I väntan på Stravinskijs Våroffer…

Sitter och tittar ut över Stockholm igen i kvällsmörkret som vanligt från mitt arbetsrum. Kvällens sprängsalva från byggnationerna av Nya Liljeholmens Centrum var relativt ofarlig, i de lägre magnituderna på Richter-skalan. Lägenheten och dess innehåll skakade knappt märkbart. Skönt. 

Det kan annars vara rejält olustigt när man missat varningstutandet för att stereon står på och så plötsligt börjar hela rummet vibrera –  böcker, skivor, blomkrukor, tavlor – och det liksom knakar i hela huskroppen på det där hemska sättet. Påminner mig om ljudet när min tandläkare tog de knepigaste visdomständerna för ca 10 år sen. Jag var visserligen bedövad så jag hade inte fysiskt ont, men obehaget av att se denna starke man ta i så kraftfullt för att få ut nåt som sitter fast inne i mitt huvud och höra de kraschande, knakande ljuden… UGH!

Konstaterar att installationen/experimentet med Hötorgsskraporna är över. Nu har varje höghus sin egen färg och den mentala avspeglingen av hur stockholmarna mår som jag kunnat följa alla tider på dygnet denna vinter är över – tyvärr säger jag, för jag tyckte det var riktigt effektfullt och fascinerande.

Jag känner mig litet trött och skakig, sov väldigt litet natten till idag. Klockan är snart tio och det vore bra att komma i säng tidigt. Försökte skriva klart Dag Hammarskjöld-bloggen nyss, men den är alldeles för krävande att skriva för en sån här kväll. Orkade inte ikväll.

Och nu väntar jag verkligen på den där dagen då det inte längre råder några tvivel om att våren är här. När solen strålar utanför utan att det är blåsigt och bara några ynka grader plus. För då! Då är det dags att dundra på med Stravinskij och hans fantastiska musik till baletten ”Våroffer” här uppe. Då kan jag få stå som den galning jag i själva verket är högt uppe på mitt berg, i mitt fönster högt över den stora staden och titta ut över det vackra sceneriet medan detta dramatiskt vackra musikstycke dundrar ut ur högtalarna. Det är en riktig vår-rit i modern tappning.

Man kan verkligen känna de ursprungliga hedniska urkrafterna strömma genom kroppen när man lyssnar på detta säregna musikstycke. Stycket heter också ”Rite of Spring” på engelska. När ”Våroffer” hade sitt uruppförande i Paris 1913 blev stora delar av publiken så chockerad och upprörd över detta moderna nyskapande delvis antonala verk att slagsmål och kaos utbröt i salongen. Buanden och bravo-rop blandades och slagsmålet gick inte att få stopp på. Polis fick tillkallas, men ordningen kunde inte upprätthållas. Vårens obändiga kraft…

Så nu, snart. Måste det vara dags igen!

Godnatt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: