”Fantastic Voyage” – min egen roadmovie i månaden mars

Mars…

Härligt att du är här igen. Varmare, blåsigare, mildare än på länge. Men jag känner igen dig, alltid. Det är nåt särskilt med dig för mig. Något nyfiket. Ett pånyttvaknande, en återfödelse, en ny energi, en obändig naturkraft…

Rätt som det är kommer den där dagen då det känns att vintern definitivt är slut och ljuset triumferar och dominerar igen. Det är då jag sätter på Stravinskijs ”Våroffer” och ställer mig i mitt fönster och ser ut över mina drömmars stad och bara känner livet pulsera inom mig. Då är det också dags att lyssna på ”Vintern dör” med Jakob Hellman. Men det är inte riktigt dags än, för det brukar ske efter vårdagjämningen. Men i år är ju allt tidigt, så man vet aldrig…  Men det berättar jag om en annan gång, snart.

Nej nu handlar det om den här positiva nyfikna, levande känslan som alltid drabbar mig så här års. Njae, inte alltid kanske men bra länge. Så har det varit ända sedan de där gångerna jag plötsligt befann mig mitt i ett vardagsäventyr en studiedag på gymnasiet en dag i mars, oftast en tisdag. En helt vanlig dag då alla människor skyndade sig till sina jobb och skolor, utom jag kändes det som.

Själv tog jag en buss och ett tåg någonstans, ”jag rymde med mig själv” och min freestyle rätt ut i någon okänd del av storstockholm med SLs hjälp. Ja det här var ju långt innan Connex var påtänkta i detta sammanhang… Alltid hamnade jag nånstans där jag aldrig varit tidigare. Som t ex den där gången i Norsborg när jag plötsligt satt och såg ut över Mälaren på ett litet berg med min matsäck i vårsolen. Eller den där gången i skogsgläntan på det omkullfallna trädet i Tullinge. Eller längs med stranden där jag plötsligt befann mig i Hässelby Strand. Det här börjar låta som reklam för SL, men varför inte? Det var ju faktiskt dem som hjälpte mig ut på äventyr. Och jag hade musikalisk hjälp också. 

För i freestylen snurrade ofta ”En helt vanlig dag” med Reeperbahn, ”Soldater” med Ratata, ”Careful in career” med Simple Minds och ”Fantastic Voyage” med David Bowie… De snurrar fortfarande eller vad nu ettorna och nollorna gör i mobilens mp3-spelare. De är mycket annat av nyare årgång som snurrar där också, men nu ville jag ta fasta på en helt underbar Bowie-låt som väl inte tillhör de största hitsen, men som för mig gör det.

Jo frihet… Frihet var vad det handlade om. En fantastisk känsla av att vara på väg in i och genom livet i min egen roadmovie. Och det är fortfarande underbart när det känns så. Extra mycket så den här våren när jag är på gång och byter spår i livet igen. Jag är extra fri. Extra närvarande. Extra lycklig. Extra sorgsen. Extra nyfiken. Extra levande…

”In the event that this fantastic voyage
should turn to erosion and we never get old.
Remember it’s true, dignity is valuable
but our lives are valuable too…”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: