Vårdagjämning: natt och dag i balans, ljuset återvänder – Equinoxe med Jean Michel Jarre

Vårdagjämning idag i Sverige Skärtorsdagen den 20 mars år 2008 kl 06.48 på morgonen

Equinox på engelska, Equinoxe på franska…

Den himmelska balanspunkten mellan ljus och mörker. Ljuset kommer åter och vi går nu på norra halvklotet (äntligen) tillbaka in i det ljusa halvåret.

equinox.jpg

Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. (Vilket vackert poetiskt ord förresten, himmelsekvatorn….) Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagsjämningspunkten.

Vårdagjämningen är inte en dag utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt. I år inträffade den kl 06.48 imorse svensk tid. Det inträffade på Skärtorsdagen i år dessutom för Påsken är tidig.

Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp ungefär rakt österut. Omkring tolv timmar senare går den ner ungefär rakt västerut. Om man bortser från områdena närmast jordens poler är dagarna kring vårdagjämningen ungefär lika långa över hela jorden. Jorden gör outtröttligt sin resa runt solen och passerar de fyra checkpunkterna i sin årscykel: vårdagjämning, sommarsolstånd, höstdagjämning och vintersolstånd. Livets rytm, naturens rytm, Jordens andetag. Så har det varit i en för människan oändlig tid och så ska det ännu vara i en för människan oändlig tid…

equinox3.jpg

Men Equinox är någonting mycket mer än fysik för mig. Jag tänker både på en känsla av symboliskt uppvaknande och pånyttstart i o m ljusets återkomst men också på musik. Just det. ”Equinoxe”…

equinox-jarre.jpg

För nu är han tillbaka igen i bloggen. Min store evige franske favorit. Jag har sagt det tidigare att de som är för unga för att minnas 80-talet inte kan förstå hur stor Jean Michel Jarre var, är. Då visste alla vem han var. Ungdomar idag känner sällan igen hans namn, men när de får höra hans musik är det en annan sak.

Jarre gjorde ”Equinoxe” för 30 år sedan år 1978. Han hade haft succé med ”Oxygene” 1976 och följde upp den med en platta som i mina öron är ännu bättre. ”Equinoxe” är ett helt magiskt stämningsfullt mästerverk. Den här musiken är så ljuvligt melodiös och uttrycksfull och ger lyssnaren en hisnande resa genom olika drömska ljudlandskap, alltifrån ambient till upptempo electronica. Alltid med kraftfulla melodiska teman.

Det är en underbar musikalisk och känslomässig bergochdalbana, hela vägen från det finstämda introt med ”uppvaknandet” (Part 1 som ni kan lyssna på längre ned på sidan) till den avslutande lilla spröda positivhalar-trudelutten som han senare kom att kalla ”Band in the rain”, men som här fortfarande heter ”Part 8”. För mig är detta rent av beroendeframkallande musik. Och jag har lyssnat på den så länge nu att den tillhör det som blivit som en tatuering i min själ. Den här musiken är en del av mig. Och jag har förstått att jag inte är ensam om att känna så…

Det är festligt att läsa alla kommentarer på YouTube från folk i min ålder, mest killar, som beskriver hur mycket de älskat och älskar Jarres musik. ”I was 16 then and completely lost myself listening to Equinoxe, I’m 41 now and still do…”. Hur de hade sina första meditativa upplevelser till Jarres musik. Hur Jarres musik var som en port in till nya tillstånd och nya uppelvelser av självbetraktelse och avkoppling. Hur denna sagolikt vackra elektronmusik skapade en skyddande hinna, en egen drömvärld för dem där de kunde få vara ifred för sina tonårsproblem och allt i livet som kändes jobbigt runtomkring dem.

Jag ler igenkännande. Så var det för mig också. Med Jarre i hörlurarna var jag snart på en annan planet. Långt borta från allt som kändes jobbigt och trist under de åren. En skyddande regnbågsskimrande såpbubbla jag ibland flöt fram i. Särskilt minns jag våren 1985, som var den första jag upplevde rent existientiellt. Som något oerhört mycket mer än det faktum att det blev varmare och att jag inte behövde ha vinterkläderna på mig längre.

Sällan flöt jag så behagligt som när jag lyssnade på ”Equinoxe”. Och jag flyter där än när jag lyssnar på den här musiken. Den är evig, tidlös och överjordiskt skön i sin ursprunglighet. Det är en hoppfull historia om ljuset som återvänder efter en lång, lång natt. Det är så vackert när dagen gryr. Nu går vi mot sommaren och ljuset, igen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: