Arkiv för mars, 2008

Våroffer 2008!

Posted in Litteratur, musik, Natur och årstider, Vardagligt on 31 mars, 2008 by japetus

Igår, söndagen den 30 mars hände det sig slutligen att jag begick min vårrit…

Jag vaknade upp omtumlad redan vid 8 som raskt blev 9 eftersom det var sommartid efter 4 timmars sömn ”dagen efter” den stora festen. Jag mådde ändå efter omständigheterna oförskämt bra. Ipren-mannen hade uppenbarligen hjälpt mig väl, 4 timmars oavbrutet dansande är väl inte illa för en 40-årsman!?

Solen dånade ned från en klarblå himmel och med ens kände jag det. Förändringen hade kommit. På balkongen var solen varm i ansiktet när jag stod i lä. Nu… NU! Nu är det vår! Precis som i början till Kenneth Grahames förtjusande ”The wind in the willows” (”Det susar i säven”) när Mullvaden ska vårstäda sitt mörka gryt och grips av vårfnatt när han känner solens värme och rusar ut i naturen och kommer ned till floden och träffar Vattenråttan, fick jag brått att leta fram Stravinskijs ”Våroffer” ur klassiska skivhyllan.

Snart stod jag där i fönstret och tittade ut över Staden medan jag hörde det suggestiva introt till ”Våroffer”. Starka positiva energier var i rörelse genom denna förlösande vår-rit. Nu äntligen, utom allt tvivel. NU! Vår!

 2008-03-30-varoffer.jpg
Min finfina Naxos-version av Stravinskijs ”Våroffer”

Vårfnatten fick mig sedan att, egentligen kraftigt förkyld, tillsammans med god vän från festen igår ge mig ute på en lång promenad vid Mälarstranden och Vinterviken. Den klassiska. Solen värmde i ryggen.

På kvällen blev det en sväng till Allhelgonamässan där Olle Carlsson var bättre än någonsin. Hans predikan är mycket rak och har ständiga inslag av stå-uppar-kvaliteter där han ständigt lyckas levande och begripliggör texterna ur ”Skriften” med berörande kopplingar till sitt egen ofta allt annat än fullkomliga livssituation, göranden och låtanden. Han är äkta. Det var underbart att få vara där och lyssna, beröras och inspireras. Vilken härlig vårdag!

På kvällen hade light-influensan märkbart förvärrats och övergått till slutfasen – hosta. Ett gott, om än något tröttsamt, tecken! Hursomhelst var det värt det. Det är ju i alla fall vår… Hostar jag några dagar till bör jag vara frisk. Men jag måste erkänna att det var enklare med förkylningarna för 20 år sedan. Då gick de över mycket snabbare! 

PS: Som födelsedagspresent fick jag bl a biljetter av E till Jean Michel Jarres spelning nu på fredag 4 april. Helt fantastiskt!

Annonser

Frisk till festen? Möte med Ipren-mannen

Posted in Fest, Vardagligt with tags , on 29 mars, 2008 by japetus

Jaha… Ikväll är det fest. Stor fest. Och här sitter jag vid 12 denna lördag och känner mig litet febrig och skakig. Har haft nån konstig mild förkylningsinfluensa hela veckan med lätt feber som kommer och går, litet huvudvärk och sjukdomskänsla, matthet i kroppen. Trist!

Jag har nu laddat med Echinaforce, C-vitamin, sömn, tranbärsjuice, vatten och litet konjak igårkväll. Och ikväll ska jag stifta mitt livs första bekantskap med Ipren-mannen. Jag har köpt Ipren för första gången och kommer att ta tabletter ikväll om det så ska behövas för att kunna delta i festen och dansa och ha kul.

Efter alla års exponering för Ipren-mannen vore det väl konstigt om det inte blev så att jag provade till slut. En sak till som är bra med Ipren – det är ok att ta sig ett glas i kombination med den. Jag har ringt Sjukvårdsupplysningen, så jag vet…

Håll tummarna för mig ikväll!


Original Ipren från 1999


Den sjukt roliga internationella Ipren-versionen. Den hysteriska ryssen är min favvis!

PS: Ok, jag mår inte riktigt bra. Det är ett faktum. Men det kunde vara värre. Jag kunde sitta och guppa i en livbåt ute på norra Atlanten i mars 1943…

Det ryska skägget?

Posted in Vardagligt on 26 mars, 2008 by japetus

Jag sitter i Centralbadets sauna när två rysktalande gentlemän kommer in och sätter sig på översta laven bredvid mig. Ryssar och finnar brukar nog överlag vara de hårdaste bastubadarna så jag kliver ned från laven, griper skopan och tecknar åt mina medbastare att jag tänker slänga på och samtidigt på ryska frågar: ”Vada, davai, davai!?”

Jag talar ju litet ryska och det är alltid lika kul att överraska ryssar med det. De blir alltid så glatt förvånade. Men det blir inte dessa ryssar. De ser inte det minsta förvånade ut, utan nickar bara instämmande och nästan ointresserat, ”da, da!”.

Inte ens när jag då svarar, ”Charasjo, prikrastnij!” och slänger på tre skopor får jag någon reaktion.

Vad är detta? Ser jag plötsligt så oerhört rysk ut? Men plötsligt står allting klart för mig. Det är naturligtvis skägget. Sedan tre veckor har jag ju skägg. Uppenbarligen ett ryskt sådant. Hmmm. Så länge det inte är ett Rasputin-skägg är det helt ok. Det är Herman som är Rasputin. Inte jag.


Grigorij Jefimovitj Rasputin 1869-1916
(Han var bl a känd för att aldrig bada bastu)

”Judas is Lord!”

Posted in Fundersamt, musik, Teater/Musikal with tags , , , , , , , on 21 mars, 2008 by japetus

Han är själva sinnebilden för förräderi och svek. Hans svek är det största kända i historien. Han svek och förrådde självaste Jesus, Guds enfödde son… 

I Dante Alighieris ”Gudomliga Komedi” återfinns Judas i den djupast belägna nionde kretsen i Helvetet (Inferno); där mänsklighetens allra värsta syndare bestraffas i evighet. Här plågas och straffas han tillsammans med förrädarna Brutus och Cassius, som också förrådde en vän och välgörare – Julius Caesar. Deras brott är så fruktansvärt att Lucifer själv långsamt äter upp dem med sina tre munnar. Judas brott är värst och därför tuggar den mittersta munnen honom för evigt…  Hu!!! 

Jag tänker på honom idag, Judas Iskariot, idag denna Långfredag. Förräderiet har redan skett. På Skärtorsdagens kväll har Jesus och lärjungarna ätit den sista måltiden och Jesus förutser att ”en av er ska förråda mig” – Leonardo da Vincis världsberömda målning visar lärjungarnas reaktion ögonblicket efter att Jesus släppt denna bomb.

Sista måltiden Da Vinci
Den sista måltiden”, Leonardo da Vincis målning som kom till 1495-1498 (Klicka för större bild)

Judas ger sig iväg till de skriftlärda, fariséerna, och säljer informationen om var Jesus kommer att befinna sig denna natt. 30 silverpenningar är hans lön, det vanliga priset vid denna tid för att sälja en människa. Jesus och lärjungarna har efter den sista måltiden sökt sig till Getsemanes vackra trädgård på Oljebergets sluttning där Jesus ber och mediterar inför det fruktansvärda som han vet nu väntar honom. Lärjungarna sover.

Hit leder Judas nu fariséernas män. Judas ger Jesus ”judaskyssen” som tecken till vakterna som griper Jesus och för bort honom till översteprästerna vilka sedan anklagar honom för hädelse. Resten är historia…

Judaskyssen Di Bondone
Judaskyssen”, Giotto di Bondones fresk från 1304 (klicka för större bild)

Vilka var Judas motiv? Han förstod sig inte på Jesus och kände sig frustrerad. Det har talats om att han tyckte Jesus gick för långsamt och fredligt fram, att han så att säga ville ha mer världslig ”action” när det gällde att göra sig av med de romerska ockupanterna. På 80-talet återfanns också något som brukar kallas ”Judas-evangeliet” där Judas skildras som den ende av lärjungarna som verkligen förstod Jesus; förstod att Jesus måste ”dö” för att kunna återuppstå och frälsa oss alla till evigt liv. Och Judas ångrade sig. Det har också skildrats som att han helt enkelt bara var naiv, utnyttjades och lurades av de verkliga bovarna, översteprästerna, att han inte trodde eller förstod att Jesus skulle behöva dömas till döden. Så långt skulle det inte behöva gå. Men det gjorde det ju, som bekant.

Den vanligaste berättelsen om Judas slut är hur han försöker lämna tillbaka de 30 silverpenningarna till översteprästerna som dock vägrar att ta emot dem. Han känner sig utnyttjad. Judas är nu utom sig av ånger och kastar pengarna i en åker, ”blodsåkern”, och tar sedan sitt liv i yttersta förtvivlan. Han hänger sig.    

judas-suicide.jpg

Men tänk om inte Judas funnits? Hur hade det gått då? För att kristendomens budskap om frälsning, det nya förbundet, genom Jesus död på korset skulle gå i uppfyllelse krävdes det utan tvekan viss hjälp på traven. Någon måste göra det otänkbara. Någon måste ta på sig det fruktansvärda sveket att peka ut och förråda Guds son. En horribelt otacksam roll kan man tycka. Men ändå helt nödvändig för allas vår frälsning. Därav denna möjligen något provocerande titel på bloggen!


Judas död som den skildras i filmversionen av Jesus Christ Superstar från 1973 med musik av Andrew Lloyd Webber och text av Tim Rice. Denna rockmusikal var en av mina allra tidigaste musikupplevelser, jag brukade lyssna på den i familjens gigantiska 70-tals Koss-hörlurar i den gamla Braun-stereon i vardagsrummet, och den gjorde ett starkt intryck på mig. 

Av de olika filmversionerna tycker jag denna från 1973 är bäst i sin enkelhet. Musiken är stark och slutet på Judas tragiska story är mycket effektivt återberättad!

Vårdagjämning: natt och dag i balans, ljuset återvänder – Equinoxe med Jean Michel Jarre

Posted in Electronica, Fundersamt, musik, Natur och årstider with tags , , , , on 20 mars, 2008 by japetus

Vårdagjämning idag i Sverige Skärtorsdagen den 20 mars år 2008 kl 06.48 på morgonen

Equinox på engelska, Equinoxe på franska…

Den himmelska balanspunkten mellan ljus och mörker. Ljuset kommer åter och vi går nu på norra halvklotet (äntligen) tillbaka in i det ljusa halvåret.

equinox.jpg

Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. (Vilket vackert poetiskt ord förresten, himmelsekvatorn….) Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagsjämningspunkten.

Vårdagjämningen är inte en dag utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt. I år inträffade den kl 06.48 imorse svensk tid. Det inträffade på Skärtorsdagen i år dessutom för Påsken är tidig.

Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp ungefär rakt österut. Omkring tolv timmar senare går den ner ungefär rakt västerut. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden. Jorden gör outtröttligt sin resa runt solen och passerar de fyra checkpunkterna i sin årscykel: vårdagjämning, sommarsolstånd, höstdagjämning och vintersolstånd. Livets rytm, naturens rytm, Jordens andetag. Så har det varit i en för människan oändlig tid och så ska det ännu vara i en för människan oändlig tid…

equinox3.jpg

Men Equinox är någonting mycket mer än fysik för mig. Jag tänker både på en känsla av symboliskt uppvaknande och pånyttstart i o m ljusets återkomst men också på musik. Just det. ”Equinoxe”…

equinox-jarre.jpg

För nu är han tillbaka igen i bloggen. Min store evige franske favorit. Jag har sagt det tidigare att de som är för unga för att minnas 80-talet inte kan förstå hur stor Jean Michel Jarre var, är. Då visste alla vem han var. Ungdomar idag känner sällan igen hans namn, men när de får höra hans musik är det en annan sak.

Jarre gjorde ”Equinoxe” för 30 år sedan år 1978. Han hade haft succé med ”Oxygene” 1976 och följde upp den med en platta som i mina öron är ännu bättre. ”Equinoxe” är ett helt magiskt stämningsfullt mästerverk. Den här musiken är så ljuvligt melodiös och uttrycksfull och ger lyssnaren en hisnande resa genom olika drömska ljudlandskap, alltifrån ambient till upptempo electronica. Alltid med kraftfulla melodiska teman.

Det är en underbar musikalisk och känslomässig bergochdalbana, hela vägen från det finstämda introt med ”uppvaknandet” (Part 1 som ni kan lyssna på längre ned på sidan) till den avslutande lilla spröda positivhalar-trudelutten som han senare kom att kalla ”Band in the rain”, men som här fortfarande heter ”Part 8”. För mig är detta rent av beroendeframkallande musik. Och jag har lyssnat på den så länge nu att den tillhör det som blivit som en tatuering i min själ. Den här musiken är en del av mig. Och jag har förstått att jag inte är ensam om att känna så…

Det är festligt att läsa alla kommentarer på YouTube från folk i min ålder, mest killar, som beskriver hur mycket de älskat och älskar Jarres musik. ”I was 16 then and completely lost myself listening to Equinoxe, I’m 41 now and still do…”. Hur de hade sina första meditativa upplevelser till Jarres musik. Hur Jarres musik var som en port in till nya tillstånd och nya uppelvelser av självbetraktelse och avkoppling. Hur denna sagolikt vackra elektronmusik skapade en skyddande hinna, en egen drömvärld för dem där de kunde få vara ifred för sina tonårsproblem och allt i livet som kändes jobbigt runtomkring dem.

Jag ler igenkännande. Så var det för mig också. Med Jarre i hörlurarna var jag snart på en annan planet. Långt borta från allt som kändes jobbigt och trist under de åren. En skyddande regnbågsskimrande såpbubbla jag ibland flöt fram i. Särskilt minns jag våren 1985, som var den första jag upplevde rent existientiellt. Som något oerhört mycket mer än det faktum att det blev varmare och att jag inte behövde ha vinterkläderna på mig längre.

Sällan flöt jag så behagligt som när jag lyssnade på ”Equinoxe”. Och jag flyter där än när jag lyssnar på den här musiken. Den är evig, tidlös och överjordiskt skön i sin ursprunglighet. Det är en hoppfull historia om ljuset som återvänder efter en lång, lång natt. Det är så vackert när dagen gryr. Nu går vi mot sommaren och ljuset, igen…

Huvudvärk kan komma plötsligt – WordPress sänker sig självt!

Posted in Vardagligt on 19 mars, 2008 by japetus

Suck!

Jag är just nu oerhört frustrerad och besviken på hur WordPress fungerar – eller snarare inte fungerar.
Här jag har lagt 4-5 timmar effektiv tid under de senaste dygnen på att skriva klar den rafflande upplösningen till min senaste stora historiska bloggsatsning, den om några dramatiska dygn ute på Atlanten i mars för 65 år sedan.

Jag hade just de där 5-6 fotona som skulle med. Råtexten var skriven och jag var nöjd med dispositionen. Det återstod bara nån timmes putsning nu ikväll. Men så på eftermiddagen tappade WordPress bort allt det skrivna. Trots att jag sparat det flera gånger igår och minst en gång på förmiddagen. Jag tappar inte bara det senast skrivna, utan ALLT det skrivna. Just det, ALLT det skrivna. Det borde vara kriminellt att ha en blogg som gör så mot sina bloggare. Nu kände jag att jag var mitt i bioreklamen: ”Huvudvärk kan komma plötsligt….” Jag fick verkligen rejält ont i huvudet.

Nej jag får i fortsättningen skriva i Word lokalt i min dator och sedan klippa och klistra in i bloggen. Så här går det inte att ha det. Snacka om att slösa med nån annans tid. Herregud! Hur kan det bara hända att allt som sedan tidigare var sparat plötsligt försvinner?

Jag får återkomma till upplösningen av denna rafflande spännande blogg senare. Fast tanken var ju förstås att det skulle skett idag, den 19 mars. Jag tycker ju liksom att det är litet kul att matcha historiska händelser vid rätt datum…

 PS: Jag är fortfarande medveten om att det finns saker som är värre. Som att sitta och guppa i en öppen livbåt nånstans mitt ute på norra Atlanten i mars 1943…

Om tänder, Listerine och hockeyvåld

Posted in Personlig kommentar, Vardagligt on 19 mars, 2008 by japetus

Det kändes väldigt skönt att få ett lugnande besked av tandläkaren imorse. Inga hål i år heller. Han reagerade också på att mina tänder var så vita. ”Vad har du gjort med dem?” Jag fick tänka efter en stund men insåg sedan att det måste vara effekterna av den amerikanska blekningspasta jag testade i höstas, den jag fick låna av Wendi när jag var i Colorado. Det syns tydligen fortfarande. Kul!

Jag gissade att jag kunde tacka Listerinet för min fortsatt hålfria tanduppsättning. Men tandläkaren bekräftade att vetenskapliga studier visat att Listerinet bara har liten effekt. (Men marknadsföringsbudgeten är enorm!). Det som verkligen hjälper är fortfarande tandtråden. Ja, ja… Same old story. Och eltandborsten. Min gamla eltandborste havererade för några år sedan. Jag ska skaffa en ny OCH börja köra tandtråd åtminstone några gånger i veckan.

Men eftersom jag fortfarande tycker det känns bra att ta Listerine då och då så litar jag på placebo-effekten och fortsätter med den också. För säkerhets skull. Tänderna är viktiga. Det tror jag de flesta tycker. Fast kanske inte sportreportrar i media?

Niklas Wahllöf på DN skrev igår om den olustiga trenden i media där hockeyvåldet på något sätt glorifieras och nästan premieras – ”Det är 2000-tal nu. Det är inte tufft att slåss, pojkar!” Kvällstidningarna är som vanligt värst. De borde läsa Niklas krönika istället och sansa sig. Det är bara väldigt olustigt att se alla uppviglande pinsamma kommentarer som hetsar till bråk och använder retorik som ”terminator” hit och ”hämnaren” dit. Våldsmännen belönas med beundrande kommentarer dagen efter. Yuck! Grishockey borde det kallas!

grishockey.jpg

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=752914

Jag gillar det Niklas skriver. Och bra musiksmak har han också. Ja det är bara förnamnet. Han är proffs. Good man. Dessutom har jag mött Lassie eftersom jag jobbade ihop med Niklas på Passagen när det begav sig i IT-boomens glada dagar i det förra årtusendet. (Om du läser det här Niklas kan jag berätta att Nybohovs hissbana åter rullar… Kult!)

Apropå oempatiska sportreportrar som verkar ha trubbat av sig med Rohypnol reagerade jag imorse när jag på sportnyheterna fick se en svensk hockeymålvakt tappa hjälmen och skyddsvisiret och därefter få en skridsko rätt i sitt oskyddade ansikte. Det såg hemskt ut. Reporten konstaterade lakoniskt:

”Det var ingen fara alls, några tänder slogs ut…”

För tänder är ju inte viktiga. Eller? Jo det måste jag nog säga att åtminstone jag tycker. Kanske särskilt känns det så en sådan här dag när jag varit hos tandläkaren och fått grönt ljus – igen.

PS: Och utanför duggar, droppar det snöblandade regnet fortfarande. Snöglopp! Usch det är deprimerande väder.
Men ärligt talat kunde det ha varit värre. Jag kunde ha suttit i en öppen livbåt mitt ute på norra Atlanten strax söder om Grönland i mars 1943…