Iskall kapitulation, Friedrich Paulus i Stalingrad den 31 januari 1943

”… Kapitulation är omöjligt!  Den 6:e Armén kommer att fullgöra sin historiska plikt i Stalingrad till sista man, till sista patron …”

Adolf Hitlers svar till Friedrich Paulus var skoningslöst kategoriskt. Det var ett mycket typiskt svar för att komma från Hitler. I den fullständigt hopplösa situation som rådde i det inringade Stalingrad i slutet av januari 1943 hade Paulus till slut bett sin överbefälhavare om att få göra det enda rationella – kapitulera!

Och så blev det, den 31 januari 1943. En rasande Hitler borta i Tysklands ostpreussiska skogar kunde inte göra något åt det. Det blev aldrig någon stor dramatik när kapitulationen skulle ske. Det blev ingen ”heroisk kamp till sista patronen” och inget dramatiskt självmord. Det bara tog slut, till slut. Friedrich Paulus kom orakad och hålkindad upp ur sitt högkvarter som fanns i källaren under Univermag-varuhuset i södra Stalingrad vid lunchtid den 31 januari 1943; en lång magerlagd man, 53 år gammal men han såg äldre ut. Det var svinkallt, nästan 30 minusgrader. Fältmarskalk Paulus var sliten, deprimerad och medtagen när han överlämnade sig till löjtnant Fjodor Ilchenko, Röda Armén.

paulus.jpg
En medtagen fältmarskalk Paulus på väg att kapitulera till Röda Armén, 31 januari 1943

Det är idag prick 65 år sedan de 91 000 återstående männen i tyska 6:e armén kapitulerade i Stalingrads ruiner. Friedrich Paulus, chef för tyska 6:e armén, hade dagen innan utnämnts till fältmarskalk av Hitler. Ett cyniskt sätt att markera att självmord var det minsta som förväntades av honom så här på slutet. Ingen tysk fältmarskalk hade nämligen någonsin kapitulerat tidigare. Det var otänkbart att så skulle ske. Men så hade nu alltså skett!


Paulus litet senare i samband med undertecknandet av kapitulationen

Ja för all del, alla tyskar i Stalingrad kapitulerade inte 31 januari.  Resterna av General Streckers 11:e kår i och kring den beryktade Traktorfabriken i norra motståndsfickan kämpade ännu mot alla odds och kapitulerade först 2 februari efter nyheten om huvudstyrkans kapitulation. I och med det var den vanvettiga kampen om Stalingrad, det kanske mest berömda, eller snarare ökända, slaget under hela andra världskriget till ända. Det var här det vände. Det var här den tyska krigsmakten led sitt första riktigt stora nederlag. Det hade varit en kamp av titaniska dimensioner där Hitler på ett fullkomligt cyniskt sätt offrat en hel armé, den sjätte, i något som kom att utvecklas till en närmast personlig prestigekamp mellan honom och Stalin om den stora staden vid Volgas krök, staden som bar Stalins namn. Den skoningslösa kampen mellan 1900-talets två stora totalitära ideologier: nazism och kommunism. Kampen om staden som idag heter Volgograd.

germansstalingrad5be1.jpg
Tyska infanterister i Stalingrads ruinhögar hösten 1942.

Kampen hade börjat på allvar i augusti-september 1942 när 6:e armén nådde Stalingrad och började sin anfall mot och in i staden. Här stod den tyska solen i zenit, nästan 3 000 km hade de ryckt fram genom Ukraina och södra Ryssland innan de i augusti såg en första skymt av den mäktiga floden Volga och Stalingrads södra förorter. Men längre än så här skulle de aldrig komma. Den en gång 330 000 man starka tyska 6:e armén hade under de våldsamma striderna om Stalingrad hösten 1942 och då särskilt efter den ryska inringningen i november under vintern 1942/1943 decimerats till de frusna, utmärglade och eländiga 91 000 man som gick i oviss rysk fångenskap. Av dessa 91 000 tyska krigsfångar skulle endast en spillra om 5 000 återvända till Västtyskland år 1955; 12 långa år senare. 12 år i Stalins fångläger.


Tyska kringsfångar efter slaget.

Men det var några till utöver dessa 5 000 som kom undan med livet i behåll. Luftwaffes chef Görings idé om en luftbro hade misslyckats. Han hade lovat att försörja de inringade tyskarna från luften, men hade helt missbedömt situationen. Det gick aldrig att flyga in tillräckligt mycket mat och förnödenheter till de inneslutna i Stalingrad-kitteln. Det positiva här var ändå att Junker 52-planen tog sårade med sig på hemvägen varje gång de flög ut från flygfälten Gumrak och Pitomnik. Minst 40 000 man räddades på det här viset (uppgifterna går isär mellan olika källor). Men många dramatiska scener utspelade sig i januari då desperata soldater försökte ta sig ombord på de tungt lastade planen som startade i snöyran och lämnade den dödsdömda staden och det frusna helvete de satt fast i. Vakterna fick skjuta skarpt för att hålla undan de desperata männen: en riktig mardröm.

stalingrad1.jpg
Ett infruset Junker 52-transportplan i Stalingrad

Sommaren 1998 träffade jag en då 89-årig gammal tysk vithårig gentleman, farfar till min dåvarande flickvän. Han hade skadats i Stalingrad och flugits ut på det här viset och där satt jag i sanden vid Skummeslövs strand, Halland och lyssnade till honom. 55 år hade gått, men han mindes fortfarande en hel del, även om han inte ville berätta så mycket om allt elände han sett. Förståeligt. Jag var djupt tagen av det jag fick höra. Tala om levande historia. Det var ett fascinerande möte.

Men det var alltså bara en bråkdel av de 330 000 soldaterna som överlevde kriget och fångenskapen och kunde fortsätta sina liv efteråt, så gott det nu gick med de mentala ärr de alla bar med sig. De hade fått betala det yttersta priset för Hitlers vanvettiga krigföring. En krigföring som kanske tog sig sitt mest ökända uttryck i kampen om staden som bar Stalins namn, staden vid Volga, staden där den tyska offensiven slutgiltigt stoppades i och med fältmarskalk Paulus kapitulation idag för 65 år sedan.

PS: Den kapitulerande fältmarskalken Friedrich Paulus hölls fången som någon sorts trofé i Moskva fram till 1953 där han, till skillnad från övriga tillfångatagna höga tyska officerare, valde att samarbeta med de Sovjetiska myndigheterna. Detta efter att han hört om hur Hitler avrättade flera av hans f d kollegor efter 20 juli attentatet 1944. Han dök också upp i samband med Nürnberg-rättegången där han vittnade men vägrade lägga skuld på sina f d chefer Keitel och Jodl. Den högste chefen fanns ju som bekant inte längre kvar i livet att ta ansvar för vad han gjort…

Efter frisläppandet valde Paulus att bosätta sig i Dresden i dåvarande Östtyskland där han dog i cancer den 1:a februari 1957, 67 år gammal, ganska precis 14 år efter den kapitulation som gjorde honom historisk.

 

– – –


Trailern till storfilmen ”Enemy at the gates” med Jude Law, Joseph Fiennes, Bob Hoskins och Ed Harris från 2001. Filmen utspelar sig i Stalingrad 1942-43 och handlar om ryske prickskytten Vassilij Zaitsev (Jude Law). Vad den historiska korrektheten anbelangar så börjar det ganska bra, särskilt i filmens inledande kaotiska masscener när man får se under vilka förhållande de stackars ryska soldaterna tar sig över Volga och hur de tvingas genomföra sina självmordsanfall. Sen har det inte så mycket med historien att göra när det blir Hollywood och inte Stalingrad. Men den är ganska effektfull i början, så jag kunde inte motstå frestelsen att lägga upp den här…

– – –

K Ä L L O R
Barnett, Corelli: Hitler’s generals, 1989
Beevor, Antony: Stalingrad, 1998
Jukes, Geoffrey: Stalingrad the turning point, 1972

– – –

Y T T E R L I G A R E   L Ä S N I N G

Fem år efter att denna första blogg skrevs gjorde jag en hel serie bloggar som beskriver Stalingrad-kampanjen från början till slut. Här är utgångspunkten för den bloggserien:
https://japetus.wordpress.com/2013/01/31/stalingrad-31-januari-1943-om-slutet-ett-ikoniskt-foto-och-en-sammanfattning/

Ett svar to “Iskall kapitulation, Friedrich Paulus i Stalingrad den 31 januari 1943”

  1. kjell liverød Says:

    for ca 30 år siden hørte jeg alte kammeraden, horst wessel og andre soldatviser med gjennlevende Ubåt mannskap,mye snaps og øl. Det var en opplevelse,De hadde sammling så ofte de kunne.flere av dem hadde hvert i Norge

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: