”Crack the sky, shake the earth” – Tet-offensiven, Vietnam i februari 1968

”Crack the sky, shake the earth…”

Det var ett för situationen typiskt dramatiserat meddelande som gick ut till de FNL-gerillasoldater som i gryningen 31 januari 1968 var beredda att anfalla amerikanska mål i Sydvietnam  i det som skulle komma att kallas Tet-offensiven. Det var ett meddelande av samma anda som det ”alla krigs moders”-tal som Saddam sände ut till sina soldater 1991 eller Hitlers tal 1941 om att ”världen ska hålla andan när Operation Barbarossa börjar”. Totalitära regimer har en förmåga att bli väldigt högtravande i sådana här sammanhang.

Tidigt på morgonen den 31 januari 1968 rådde ro och frid i den annars myllrande och larmande sydvietnamesiska huvudstaden Saigon. Det var lugnt och stilla beroende på det vietnamesiska nyåret Tet och det tredagars vapenstillestånd som var proklamerat med anledning av storhelgen. Plötsligt bryts friden då en lastbil och en taxi tvärnitar utanför den amerikanska ambassaden och ur fordonen rusar 15 man iklädda sydvietnamesiska uniformer, men de tillhör FNLs 11:e kommandogrupp och spränger sig genom muren rätt in på ambassadområdet. Salvor från automatvapen smattrar snart i trädgården innanför.

Gruppen skjuter sig in i ambassadens kanslibyggnad, dödar fem amerikanska marinkårssoldater och försvarar sig sedan envist inne i ambassaden ända tills fallskärmsjägare vid niotiden på morgonen luftlandsätts på taket och sedan metodiskt rensar byggnaden från allt motstånd, våning för våning. Så började Tet-offensiven. Kommunisterna slog till i 36 av 42 provinshuvudstäder, 64 av 242 distriktshuvudstäder och 5 av Sydvietnams 6 största självstyrande städer. Kaos och förvirring blev, som avsett, följden och mediarapporteringen serverade hemmaopinionen bilden av ett krig som USA höll på att förlora.


Stanley Kubricks ”Full Metal Jacket” beskriver den förvirrade situation som rådde under Tet-offensivens början, vi ser här den kända ”Sir, does this mean that Ann-Margret’s not coming?”-scenen

FNL anföll på ett hundratal platser i Sydvietnam, men nästan överallt slogs angriparna snabbt tillbaka. Ingenstans uppstod den spontana folkresning som kommunisterna hade hoppats på. Däremot flydde ca 800 000 personer från sina hem p g a striderna och samlades i stora flyktingläger kring Saigon. Tet gav inte den militära framgång som FNL räknat med för de amerikanska och sydvietnamesiska styrkorna hade redan inom några timmar läget under kontroll på de flesta platser. Men i media rapporterades fortsatt en annan bild.

Det ställe i landet där det militära motståndet blev mest långvarigt var i den gamla kejsarstaden Hué vid Parfymfloden i norra Sydvietnam. Hué var landets tredje största stad och striderna som i februari 1968 rasade i denna vackra gamla stad kom att bli de hårdaste under hela Vietnamkriget. Amerikanerna fick kalla in betydande förstärkningar och tvingades till slut rensa staden hus för hus under intensivt användande av artilleriunderstöd, attackflyg samt stridsvagnar, helikoptrar och napalm; en sammanfattning av alla de destruktiva ingredienser som brukar förknippas med Vietnamkriget.

Det är dessa strider som också skildras i Stanley Kubricks ”Full Metal Jacket” (1987) när huvudpersonen Joker (Mathew Modine) och hans kompis fotografen Rafterman kommer som krigskorrespondenter till ett av de marinkårsförband som kämpar i Hué.


Amerikanska marinkårssoldater i Hué, februari 1968

Först efter dryga tre veckors skoningslösa stider, den 24 februari, var striderna i Hué över och den sydvietnamesiska flaggan hissades över ruinerna. Smärre upprensningsaktioner pågick ännu 25 februari och den 26:e drogs de amerikanska marinsoldaterna tillbaka. Över 600 allierade soldater, varav 149 amerikaner, hade stupat och närmare     3 800 var saknade eller sårade. FNLs förluster brukar uppges till drygt   5 000 stupade. Av de 17 000 husen i Hué var nästan 10 000 förstörda. Den vackra staden var, för att citera en hög amerikansk militär, ”ett sönderslaget stinkande vrak vars gator var igenkorkade av spillror och ruttnande lik”. Det hela var djupt tragiskt.


Slutscenen i ”Full Metal Jacket”, striden om Hué är över och marinkårssoldaterna marscherar genom brinnande ruiner, troligen någon gång natten mellan 24 och 25 februari 1968

Sedan Hué återtagits ebbade Tet-offensiven ut. De sammanlagda allierade förlusterna räknades till 1 001 stupade amerikaner och 2 082 sydvietnameser. FNL (Viet Cong) och Nordvietnams förluster beräknades till hela 37 000 döda och 6 000 fångar. Det erkänns även i den officiella Nordvietnamesiska historieskrivningen att Tet, militärt sett, var ett misslyckande.

Tet-offensiven som rasade för i dagarna 40 år sedan har romantiserats och mytologiserats och framställts som en seger för kommunistsidan. Och politiskt sett må det ha varit en seger i massmedia, men det var inget annat än en militär katastrof och ett blodbad som FNL aldrig skulle hämta sig ifrån. FNL kom genom detta att bli helt beroende av Nordvietnam.

Men det spelade ingen roll att amerikanerna vunnit Tet militärt, man hade förlorat i TV. Vietnam var det första riktiga ”tv-kriget” och bilderna av desillusionerade amerikanska soldater som låter sig intervjuas medan de då och då ställer sig upp och slänger iväg skott på måfå gjorde att kriget definitivt vände på hemmaplan. Det spelade ingen roll att gerillan snabbt slagits tillbaka, att den sydvietnamesiska armén inte bytte sida och att befolkningen förblev lojal. Detta var inget media rapporterade om.


General William Westmoreland (1914-2005), befälhavaren för de amerikanska styrkorna i Vietnam, fick besvärliga frågor om hur det kunde komma sig att inte ens USAs ambassad i Saigon var säker. Var USA verkligen på väg att vinna kriget?

Och den kanske mest kända bilden från Vietnamkriget, den där polischefen i Saigon, Nguyen Ngoc Loan, den 1 februari på Tet-offensivens andra dag brutalt avrättar en tillfångatagen FNL-infiltratör med ett skott i huvudet upprörde en hel värld. Ännu värre var det urskiljningslösa dödandet av civilia i byn My Lai (Song My) i april 1968. Det spelade ingen roll att USA var obesegrade militärt, man hade förlorat mediakriget. Med råge.

Det må så vara att polischefen var förblindad av förtvivlan efter att ha förlorat vänner och familj och att general Westmorelands aggressiva ”search and destroy”-taktik (ja just det, det är härifrån Iggy Pop-låten fått sitt namn) skapade sådana fruktansvärda tragedier som My Lai i ett krig där vem som helst bland de civila kunde vara den fiende som ena sekunden verkade vara din vän och i nästa sköt dig i ryggen. Det spelade ingen roll att möjliga förklaringar fanns. TV-rapporteringen visade skoningslöst fram det värsta som hände och fokuseringen var hela tiden på de amerikanska övergreppen. Det förekom naturligtvis mycket elände även på kommunistsidan.


Om Westmoreland var en av krigets förlorare så var den nordvietnamesiske General Vo Nguyen Giap (1912 – ), befälhavare för de nordvietnamesiska styrkorna, en av vinnarna. Egentligen den störste vinnaren. Han hade varit med från början och tillsammans med Ho Chi Minh kämpat mot fransmännen på 50-talet. Till skillnad från Westmoreland behövde han inte bry sig om någon hemmaopinion och oro för tilltagande förlustsiffror. Hans styrkor tog fruktansvärda förluster, men de vann kriget till slut och besegrade, med medias och världsopinionens hjälp, världens starkaste supermakt. Giap fick se sin livsdröm gå i uppfyllelse då hans Nordvietnamesiska styrkor ”befriade” Saigon och slutgiltigt vann Vietnamkriget i april 1975. Men det var under Tet offensiven våren 1968 som kriget avgjordes.

Westmoreland dog 91 år gammal år 2005 men den 2 år äldre Giap lever än i Nordvietnam. En levande historisk ikon. Giap må ha förlorat Tet-offensiven militärt mot Westmorelands USA, men han vann mediakriget och den slutgiltiga segern.

Wikipedias information om Tet-offensiven:
http://en.wikipedia.org/wiki/Tet_Offensive

Här en senare blogg om nästa avgörande fas i Vietnamkriget, julbombningen av Hanoi 1972, ”Operation Linebacker II”:
https://japetus.wordpress.com/2012/12/18/operation-linebacker-ii-julbombningarna-av-hanoi-18-29-december-1972/

2 svar to “”Crack the sky, shake the earth” – Tet-offensiven, Vietnam i februari 1968”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: