Halmstad, och ett återbesök i herr Gustafssons besynnerliga och förunderliga värld

Tillbaka igen i stan efter några magiska dygn i vackra Halmstad, utan tvivel en av Sveriges mest underbara sommarstäder. Fascinerande att få se hur studentfirandet går till i en annan stad än sin egen. Jag ramlade rätt in i firandet när jag kom in till ”City” (som Gessle kallade det redan 81) från flyget i torsdags vid 14-tiden på dagen. Studentparaden längs Storgatan i dånande sol och 28 gradig värme var en extremt festlig karnevalsliknande och ändå bara lagom överförfriskad tillställning. Ett galet drag. Och det är så underbart att se alla leende, lyckliga, rusiga unga ansikten…

Stränderna i Vilshärad och Haverdal är mycket vackra, litet gulare och litet mindre än min favvis Sandhammaren på Österlen, men de bjuder ju solnedgångar i havet. Magnifikt vackert! Tylösand är flott, om än aningens för välbesökt i min smak, men herrar Björn Nordstrand och Per Gessle har verkligen lyckats bra med sitt exklusiva hotellkomplex. Jag är mycket imponerad och minns även speciellt den JCI-kräftskiva och bankett jag besökte där i augusti 2004.

Dessutom – vännen M har inte bara bytt boende till ett synnerligen smakfullt nytt hem utan även bytt från Triumph Speedster till en Moto Guzzi 1 100 cc California Jackal. En fantastisk båge. Och det var en härlig upplevelse att få provåka den. Fartens tjusning och dofter av skog, ängar och hav skapar en härlig mix. 90 km/h är alldeles fullt tillräckligt.


Moto Guzzi 1 100 cc California Jackal, den här har dock något högre styre än Ms

Det fanns även andra stora upplevelser, men sådana som stimulerade på annat sätt än genom fartens tjusning och naturens skönhet som också satt färg på den gångna helgen. Genom läsandet av tidigare omnämnda ”Dekanen” har jag också de senaste dygnen haft det stora nöjet att återknyta kontakten med Lars Gustafssons mycket läsvärda prosa. Ja det är ju en prosa som snuddar vid poesin titt som tätt och har en alldeles säregen stämningsfull känsla i sig. Det är trevligt att påminnas om varför jag tycker så mycket om det han skriver och varför jag därför tidigare läst så oerhört mycket av honom.

Här ett obetalbart utdrag ur Gustafssons ”Dekanen”:

När den sista människan har dött kommer hela solsystemet att vara ett så mycket säkrare gömställe är ju i sin otroliga längd en fascinerande romantitel. Men jag måste erkänna att jag på den tiden aldrig hade lyckats ta mig igenom inledningen. Den var så egendomligt filosofisk och utvecklade teorin om parallellvärldar på så underliga sätt att jag lade ifrån mig boken innan jag ens hade kommit in i den riktiga handlingen.

Vad jag förstod var en av huvudpersonerna en ostsibirisk schaman som levde för ett eller annat tusental år sedan. Som alla verkligt stora schamaner måste han hänga tre dagar uppochner i ett träd för att sedan stiga ned i underjorden. Vad han hittade där vet jag inte, men jag minns att jag fick det intrycket att alltsammans troligen var litet för intellektuellt för mig…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: