Arkiv för juli, 2008

”Sea fever” med Meja och Masefield

Posted in musik, Poesi on 29 juli, 2008 by japetus

Nu ska inte herrn gnälla mer. Ja det är segt att sitta inne och vara sjuk när vi har sommarens härligaste väder utanför fönstret. Och så är livet ibland. Det är i alla fall mycket bättre idag. Nu kan jag svälja igen. Bara en sån sak. Little things in life…

Och så finns det stora saker. Havet är kanske den största. Havet, alltid nytt.

Jag tänker på havet. Längtar till havet. Det kan kännas som en feber i sig, ”sea fever”. Föreställer mig hur fint det kommer att bli i både Småland, Halland och Skåne innan denna sommar är slut. Det kommer att bli friska, starka och härliga möten med detta älskade element.

Jag tänker nu på vackra bilder som känns väldigt mycket ”hav” för mig. Det är foton från Mejas platta ”Realitales” som har ett helt ljuvligt vackert bildspråk som andas av hav, sälta och skummande stänk i luften. Friskt. Rent. Klart.

 Atlantis ligger naturligtvis nära till hands när man tänker på hav och kust. Kanske extra nära för vattumän?

 
Just det där ljudet när vågorna forsar fram över sedan årtusenden blankslipade, runda, blänkande stenar…

 


Mmm… Vackert vid havet. Jag tror bestämt att bilderna är tagna nånstans vid Torekov eller Hovs Hallar. En mycket vacker plats i Skåne. Jag älskar de här bilderna och har tagit dem till mitt hjärta. Känns uppfriskande att få se på dem en sådan här dag när jag tvingas sitta inne. Meja har fattat vad det handlar om. Så är hon också vattuman!

Då känns det också befriande att få runda av med en riktigt fin havsdikt, ”Sea fever”, av den engelske poeten John Masefield. Jo då, John M hade också förstått hur stark relationen till havet kan vara. Jag har inte lyckats utröna om han var vattuman. Men jag tror det…

”I must go down to the seas again, to the lonely sea and the sky,
And all I ask is a tall ship and a star to steer her by,
And the wheel’s kick and the wind’s song and the white sail’s shaking,
And a grey mist on the sea’s face, and a grey dawn breaking.

I must go down to the seas again, for the call of the running tide
Is a wild call and a clear call that may not be denied;
And all I ask is a windy day with the white clouds flying,
And the flung spray and the blown spume, and the sea-gulls crying.

I must go down to the seas again, to the vagrant gypsy life,
To the gull’s way and the whale’s way where the wind’s like a whetted knife;
And all I ask is a merry yarn from a laughing fellow-rover
And quiet sleep and a sweet dream when the long trick’s over.”

Av John Masefield (1878-1967).
(English Poet Laureate, 1930-1967.)

Annonser

”Inte redo för Chrysanthemum…”

Posted in Fest, musik, Vardagligt with tags , , , , , , on 28 juli, 2008 by japetus

Svensexan i lördags måste betecknas som en succé! Vår tappre från Sydney influgne blivande brudgum tog sig igenom alla utmaningar (och en del av dem var rejäla) och höll igång ända till 22.00 på kvällen. Då somnade han slutligen in med ett leende på sina läppar på bänken i omklädningsrummet i Domaruddens bastu vid en vacker insjö i Åkersberga. Vilken hjälte! Med en 24-timmars flygresa i benen var detta en anmärkningsvärd prestation.

I bilen på väg hem när vi irrade mellan Åkersberga, Täby Kyrkby, Rotebro och Rotsunda (Kan nån förklara varför Stockholms norra förorter är så rörigt skyltade?) efter svensexan tvingades jag inse att halsontet var på allvar. Vi åkte och åkte, men kom liksom aldrig fram. Jag huttrade i frossa och konstaterade att jag hade rejäl feber när jag kom hem. Har nu legat lågt hemma i ett par dagar och påminns om hur jobbigt det är att vara sjuk när det är varmt och kvalmigt. En klibbig känsla. Förhoppningsvis är det snart över.

Just nu känns det litet jobbigt rent fysiskt. Rötmånadskvalmet är över oss igen och nere från ”nya riksgropen” i Liljeholmen slamrar och smäller det i ett. Sprängningarna som nu görs är små och märks inte så mycket längre. Det gjuts betong. Sakta men säkert formas ett cementgolv nere i gropen. De jobbar sju dagar i veckan.

Arbetena i vårt hus börjar också vid 7 på mornarna. Vinkelslipar och borrar träder i aktion. Och jag som ligger där med halsontet från helvetet och svettas trots öppen dörr väcks igen i ottan. Det är verkligen svårt att sova ordentligt här just nu. Önskar jag var ute vid havet.

På kontots plussida just nu är kontakten med A i Skåne. Mycket givande och trevligt. Det ska bli väldigt intressant att träffas igen.

Positiva vibbar kommer också från anrika Thoréns-vinylspelaren som senaste dagarna fått jobba litet igen med några väl valda vax från när det begav sig. Åter är Hansson de Wolfe United på tapeten. Åter är det fantastiska ”Container”-plattan från 84 som haft något att säga mig. Jag är väldigt imponerad av den här plattan, både texter och musik. Lorne de Wolfe och Dick Hansson hade nåt fantastiskt på gång där. Den här plattan innehåller några riktigt poetiskt intelligenta texter som berör livsviktiga frågor i ordets mest angelägna betydelse, texter som bärs fram av några utmärkta melodier, suggestiva stämningar och en kristallklart producerad ljudbild. Känns nästan digital.

Jag tycker det är uppriktigt synd att de inte längre spelar tillsammans. För nu är det länge sen. I själva verket är det 23 år sedan gruppens senaste platta kom. Men här är ännu ett exempel på bra 80-talsmusik.

HdWU Container 1984
Hansson de Wolfe United: ”Container”, LP från 1984

Liksom av mig tidigare här i bloggen citerade ”Lyx” från samma platta, har ”Chrysanthemum (yet not RFC)” (just det för undertiteln är skriven på engelska och de stavar blommans namn på just det viset) en suggestiv text till ett oerhört tjusigt stycke musik.

Det låter litet gnälligt här idag. Jag vet. Men nej, jag är inte färdig. Inte än. Därför detta musikval.

”Inte redo för Chrysanthemum
Jag sa inte färdig ännu på en stund
Inte färdig att lägga ned min kropp
Inte färdig än att ge opp

Jag är inte är redo för Chrysanthemum
Inte färdig ännu för John Blund

Jag är inte redo för Chrysanthemum
Jag söker ännu mitt existensmaximum…”


Låten ”Chrysanthemum” är så exklusiv att den inte finns någonstans på nätet. Den fanns på Youtube men är nu borttagen. Den finns inte på Spotify heller. Den har helt enkelt inte getts ut på CD. Men 43 minuter och 15 sekunder in i denna sanslösa mix finns den faktiskt. Lyssna på den! Den är utsökt.

Med Bo Bergman på Strömmen och Tanita Tikaram på stranden

Posted in Fundersamt, musik, Poesi with tags , , , on 23 juli, 2008 by japetus

Åter i Stockholm händer det ganska mycket runtomkring mig.

Igår hade jag en fantastisk upplevelse i social slowmotion tillsammans med min vän E då vi bara ägnade en hel eftermiddag och kväll åt att strosa runt på Djurgården i det ljuvliga vädret. Fika. Prata. Sitta på parkbänkar. Prata mer. Finnas i den varma stilla luften. Sommarkvällar på Jorden. Och då särskilt i Stockholm när det som finast är alldeles magiska. En middag på Il Conte på Grevgatan och sedan promenerade vi hela vägen till Slussen. Det var en helt underbar harmonisk upplevelse.

När vi stod vid Slussen och tittade upp mot Södra bergen kom en dikt av Bo Bergman till mig. Jag citerade brottstycken av den för E, men här kommer den i sin helhet:

MÅNSKEN PÅ STRÖMMEN (Bo Bergman, 1917)
Som klippt i sotat papper
står södra bergens kontur,
och Strömmen rullar med svarta
virvlar längs kajens mur.

Men över virvlarna spänner
månen sin blanka stråt,
och mitt i det blanka gungar
en fiskare i en båt.

Nu vevar han upp sitt sänke.
Låt se vad han får i kväll.
Det lyser i nätets maskor
som idel glimmande fjäll.

Men det är bara vatten,
som glittrar och rinner bort.
Han fiskar månsken och sjunger
och ror sin väg inom kort.

Poet, vad har du fiskat
i kväll i den strida ström?
En bubbla. En månskensdroppe.
En snabbt förrunnen dröm.

Förbereder också en toastmaster-insats på ett bröllop med tillhörande svensexa. En hel del. Inga detaljer här, Johan om du läser det här, trodde du att du skulle komma undan? Vi kommer och tar dig när du är minst förberedd på det! Det närmar sig, det närmar sig! 🙂

Det känns också skönt att hinna städa litet i lägenheten efter alla veckor då jag bara sprungit från det ena till det andra och lämnat alltför mycket praktiskt hemma i högar, över stolskarmar och i soffan… Nu har jag äntligen börjat röja i den vår-röran. Sådana basic-aktiviteter skänker mig alltid sinnesfrid. Enkel terapi.

Är också lätt omtumlad efter de vackra och djupt personliga upplevelserna i Skåne. Det är ett äventyr. Stort. Fint.

Har också varit nere på stranden med Tanita Tikaram och tagit hennes musikaliska hjälp för att rama in en viktig men smärtsam hälsning till en vän. Ibland måste jag få ta paus i livet. För att få distans till händelser och skeenden. Det här var en sådan gång.

Då kom denna gudabenådat vackra video i ett befriande lugnt tempo så väl till hands. Plötsligt är det åter sent 80-tal på stranden, i smakfullt svartvitt rullar vågorna in när en brådmoget allvarsam Tanita T (hon var 19 när hon gjorde plattan och jag var 20 när jag hörde den första gången) tar ton och berättar en sorglig men vacker historia:

”You saw me from the Cathedral, well I’m an ancient heart.
Yes you saw me from the Cathedral
and here we are just falling apart…”


Tanita Tikaram: ”Cathedral song” från plattan ”Ancient Heart”, 1988

Nina Hagen/Zarah Leander: ”Ich weiss es wird einmal ein Wunder gescheh’n…”

Posted in Hyllningar, musik, Personlig kommentar with tags , , , on 16 juli, 2008 by japetus

Har lämnat den magiska milslånga österlenska Sandhammarstranden för en stund och sitter inne på biblioteket i Ystad och skriver. Det internetcafé jag i många år brukat besöka så här års för att hålla kontakt med omvärlden har stängt. Har idag gått och gnolat på en riktigt klassiker. I dubbel bemärkelse. Det är en vacker och mollstämd klassiker. En och annan melankolisk tanke har också funnits hos mig idag.

Jag är både glad över det möte jag haft här nere med A, en ny vän, eller en nygammal vän kanske man kan säga. En alldeles underbart omtumlande person. Samtidigt som jag är litet sorgsen över insikten att en annan person som funnits i mitt liv ett tag och som jag tyckt mycket om, inte längre gör det på samma sätt. Ett avsked hänger i luften.

Kanske är det därför jag gått och nynnat på en gammal schlager. Nina Hagen gör Zarah Leanders klassiska och inte helt okontroversiella världskrigsschlager (från filmen ”Die Grosse Liebe” 1942) med ett djup, en dramatik, en mimik, en desperation, ett maniskt vansinne, en undergångsromantik och en kärlekssmärta som ingen annan vare sig förr eller senare varit mäktig. Det här är en av musikhistoriens alla stolta brustna hjärtans mest grandiosa stunder. Texten är också helt fenomenal. Och på tyska.

De första 1:30 när Nina gör 40-talspastisch a la Zarah Leander med rullande r, mörk alt och trånande sorgsna ögon och darrande underläpp är en klassiker. Tempoökningen och trendbrottet med övergången till 80-talssynth är också helt ok. Kult!

Och avslutningen från ca 04.00 när hon plötsligt tar till hela operadiva-pipan framkallar alltid rysningar hos mig. Den här damen behärskar hela registret från djupaste alt till ljusaste sopran.

Hör av er till mig om ni behöver hjälp med översättningen!

Jag älskar dig Nina för att du gjorde en så personlig cover på denna udda känslosamma gamla pärla! Min stil.

”Ich weiss, es wird einmal ein Wunder gescheh’n
Und dann werden tausend Märchen wahr.
Ich weiss, so schnell kann keine Liebe vergeh’n,
Die so gross ist und so wunderbar.
Wir haben beide den selben Stern
Und dein Schicksal ist auch meins
Du bist mir fern und doch nicht fern,
denn uns’re Seelen sind eins.
Und, und, und…
Darum wird einmal ein wunder gescheh’n
Und ich weiss, dass wir uns wiederseh’n…”

Mellanlandning efter Ängsbacka

Posted in musik, Personlig utveckling, Vardagligt on 13 juli, 2008 by japetus

Åter från en mycket intensiv och omtumlande vecka på Ängsbacka festivalen, eller ”Three miles north of Molkom” som dokumentärfilmen från 2006 valde att kalla platsen där en av Sveriges mest speciella festivalen äger rum. På Ängsbacka står personlig, andlig och spirituell utveckling i fokus. Det är också mycket intressant musik, mest av den sort som brukar rubriceras ”world music”.

Under helgen har jag tvättat och städat och sovit ut efter den oerhört intensiva veckan i Värmland. Snart är det dags att resa iväg igen…

På Ängsbacka har jag också upptäckt artister som Peru Frances (vilken kvinna!) och Kailash. Två mycket intressanta nya musikaliska bekantskaper. Det trevliga med Ängsbacka är ju att artisterna liksom hänger på området och säljer sina plattor och ger workshops i anslutning till sina spelningar. Man får tillfälle att prata med dem, vilket jag naturligtvis gjort. Fascinerande att gå fram till en så karismatisk, mystisk och underskön kvinna som Peru Frances, the force is strong in that one… En förtjusande bekantskap.

Har man fått en personlig bekantskap känns det ännu roligare att sedan bli kompisar på MySpace och hålla litet kontakt den vägen. Trevligt!

Peru Frances

Jag har också varit med om upplevelser utöver det vanliga, något jag helt säkert återkommer till här. Många av de workshops och processer som genomförs på Ängsbacka är mycket kraftfulla. Här finns många intryck från Oshos/Veeresh Humaniversity i Holland. Och olika former av yoga, dans, meditation. Det var starkt och kändes djupt i själen även i år. Kanske särskilt upplevelserna i svetthyddan är värda sin egen blogg, men inte just ikväll. Jag ska om en halvtimme ungefär ta mig in till Arlanda och sedan flyga ned till Skåne. Det är dags för det årliga besöket i Österlen. Snart är jag åter på Sandhammarstranden. Underbart!

Stockholm är riktigt lugnt och vackert sett från min utsiktspunkt ikväll. Det ser ut att bli bra flygväder…

På återhörande!

Jo förresten, här är ett litet smakprov från Ängsbacka. Det är en trailer från dokumentärfilmen som spelades in jubileumsåret 2006.

Min kommentar är att de i filmen överdrivit ”nakenheten”. Det är inte alls mycket naket på festivalen, om man inte själv vill det. Jag såg inget sånt där. Antagligen för att göra filmen mer intressant och ”internationellt” gångbar… Men trailern är kul!

Om sommar för mig och ett hus vid havet

Posted in Fundersamt, Natur och årstider, Resa, Vardagligt with tags , , , , , on 3 juli, 2008 by japetus

Ja det blir allt längre mellan inläggen här nu. Och det känns bra att jag distanserar mig mer och mer från datorn. Nu kommer egentligen det stora breaket för månaden som ligger framför mig är full av resor kors och tvärs, möten med gamla och nya vänner. Sommar för mig. Sommaren 2008 börjar nu på allvar. Och jag ska möta den med öppna sinnen.

Ängsbackafestival, Skåne/Österlen, Halland, mer Småland. Ja det är sommar för mig. Stränder, havshorisont. Svensk sommar. Sommarkvällar på Jorden. Kanske är just kvällarna det allra vackraste. När solens varmaste ljus färgar hela skeendet och vinden vilar, håller andan som den ofta gör på kvällarna. Allt står still. Då är det överjordiskt vackert.  Och ja, det kan också fortfarande vara känslan på ett dansgolv eller en uteservering inne i stan. En solblekt och solbränd känsla. Sommar för mig. En varm känsla. Hansson De Wolfes rader når mig:

”Frågan om lyx är en känsla, lyx är en nyans. Lyx är en dag på rymmen med alla sinnen öppna för en romans, jag lovar dig, den finns där någonstans. Lyx är en kyss på kinden, ett ord i vinden som får ett hjärta att slå, jag lovar dig, det händer då och då…”

Men sommar behöver inte vara helt konventionellt för mig heller. Sommar kan också vara den där tystnaden och stillheten i mammas sommartomma lägenhet när jag går runt där och vattnar blommorna. Vita lakan över möblerna i vardagsrummet. Fotona på mig och min bror från tidigt 70-tal inne i arbetsrummet. Barnets öppna ögon möter mig ansikte mot ansikte 35 år senare. Vad gjorde du med ditt liv? Jag brukar avsluta besöken med några minuters meditation på det varma, sköna klinkersgolvet inne i badrummet. Bara ligga där en stund. Mmmm… Sommar för mig. Det är så tyst i mammas hus om sommaren.

Just nu är jag i grunden väldigt nöjd med mig själv. Good for me! Jag har nått de mål jag satt upp för våren. De mål som klarnade under ”40-timeouten” i Thailand i februari. Jag har sökt och fått just den typ av nytt jobb jag önskade mig. Jag har hittat den typ av träning och STRETCHING som gör att min kropp kan fortsätta orka träna, växa och må bra.

Jag har också med viss möda avslutat en relation som jag visste inte hade framtiden för sig. Smärtsamt, ja. Det är svårt att få det perfekt, att gå i takt. I min värld håller båda i taktpinnen när de sista takterna klingar ut. Det är svårt, jag vet.  Men just så vill jag ha det. Det är respekt i min värld. Respekt för en medmänniska som delat min väg, mitt liv för en tid.

Jag har också gått igenom förändringar i mitt sociala samspel med vännerna där jag tvingats acceptera att saker och ting förändras och ibland inte som jag kanske önskat. Ny tid – nytt liv. Min självbild förändras och jag måste hitta nya vägar. Det har varit en jobbig vår med periodvisa känslor av utanförskap. Men det är över nu. Jag går vidare. Jag är stolt över mig själv. Det är bra.

I helgen var jag hos pappa på sommarstället i den småländska skärgården och fick se en plats som jag nog väntat på i närmare 22 år. Nu är det underverket nästan helt klart… ”Ett hus vid havet”. Ett båtshus och en bastu med dykdjup direkt vid bryggan. Ja, som Pripps-reklamen ni vet, men på riktigt. Och med riktigt bra musik som soundtrack… Vilken utsikt. En plats med känsla av ande och djup. En spirituell plats. Vilken harmoni.


Sommar för mig

Ett hus vid havet. Det var nog när jag i freestylen på Klövholmen i Stockholms skärgård, juni 1986 hörde Marie Fredrikssons vackra acapella-låt med samma namn som drömmen föddes. Det var när jag låg på den uppblåsta luftmadrassen på golvet i min farbror Björns båtshus i Stockholms skärgård och höll på att somna till ljudet av Kanholmsfjärdens vågor som drömmen föddes inom mig. Nu är den sann. The law of attraction… Den fungerar!
http://www.thesecret.se/


Marie Fredriksson: ”Ett hus vid havet”, från plattan ”Den sjunde vågen”, 1986