The Creeps återuppstår på Berns på fredag…

… och jag missar det hela! Förjävligt!

Det hade verkligen varit kul att åter få se ett av Sverige bästa liverockband genom tiderna. Det är å andra sidan få svenska rockband jag haft glädjen, och faktiskt även i viss mån äran, att se så många gånger live. Från den allra första gången på Ritz 88 fram till sista gången på Gino ’97. Däremellan kom det ett antal klubb- och festivalspelningar. Ja de var ju i själva verket några av mina allra största musikaliska favoriter under de här åren. De år då jag sprang på konserter, klubbar och festivaler som allra mest…

Bakgrund:
1980 bildade Robert Jelinek, Anders Johansson och Patrick ”Putte” Olsson punktrion Pillepops i Älmhult, Småland. Namnbytet till The Creeps kom 1983 och bandet utvecklades från punk till ett melodiöst och ösigt garagerockband med starka 60-talsinfluenser. (Garagerock – denna härliga genre som var så stor på festivalscenerna under de åren i mitten och slutet av 80-talet.) 1985 tillkom Hasse Ingemansson på orgel och så var den kanske mest typiska The Creeps-ingrediensen på plats – hammondorgeln!

Första skivan ”Enjoy the Creeps” (1986) gav bandet möjlighet att komma ut och spela på rockklubbar i Europa. Andra plattan ”Now dig this” (1988) förstärkte den framgången och etablerade bandet som ett av Sveriges bästa liveband. Oj vad det snackades om The Creeps. Det var vid den här perioden, 1988, jag äntligen kom iväg och såg dem live första gången och det skedde naturligtvis på anrika och ack så saknade rockklubben Ritz vid Medborgarplatsen i Stockholm.

The Creeps stora publika genombrott kom med tredje skivan ”Blue tomato” 1990. Då hände nånting, eller det var kanske då det började hända, att den här typen av icke mainstreamrock plötsligt blev jättestor kommersiellt och bandets antimode plötsligt blev högsta mode och, förstås, singeln ”Ooh – I like it!” med de starka stilbildande färgerna en stor hit. Inte minst på MTV. Eller snarare framförallt just där.


Robert Jelinek med sin Gibson ”Les Paul”

Men bandet kunde, eller ville, inte följa upp den stora framgången 1990. Uppföljarplattan ”Seriouslessness”  kom därför först 1993. Det var istället andra band som red vidare och kapitaliserade på den våg som Creeps dragit igång, framförallt ”Atomic Swing” som det i o f s egentligen inte är nåt fel på, men som jag själv ändå upplevde som renommésnyltande hajpare då de gjorde stor succé med The Creeps ”grej” i hiten ”Stone me into the groove” 1992. Plötsligt gick det inte att slå på TVn eller gå på en rockklubb utan att ”Atomic Swing” syntes. (Ja det här är litet samma fenomen som jag upplever och känner inför konstellationerna Iggy Pop – Billy Idol och Eggstone – The Cardigans. Men mer om det fenomenet i en senare blogg.)

Nu är ”Seriouslessness” en alldeles utmärkt rockplatta och konserterna på Gino jag såg med The Creeps 1996-1997 visade verkligen hur grymt bra de fortfarande var på scen. Det var verkligen ett j-la drag. Sista plattan ”Mr Freedom now” (1996) var nån sorts antiplatta som inte var gjord för att sälja. Herrarna hade deklarerat att de inte ville bli några rockgubbar så de la följdriktigt av strax efter 30.

Men nu fredag 31 okt återförenas de alltså för en spelning på Berns i Stockholm. Det blir spelningar i Göteborg 30/10 och Malmö 1/11 också, men mer än så blir det inte. Så om du har möjlighet, gå och se dem! De har en helt fantastisk magi live! Den måste, som det heter, upplevas för att kunna förstås…

Så gå och se The Creeps nu när chansen finns; skriv sen här och berätta för mig om hur bra det var!

Aftonbladet berättar om konserten:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article3279275.ab

Läs också gärna Stefan Stenudds trevliga intervju med Creeps från februari 1990, Stenudd var rockskribent på DN 88-92 och gjorde bl a den här artikeln om Creeps när bandet precis stod på gränsen till det stora publika genombrottet…
http://www.stenudd.se/rockmusik/creeps-intervju.htm


Nej jag vill inte lägga upp sönderspelade ”Ooh I like it!” här utan lyckas efter visst letande på YouTube hitta fantastiska ”Don’t go away” från 1988. Trots den här bisarra och ofokuserade upptagningen med diverse falsk stämsång från fotografens sida går det inte att undgå att det är och förblir en grym låt!

Och jag kan nu även bidra med den här enkelt lekfulla, sköna och litet Beatles-inspirerade promo-videon från 1988 med just ”Don’t go away”:

2 svar to “The Creeps återuppstår på Berns på fredag…”

  1. Tack så mycket! Det är verkligen ett mirakel och det är inte alls lång tid kvar nu! Så spännande! Hoppas att du får en bra helg du också! Kram!

    • Vad kul Karolina att du svarade på den här bloggen om Creeps. Visste inte att du gillade dem. Jag reagerar nu här efter några år…😉 Ska snacka med dig om detta nästa gång vi ses!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: