna groove på dansgolven när det begav sig 1990… Det här är ”Step on”!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: