Ritz Reunion Party – med tidsmaskinen tillbaka till 1987

Så hände det sig igår att kära gamla Ritz fick återuppstå för en kväll. Med tanke på att ursprungliga herrar DJs Micke Goulos och Peter Lindgren höll i spakarna kände jag mig trygg med att gå dit. Det här skulle säkert funka. Och konsert skulle det bli också, vad kunde man hoppas på? Det var 17 år sedan sist så nog kändes det speciellt. Mycket speciellt att sitta hemma igen en lördagkväll och dricka litet vin, lyssna på ”Ritz-musik” och sedan dra ut.

Och det var uppenbarligen många som tyckte det var en bra idé att gå dit. Alla biljetterna var slutsålda redan någon dag innan. Kul att intresset var så stort. Samtidigt synd om dem som försökte i dörren, men inte fick chansen.

Och så var jag plötsligt där inne igen. Det var som att ta en tripp med tidsmaskinen och kliva tillbaka i tiden rätt in i 1987. För det visade sig att det just var de som en gång hängde på Ritz som var där. Det var reunion. Och inte en massa kids, inte den vanliga yngre Debaser-publiken. En fascinerande känsla för mig att nu i ett sånt här sammanhang inte tillhöra den äldre klicken, utan snarare vara en av de yngre. Med tanke på att jag vare sig blivit fet, tappat håret eller blivit av med all kondis så kände jag mig ungdomlig ikväll. Ha ha! Inte så att det inte var drag på dansgolvet, för det var det verkligen. Det var tjockt med folk.

2009-03-21-22-ritz-reunion-party-0173
NagNagNag – this is what you want! Med den tidstypiska Keith Haring-inspirerade tecknade gubben…

Jag tycker de hade riggat det hela bra med känsla för både helhet och detaljer. Snyggt ljus och bra ljud och åtminstone en del av den klassiska RÖK som alltid tycktes vara närvarande på Ritz då förr. Här fanns också RITZ-planscher (This is what you want!) och den obetalbara RITZ-skylten satt uppe vid DJ-båset där Goulos och Lindgren värmde upp redan tidigt under kvällen. När jag såg RITZ-skylten vid DJ-båset pirrade det till. Det kändes att det var nåt speciellt på gång. Musiken på dansgolvet skulle visa sig komma att bli en värdig blandning av klubbarna NagNagNag och Zanzibar. Men framförallt var det ju konsert…

Det började med att Martin Rössel spelade på lilla scenen en trappa upp; en trevlig spelning för en litet mindre publik på lilla scenen. Här var det både nyskrivna låtar och äldre material. Jag satt och myste och njöt när jag fick höra fina ”My eyes” som jag var så förtjust i då när den kom 1987.  Covern på Talking Heads ”Heaven” var också väldigt fin. När det visade sig att den förtjusande körtjejen var Rössels dotter påmindes jag om att det hunnit hända en del sen jag senast såg Rössel live – vilket ju för övrigt också var på RITZ 1987.

Nere vid stora scenen började det dra ihop sig och plötsligt stod så Jean-Paul Wall och Kayo på scenen med ett band bakom sig som innehöll ett och annat bekant ansikte, bl a Erik Häusler, Nils Tanaka, Mats Wigerdal och Anders Ericsson. Tungt! Det var Surfturf som började spelningen och sedan förändrades konstellationerna fram och tillbaka beroende på vem som körade och vem som sjöng lead under en fantastisk spelning som bjöd på Zzang Tumb och systrarna Schultz återförenade på scen (”Dans”, ”En gång till”), Urban Reese (”En blå dag”), Johan Kinde (”Han går bakom din rygg”), Lustans Lakejer (”Begärets dunkla mål”), Ratata (”Jackie”), Orup (”Är du redo?”) och så en hejdundrande avslutning med coverbandet Nevermindtheorchestra som körde Commodores-hitten ”Brick House” och Talking Heads ”Burning down the house”, då sist med en skön och galen Mats Wigerdal vid leadmikrofonen.

2009-03-21-22-ritz-reunion-party-113
”Burning down the house!” Idde Schultz, Irma Schultz, Urban Reese, Mats Wigerdal (!), Jean-Paul Wall, Orup, Johan Kinde  och Kayo


”Brick house” med Nevermindtheorchestra modell 2009…

Jag måste också säga att Orup var härligt kul som publikdomptör när han under ”Är du redo?” körde alternativa versioner för ”stofilerna” i publiken – ”Är ni gamla?”, ”Är ni feta?”, ”Är ni flintis?”, ”Är ni fulla?”, ”Har ni färdtjänst?”. Jag tyckte det var sjukt kul. Sjukt kul var också att det faktiskt stod en rullator och väntade vid garderoben när jag skulle hämta ut ytterkläderna vid 02.15.

Det får sägas ha varit en smått historisk spelning. Inte minst med tanke på att t ex Ratata inte gett någon konsert sedan december 1989. Ja det här var utan tvivel en mycket speciell kväll; jag tror rent av vi kan slå fast att det här var årets kultigaste svenska musikhappening i Stockholm. Och jag fick med mig nästan 200 foton från kvällen så det kommer mer här längre fram. Timmen är sen nu denna söndag och jag måste tänka på arbetsveckan. All work and no play…


”Jackie” med Ratata modell 2009

5 svar to “Ritz Reunion Party – med tidsmaskinen tillbaka till 1987”

  1. Hejsvejs!
    Finns det möjligtvis foton att köpa från denna kväll?

  2. Vi löser det. Jag hör av mig så snart jag hinner!

  3. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Inta alls………. Eller? Jo det är jag.😉

  4. Hej hej! Hittade hit då jag sökte på Kjell Hansson, har försökt leta information om honom men det finns ingenting! Undrar om du vet nåt om honom?? Lever han överhuvudtaget eller har han bara gått å gömt sig?? Han verkar varit rätt känd 1977-79, men sen då? Försvann han bara? ”Mer än bara över natten” är en underbar låt i alla fall.🙂 Mvh Malin

    • Jag gissar att du läst min blogg om Kjell Hansson från förra våren. Kan säga att det är en av de mest lästa av alla jag skrivit. Folk söker på hans namn och hittar min blogg. Det är fascinerande att denna ”hemlige” 70-talsartist är så eftersökt så här 30 år senare. Jag tror mig ha en kontakt som kan veta något mer. Efterforskning pågår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: