Arkiv för december, 2008

Dan före dan…

Posted in musik, Vardagligt on 23 december, 2008 by japetus

Det är nåt alldeles speciellt med den här kvällen…

På nåt sätt tycker jag det finns en likhet, stämningsmässigt, mellan kvällen före julafton och kvällen före Midsommarafton. Det finns en tillfredsställelse i att ha jobbat sig igenom en hel höst på liknande sätt som det känns skönt inför det att semestern hägrar på sommaren.

Fast det är nog ännu skönare så här dan före dan när hösten är slut och ett par veckors ledighet väntar. Det ska bli så alldeles väldigt skönt att få regrediera tillbaka till en känsla som liknar den jag hade förr, dvs hemma-jularna på 70- och 80-talet. Det är myspys i kvadrat det.

De senaste dagarnas (jul)klappjakt på stan har tagit hårt på krafterna. Det underlättar att jag är smidig och slank och glider fram lätt och snabbt genom horderna av julhandelsgalna stockholmare. Jag kommer då alltid att tänka på den julhysteriska, julironiskt klassiska tecknade ”julvideon” till Anders F Rönnbloms ”Det är inte snön som faller” från 1980… Det är och förblir en klassiker i sin genre. Galet och hysteriskt! Bloggade om den för ett år sen, men kan inte motstå frestelsen att lägga in den igen. Den är bara SÅ bra!

Det blir mamma-jul i Stockholm i år och mycket god mat, bra filmer och vila… Jo en liiiten stund ska det kanske vara ok att också jag får vila efter den här hösten. Det har jag banne mig förtjänat!

GOD JUL på er allesammans!

Vintersolståndet 2008 – nu händer det, nu vänder det!

Posted in Natur och årstider, Vardagligt on 21 december, 2008 by japetus

Idag, vintersolståndet, årets kortaste dag den 21 december kl 13.04 svensk tid händer det otroliga… Det är nu det händer, nu det vänder, ljuset återvänder!

Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen står som lägst på himlen på norra halvklotet. Därför är dagen då som kortast under året. Vintersolståndet brukar inträffa runt den 21 december och i år är inget undantag. Vid vintersolståndet lutar jordaxelns norra del maximalt bort från solen, vilket medför att det norra halvklotet alltså får sin kortaste dag och längsta natt. Norr om norra polcirkeln går solen inte ens upp, dvs det som kallas Polarnatten.

jordens-belysning-vid-vintersolstandet-sv

Ja det känns verkligen underbart symboliskt att ljuset vänder idag. Och just nu på förmiddagen skiner åter äntligen solen över Stockholm, passande nog. Det har annars varit en otroligt solfattig och mörk månad. Det påverkar mig så tydligt negativt detta mörka duggregnsdunkel som vi haft så många dagar i december i år. Riktigt kvalificerat skitväder har det varit. Jag märker att jag blir mer och mer som morfar, mitt humör påverkas mer och mer av vädret ju äldre jag blir. Ha ha! 

Hoppas nu på mer soliga dagar under den tid som återstår av det gamla året!

En koltrast sjöng i vinternatten…

Posted in Natur och årstider, Vardagligt with tags on 20 december, 2008 by japetus

På väg hem inatt, natten mellan fredag och lördag, efter en middag hos en vän hörde jag nåt märkligt, nåt som fick mig att haja till och stanna upp. En koltrast sjöng nånstans uppe från ett tak vid Igeldammsgatan på Kungsholmen vid halv ett-tiden på natten. Jag stod där några minuter och bara lyssnade, och njöt.

Koltrast
Sjungande koltrast ser ut så här när man ser den…

Nej jag såg den inte, men det lät väldigt mycket som just en koltrast. Skumt… Strange… Är inte det väldigt fel årstid? Det var visserligen en mycket ljum vinternatt, men ändå helt fel årstid för den sortens skönsång. Den vårlika  stämning fågelsången spred kändes väldigt malplacerad så här några dar för dopparedan. Hmmm… Vad är det egentligen som händer med vårt klimat? Men vackert var det. Väldigt vackert!

Det är mycket nu… Även på Carlshälls Gård

Posted in Vardagligt with tags , , , on 18 december, 2008 by japetus

Arbetsdagarna är långa och kvällarna fyllda av aktiviteter denna vecka innan jul. Och jag har ännu inte köpt mer än nån enstaka julklapp. Smått pressat. Därför blir det inte så mycket bloggat.

Var på Carlshälls Gård, Långholmen i tisdags och åt julbord. De hade ordnat så man fick åka häst och vagn den sista biten fram till den fina gamla 1800-talsgården som i princip ligger vid Långholmens västra udde. Minns (jag och mitt RainMan minne!) att jag var på sommarfest med jobbet där i juni 1994… Hujedamej! Ridit har jag gjort förr, men aldrig åkt häst och vagn, åtminstone inte i vuxen ålder. Det var imponerande att känna vilken kraft hästen hade när den drog oss fem som satt i vagnen.

300px-Karlshälls_gård_2010z

Carlshälls Gård byggdes redan på 1830-talet, men övertogs 1875 av grosshandlaren Lars Ohlsson ”L-O” Smith, vanligen kallad ”Brännvinskungen”. Han skaffade sig en förmögenhet på att tillverka och sälja”tiodubbelt renat” brännvin till lågt pris från sin spritfabrik belägen på Reimersholme. Salig brännvinskungen odödliggjordes på etiketterna till Systembolagets klassiska ”Kronvodka” och han är numera för mig egentligen mest ett minne från 80-talet: jo just det, 1980-talet. Det var längesen jag drack kronet nu…

 

Det blir ett julklappsrace utan dess like i helgen. Det var ett jobbrace utan dess like på jobbet idag. Liknande heroiska insatser väntar imorgon och på måndag. Men sen… Sen hägrar en anings ledighet. Välförtjänt sådan.

Ur självgod synvinkel

Posted in Träning, Vardagligt on 9 december, 2008 by japetus

I det deprimerande decembermörkret, som dessutom i mitt fall görs ännu värre eftersom att jag är dubbelt inplastad här i mitt hem just nu, behövs det verkligen nåt som piggar upp.

Häromdan fick jag goda och uppiggande och möjligen även i o m att jag nu berättar det här, självgoda nyheter på jobbet. Det var ett hälsotest jag gjorde. Jag fick ställa mig på något som liknade en mer avancerad våg och gripa tag i ett par handtag som var kopplade till ”vågen”. Först hade jag knappat in fakta om mig själv som ålder och längd. Vikten mätte apparaturen själv samtidigt som jag på något sätt scannades av.

Sen kom fakta om hur stor del av min kroppsvikt som utgjordes av muskler, ben och fett. Ja just det, jag har i princip inget fett på min kropp, bara ett par kilon. Resten är ren nyttovikt. Och en mycket intressant uppgift om min biologiska ålder sett utifrån min hälsoprofil. Min biologiska ålder är 25. Ett ganska trevligt besked för en man som nu börjar närma sig sin 41:a födelsedag. Men så har jag också tränat regelbundet i 10 år och alltid haft bra kondition och svårt att gå upp i vikt. Det är t ex först denna höst som vikten slutligen krupit över 75 kg. Ett mål jag satte redan som 30-åring. Ja lotterna falla olika här i livet, men det har inte alltid känts som ett lyxproblem att ha svårt att gå upp i vikt.

Ok, här är jag nu mitt i livet i min välskötta 25-åriga kropp. Vi får hoppas att jag ska kunna hämta ljus och styrka ur dessa smickrande fakta att möta årstidens bottenlösa mörker!

”Shantaram” påbörjad

Posted in Litteratur with tags on 8 december, 2008 by japetus

Så har jag äntligen kommit igång att läsa en bok som många vänner och bekanta lovordat och tipsat mig om – ”Shantaram” av Gregory David Roberts (född 1952).  Boken kom på svenska förra året, men jag läser den på förstås på originalspråket engelska. Tack för lånet A!

Jag ska här bara kort, kort säga att boken bygger på den australiske författarens fullständigt osannolika liv. Han var en radikal student på 70-talet, blev heroinmissbrukare; senare bankrånare, ännu senare straffånge, därefter rymling som blev hjälparbetare i Bombays bottenlösa slum, så gangster, pengatvättare, förfalskare och vapensmugglare. Och det är ändå bara några av de epitet man kan tillskriva honom. Så då förstår ni att det är en mycket speciell berättelse.

Jag ber att få återkomma med en recension när jag läst ut den. Efter att ha läst inledningen måste jag säga att miljöskildringarna från Bombay är häpnadsväckande levande och detaljerade. Imponerande!

shantaram-small

”Dragon Gate” – kitschigt spektakel, eller?

Posted in Personlig kommentar, Resa on 7 december, 2008 by japetus

Tillbaka igen hemma vid mitt helsvenska tangentbord idag söndag.

Susade idag ned längs E4:an genom ett vackert och inledningsvis riktigt vintrigt Sverige. I förnämliga bilstereon kunde vi bl a avnjuta inte bara några Zzaj-klassiker utan även en alldeles särdeles fin platta som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än den pga oturliga omständigheter kring lanseringen fick när den kom 1995 – Anna Nederdals och Max Schultz’ ack så smakfulla självbetitlade platta. En stämningsfullt vacker musikalisk skapelse med underbar singer-songwriter-känsla långt, långt innan begreppet blev närmast uttjatat. Ja, så kan det bli.

Där bilen rusade fram genom det norrländska landskapet kunde vi inte annat än häpnas över hur tjusigt det var. Det var också en sällsamt vacker morgon med sol, vilket kändes skönt efter den grådaskiga och moddiga gårdagen. Ja, se själv!
2008-12-07-norrlandskt-morgonljus-vinterstamning1

E4:an upp och ned genom Sverige åkte jag flera gånger per år under mina första 20 år, dvs så länge farmor och farfar fanns kvar i livet upp i Pajala. Oj, oj så mycket bil och så många mil det blev. Mycket är sig också ännu likt längs med vägen. Som t ex Norrbränningen strax söder om Söderhamn där vi ibland brukade stanna och vila längs med vägen. Har fragmentariska minnen av hur jag kunde vakna till nån gång under småtimmarna medan mamma och pappa byttes av vid ratten. Det var 120 långa mil att köra enkel resa och pappa körde oftast och mest, men mamma ryckte in ibland också.

Något nytt som dykt upp längs med vägen är det märkliga spektakel man passerar strax söder om Gävle, i höjd med Älvkarleby vid Dalälvens utlopp. Där låg i mitten av 80-talet, minns jag, ett hotell som kallades ”Älvkarlen”. Nu finns där ett overkligt stort spektakulärt bygge som kallas ”Dragon Gate”; ett enormt kinesiskt palats med ett stycke av kinesiska muren runt om. Ja just det. Det hela är mycket imponerande, fantasieggande, svulstigt och möjligen även aningen malplacerat (!) där det dyker upp i all sin surrealistiskt grandiosa über-dimension längs E4:an i den svenska barrskogen.

Jag kan fascineras av stora hotell; egna världar med sin egen historia. De behöver dock inte ha så spännande historier att berätta som ”Overlook” i Stephen Kings ”The Shining” för att fånga mitt intresse. ”Dragon Gate” har sin speciell historia.

”Dragon Gate” hette alltså ursprungligen ”Hotell Älvkarlen” och byggdes 1986 av det kommunala fastighetsbolaget Östanå. Men redan 1988 gick verksamheten i konkurs och följande år kom hotellet att bli flyktingförläggning. År 2004 såldes fastigheten vidare till den kinesiske affärsmannen Jingchun Li, som gjort sig en förmögenhet på att tillverka myggmedel. Nu började det hända saker.

”Mister Li” döpte om hotellet till ”Dragon Gate” och planerade för att bygga om fastigheten till en mötesplats för svenska och kinesiska affärsmän. ”Jag är en galen kines som bygger Dragon Gate”, citerades Li i Gefle Dagblad i juni 2007. Och det får nog lov att sägas vara ett smått galet bygge. Ett kinesiskt torg anlades i anslutning till hotellet och en staty av det buddhistiska helgonet Guanyin restes 2005 på väl synlig plats från E4:an.

dragon-gate

Planen på det kinesisk-svenska handelshuset, vars nock skulle prydas av en trehundra meter lång draksvans, fick efter en annan liknande kinesisk satsning i Kalmar ändras om till två restauranger, ett museum och ett shaolintempel, innehållande en kung fu-skola. Efter att Dragon Gate blivit klar planeras för uppföljaren ”Dragon City”, en kinesisk stad i närheten. Man vill där bygga världens största Buddha och få hit en levande panda. Hmmm…

Tyvärr har dock centret alltsedan projektets början utsatts för hård kritik för dåliga arbetsförhållanden, vilket jag minns från min tid hos förra arbetsgivaren, Arbetsmiljöverket. Jag minns att kollegorna talade om detta bygge. Verket har handlagt inte mindre än 13 ärenden angående Dragon Gate och har tilldömt det ansvariga byggföretaget vite på 1,1 miljoner för brott mot arbetsmiljölagen. Frånvaron av kollektivavtal för de kinesiska byggarbetarna ledde till att fackförbundet ”Byggnads” hotade med blockad 2005. Problemen har i själva verket varit så många att Dragon Gate år 2006 utsetts till ”årets sämsta bygge” av tidningen Byggnadsarbetaren, en ”merit” av mycket tvivelaktigt värde. Under våren 2008 uppmärksammades även att delar av anläggningen byggts utan bygglov.

Så… Vad ska jag säga om detta ”dynamiska” bygge? Jag måste erkänna att jag fascineras av den här typen av byggen, litet samma andas barn som dels Werner Herzogs film ”Fitzcarraldo” där galne Klaus Kinski spelar operafantasten och drömmaren som vill bygga ett operahus inne i Amazonas och låter släpa en hel hjulångare över ett berg i djungeln, dels det måttlöst anakronistiska slottet Neuschwanstein i tyska Bajern, byggt 1869-1884 av den milt sagt excentriske kung Ludwig II (många hävdar att han verkligen var sinnessjuk eftersom han tycktes leva i en Wagnersk sagovärld där slottet  Neuschwanstein var det bästa exemplet).

Så… Igen. Fascinationen finns där. Jag kan tycka att det är uppfriskande och befriande att människor har extraordinära, fantasieggande idéer som de också omsätter i praktiken. Det blir förstås dock litet värre när förhållandena kring det hela blir för kaotiska och osäkra. Känslan man får när man passerar ”Dragon Gate” vid E4:an är just att det är ett galet bygge. Fakta i målet bekräftar sålunda detta…