Åter i katastrofzonen Nya Liljeholmens Centrum

Liljeholmen är fortsatt dysfunktionellt…

Nu mitt i ombyggnadsfasen är det väldigt tydligt att den yta och det utbud som finns inte på långt när förslår till det antal människor som bor här, rör sig här och efterfrågar ett liv här. Jag känner mig ofta som en betraktare som på nåt sätt glider runt litet vid sidan om och blir vittne till den ena röran efter den andra.  

Röran på den improviserade parkeringsplatsen – en strid ström av bilar försöker medelst blixtlåsprincipen, eller om det nu är ärtor i ärtskidan, ta sig in och ut från den underdimensionerade yta på torget som tjänstgör som nödlösning till parkeringsplats. Det tutas, folk snor platser från varandra som gamar.

Röran på Systembolaget – i fredags var kön så lång att den nästan gick från samtliga kassor hela vägen till bortre väggen. Maxat. Människor försöker hitta fram till starkspriten som finns nära kassorna och där kön är som tjockast. Det funkar inte. Jag gör mitt bästa för att ducka och utföra nån sorts quick step dans för att möjliggöra det hela. Mycket intensivare än nyårsafton. 

Röran kring själva bygget i ”nya riksgropen” – De jättelika 8-hjuliga lastbilarna som köar upp för att föra undan schakt- och sprängmassorna drar med sig stora mängder lera ut på vägen. En enda lervälling täcker oftast Nybohovsbacken för oss som tar oss omvägen upp och ned därifrån, som rysk ”rasputitsa”. 

Röran inne på Konsum Liljeholmen – en klassiker vid det här laget. Konsum Liljeholmen måste ha en av de stökigaste arbetsmiljöer ett snabbköp kan ha i Stockholm just nu då ICA för närvarande har stängt pga ombyggnaden. Värst är nog fredagarna mellan 17 och 18. Jag ska se till att aldrig mer tajma in just då. Alla köer är långa och det är verkligen extremt svårt att navigera sig fram i affären för det är så orimligt trångt mellan hyllorna och diskarna. Sist utbröt ett smärre gräl mellan en äldre dam med strutsfjäderprydd hatt och en luttrad kassakille som försökte förklara att extraerbjudandet verkligen innebar att varan i fråga blev billigare. Kommunikationen fungerade inte. Aggressionen tilltog. Killen suckade, himlade med ögonen och tog sig för pannan. Tanten stod på sig och ansåg sig kraftigt förorättad. De dåliga vibbarna stod som spön i backen.  

Röran på den lilla extrabussen som ersatt hissbanan – hissbanan ska byggas om och göras brandsäker och trots det rullar den av oklar anledning då och då för att snart stängas ned igen och ersättas med en liten Mercedes-buss. Bussen är lagom för vardagstrafiken, men i högtrafik är den alldeles för liten. Häromdagen hjälpte jag min nu 91-årige granne Helge (han som är en 1916-års man och älskar musik som jag hör dundra från lägenheten under mig) av med rullator och allt.   

Och sprängningarna fortsätter på övertid…

Allt detta som pågår runt mig är naturligtvis inte på något sätt outhärdligt, bara tålamodsprövande. Och jag tänker särskilt och med stort medlidande på de gamla här uppe på Nybohov och då särskilt på Helge som ska behöva uppleva detta. Jag hoppas verkligen att han ska hänga med ända till 2009 så han får se den nya värld som väntar här.

En värld med djupt underjordiskt garage som slukar alla bilarna. En värld med två nya snabbköp och mängder med nya restauranger. En värld anpassad för det stora antal människor som nu lever och finns här. En rymlig funktionell värld. En ny skön värld!

En utopi…?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: