”Låt den rätte komma in”

Jag läste John Ajvide Lindqvists debutroman för 3-4 år sedan och fascinerades av den annorlunda berättelsen. Vampyrer i stockholmsförorten Blackeberg i tidigt 80-tal är verkligen ingen dussinstory. Kanske kändes det också speciellt att bokens huvudperson är jämngammal med mig, dvs jag var i samma ålder vid samma tid. Jag var en del av den verklighet som fanns då. Och såg dessutom nästan precis ut som filmens 12-årige huvudperson Oskar.

När jag och A nu såg filmen i fredags berördes vi båda av den. Bildspråket var starkt. Det var många vackra bilder där kameran tilläts dröja länge i det frusna och förstenade vinterlandskapet. Det var mycket närbilder och en fenomenalt återgiven tidskänsla. Det slog mig hur färglös hela tillvaron tycktes och då inte bara för att det var vinter i varje utomhusscen. Kanske var det snarare den gråadaskiga inomhuskänslan med alla bleka färger, två kanaler på tv, tidstypiska frisyrer, gamla mjölk- och Florapaket på borden och den totala frånvaron av ringande mobiltelefoner som närmast chockade mig. Filmens tystnad, ja hela det offentliga rummets mer påtagliga tystnad kändes befriande. I det avseendet måste jag personligen säga att det var bättre förr.

ajvide1

Möjligen kan jag, som musikalisk perfektionist, invända mot att en soloplatta, den första, med Per Gessle förekommer i filmen och den släpptes först i april 1983. Det skulle innebära att filmen skildrar vintern 83-84. Men med tanke på övriga intryck skulle jag snarare säga att filmen utspelar sig tidigare. Detta är en extremt petig kommentar på detaljnivå som helt saknar betydelse för 99% av filmens publik, kanske mer. Men eftersom jag känner att jag för den musikaliskt perfektionistiska minoritetens talan så tar jag upp den detaljen. Ingen annan lär göra det.

Filmen har kallats en kärleksfilm och visst finns det en fin kärlekshistoria mellan filmens två huvudpersoner, Oskar och vampyren Eli, men jag upplevde ändå att våldsscenerna var många och starka även om man smakfullt undvek att visa alltför ingående vad som verkligen hände. Hade man valt att göra det hade detta blivit en riktig splatter-film. Men det är utan tvekan mycket blod som spills och mycket ond bråd död. Det gjorde att jag inte kan säga att jag kände att detta i första hand var en kärleksfilm. Vilken genre man väljer att hänföra filmen till måste förstås vara upp till varje tittare. Det var utan tvekan en mycket välgjord film.


Trailern till ”Låt den rätte komma in”, 2008

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: