Minimalistisk Jean Michel Jarre gör Oxygene på Cirkus

En minimalistisk Jarre? Är det möjligt? Ja på Cirkus nu i fredags 4 april upplevde jag att det var så.

Allt är relativt. Jag har sett Jarre två gånger tidigare, första gången på ett fullsatt Globen 1997 och andra gången vid Gizehs pyramider i Egypten Millenniekvällen 1999. Och så har jag sett konsertfilmer från de många stora, för att inte säga jättestora spelningar, han gjort genom åren. Jarres konsert 1997 i samband med firandet av Moskva 850 år samlade 3,5 miljoner människor. Världens största konsert.

Därför var det fascinerande att se honom på lilla Cirkus. Det här blev personligt på ett helt annat sätt. Jarre kommunicerade med publiken på ett direkt och mycket mer personligt sätt än vad jag varit van vid. När ridån gick ut såg vi en tom scen med ett antal synthar och keyboards uppställda mitt på. Till vänster stod en äggformad vit stol. Plötsligt snurrade den runt och där satt Jarre!

Han studsade upp med en mick i handen och började berätta för oss om sin idé med konserten och det miljömedvetna tänkande som låg bakom Oxygene när den kom 1976.  Han tackade Stockholm speciellt för att vi är så miljömedvetna i denna stad. Här rev han naturligtvis snabbt ned stora applåder. Sen berättade han litet om de gamla vintage-synthar och instrument som stod på scenen. Trevligt, personligt och fascinerande!

De tre medmusikerna presenterades. Herrarna tog plats, och så drog det hela igång. Och det var nu den minimalistiska känslan i showen verkligen uppenbarade sig. Dels kunde jag ju se allt Jarre gjorde när han nästan hoppade fram och tillbaka mellan sina olika instrument och spelade på 3 av dem samtidigt. Dels hade han en välgörande enkel Kraftwerk-inspirerad ljusshow i enhetliga färger. Rött, blått, orange, grönt och så rött igen. Skärmar tändes vid syntharna och större skärmar hissades ned från taket. En stor spegel kom också ned efter en stund så man kunde se bandet rakt ovanifrån. Detta är, för att vara Jarre, extremt sparsmakade effekter. Ingenting i effektväg brukar annars vara för stort för honom. Han beskrev också denna spelning inledningsvis som ”very different”.

Jarre körde hela Oxygene-plattan rätt igenom. Och sedan spelade han början på fortsättningen han gjorde 1997. Det var bra. Det var väldigt bra. Mycket vackert och starkt att sitta och höra alla dessa låtar som jag lyssnade så mycket på för längesen, särskilt i samband med att jag satt och skrev dagbok på mitt pojkrum. Det var rent existentiellt att höra musiken nu igen. Hela plattan igenom för första gången på säkert 20 år.

Jag reagerade också på att han ger ett så ungdomligt intryck. Jag vet att han är född 24 augusti 1948. Det gör honom således ganska precis 20 år äldre än jag. Men att se honom på scenen var att se en jämnårig person. Han hade sån energi och formligen studsade fram och tillbaka mellan syntharna, smal och smärt. Han hoppade upp och ned och uppviglade publiken att klappa händerna. Hela stora mörka kalufsen har han också kvar. Mannen ser helt enkelt ut att vara mellan 35 och 40. Fortfarande.

Så trots att varken jag eller min vän E, som haft den utsökt goda smaken att ge mig konserten i födelsedagspresent, var riktigt friska var det en fantastisk fin och trevligt personlig spelning. Mycket bra. Det är bara att bortse från vad SvDs recensent skrev om konserten. Det var riktigt oinitierat och dåligt påläst. Den recensenten förstår sig uppenbarligen inte på genren och gillar inte heller artisten. Då ska man inte skriva just den recensionen.

Och så är det förstås det gamla vanliga… Det är samma grundproblematik som jag brukar kommentera när det gäller Iggy Pop och Talking Heads, vilka plattor man ”får” respektive ”inte får” gilla. (Återkommer till det.) En pretto-kritiker får helt enkelt inte gilla Jarre. Han är alldeles för folklig, publikfriande och spelar på alltför stora arenor. Det är så tröttsamt formbundet att det där alltid måste hänga ihop, så förutsägbart. Jämförelsen med Kraftwerk kom också som  ett bekräftande brev på posten. I kritikerns ögon gör Kraftwerk det mesta rätt. Medan Jarre är folklig och fel. Suck! Vad trist det måste vara att vara kritiker och sitta fast i sådana konventionella hjulspår. Get a life!

Jag tänkte också på att det blir en sådan skön mix av människor när Jarre spelar. Det är ju electronica och synth. Men det finns en viss bohemisk ”flumfaktor” med Jarre gör att det blir en helt annan mix i publiken än på Kraftwerk och Depeche Mode, som ju vid det här laget har varit med längre resp litet kortare. Här fanns förstås en och annan av de extrema svartgråklädda mohikanfriserade (variant på den frisyren) gentlemän man annars oftast ser på Tech Noir, men också helt vanliga medelålders människor.

Medelåldern på Jarre är högre, det är sant, men den stora skillnaden är också att på Jarre dyker det upp ett stort antal lufsiga långhåriga och skäggiga killar i obestämd 25 – 45 års ålder man nästan aldrig skulle se på Kraftwerk eller Depeche, ”skägglurkar och flumhumlor”…  Det är ett skönt inslag i publiken!

Annonser

4 svar to “Minimalistisk Jean Michel Jarre gör Oxygene på Cirkus”

  1. Fredrik (Mr Data) Says:

    Såg igår kväll en liten dokumentär på TV7 om Jarre-konserten du var på. För varje minut av tv-programmet som gick växte min avundsjuka mot dig exponentiellt! Så avis! Nåväl, programmet gjorde ju lite reklam för att konserten skulle släppas på DVD i 3D så att man verkligen skulle kunna delta i konserten. Låter som ett typsikt Jarre-projekt.

  2. Var oxo på konserten,fantastiskt, vi satt på 8:e raden parkett. Perfekt :).
    Nja, konserten som du sa skulle släppas på DVD i 3d, har du nog missuppfattat, det dom menade var att skivan med Jean Michel Jarre –
    Live In Your Livingroom, finns i en version i 3D, där det behövs 3D Glasögon som kommer med. Denna skiva är alltså inte från Oxygene Touren, utan en skiva han gjorde med dom gamla syntharna i december. Däremot kommer det komma en dokumentär DVD från Oxyegen touren nån gång framöver,där material från Oslo konserten & konserterna efter det kommer finnas med. Är ju något att se framemot iaf. Sedan kan du ju alltid gå in på Youtube och kolla in en massa klipp från oxygene tour.

  3. Gissar att jag hamnat rätt i dubbel bemärkelse, Calle A, som en gammal kollega och att denna sida dök upp vid googling efter en DVD med hans Milleniumkoncert, som jag är på jakt efter, efter önskemål från min svärfar. Calle: hör av dig. Dubbel anledning att ta en lunch! Mvh Mårten

    • Yes mannen, du är på helt rätt spår… Vet inte om du minns det (jag snackade nog rätt mycket om det då), men jag var ju på plats vid pyramiderna 99 och såg ”årtusendets spektakel” som jag ju även skrev om på Passagen i månadskrönikan… Det hette ju inte ”blogg” på den tiden. Det var en fantastisk konsert hursomhelst. Jag skriver till dig på FB!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: