Arkiv för juli, 2009

Anything is possible!

Posted in Vardagligt on 30 juli, 2009 by japetus

Kors i taket!

Jag har sett honom på väg till jobbet två gånger denna vecka och konstaterar att ett smärre under inträffat. Visserligen står han på precis samma plats i tvärbanevagnen och går till precis samma ställe på pendeltågsperrongen, men något revolutionerande har inträffat.

– Han har slutligen slängt den slitna gamla Lidl-kasse han burit runt på hela vintern, våren och försommaren…

”Mannen med Lidl-kassen” is no more. Plötsligt känner jag en ny tillförsikt inför framtiden.

Annonser

Om Stockholm i sommarstiltjen och en kuslig berättelse

Posted in Vardagligt with tags , , on 25 juli, 2009 by japetus

Plötsligt är jag åter i Stockholm med bara en helg mellan mig och min återkomst till jobbet. Stockholm är väldigt behagligt och lugnt så här års under industrisemestern, eller den sista av de fem veckor som tidigare var industrisemestern.

Det är folktomt, tyst och stilla. Behagligt. En ovanlig känsla. Jag gillar den. Det är helt enkelt väldigt mysigt att finnas mitt i denna stillhet. Dock måste jag tyvärr erkänna att det känns litet tomt just nu när jag konstaterar att min sommarsemester är slut, men så är det. När jag summerar mina semesterveckor denna gång kan jag konstatera att det varit en väldigt lagom sommar. Ingen riktigt toppenväder, men heller inte någon katastrofsommar vädermässigt (som 1998 och 2000). Jag kände att jag behövde en riktigt lugn och stilla sommar, att jag behövde vila. Det har jag gjort. Det är bra.

I taxin på väg hem från Bromma flygplats sent igår fick jag höra en fascinerande och litet kuslig berättelse av taxichauffören. Ibland  hamnar man med riktigt intressanta taxichaufförer. Det här var en sådan gång.

Han berättade att han hade arbetat som väktare i mitten på 80-talet och då bl a gjorde nattlig rondering i vissa officiella byggnader i centrala Stockholm. Det var en så pass fascinerande berättelse att jag satt kvar i taxin en bra stund efter att vi stannat på Nybohovsgränd hemma hos mig. Han beskrev en mycket märklig händelse en vinternatt i mitten på 80-talet då han befann sig i Regeringsrättens lokaler i det Stenbockska palatset på Riddarholmen. Det rosafärgade Stenbockska palatset är en anrik byggnad från 1640-talet, ett av de många adelspalats som byggdes under dessa år i mitten och slutet av 1600-talet när Sverige blev en stormakt och många adelsfamiljer berikade sig kraftigt i samband med de krig som då rasade.

Stenbockska palatset är en pampig skapelse. Jag var själv där i tjänsten några gånger i mitten på 90-talet och minns det som en mycket stämningsfull och rustik byggnad som säkert måste kännas ännu så mycket mer speciell att befinna sig i ensam efter mörkrets inbrott vintertid. Jag inbillar mig att det då kan kännas riktigt kusligt.

Ronderingen i Stenbockska palatset började på bottenvåningen där det fanns en restaurang. Sedan gick väktaren upp och passerade våning efter våning. Allt var i sin ordning, allt var stilla, allt var lugnt. Allt var som vanligt. Ungefär 15 minuter efter att han klivit in det gamla barockpalatset var den ensamme väktaren tillbaka nere i bottenvåningens restaurang. Men då upphörde detta pass att vara ett av de ”vanliga”.

I restaurangen har det hänt något mycket besynnerligt, något helt oförklarligt. Alla stolarna kring borden i restaurangen ligger omkullvälta på golvet. Någon eller något har vält omkull de ca 30 stolarna. I övrigt är allt som det ska. Det hela var mycket besynnerligt och fullständigt obegripligt.

Väktaren söker igenom bottenvåningen en gång till. Han öppnar alla dörrar och kollar alla vinklar och vrår, alla prång. Men inga dörrar eller fönster är uppbrutna. Inget annat är i oordning eller på nåt sätt flyttat eller förändrat eller försvunnet, stulet. Det är bara det att de ca 30 stolarna har lagts omkull ”på rygg” på det gamla stengolvet. Alla stolarna… Och han har inte hört någonting. Det har skett helt ljudlöst. Han hittar ingen förklaring. Inte heller dyker det upp nån väktarkollega som berättar om nåt ”practical joke”. Det finns ingen förklaring.

Vem kan ha gjort detta? Vad kan ha gjort detta? Hur kan det ha gått till? Det framgick att taxichauffören som då för nästan 25 år sedan gjorde ronderingen i Regeringsrättens lokaler den natten heller aldrig fick någon förklaring till det inträffade. Han lät påtagligt konfunderad när han berättade för mig. Jag förstod honom. Det var, är och förblir ett riktigt mysterium. Ett litet kusligt sådant.

Stenbockska palatset
Stenbockska palatset på Riddarholmen i Stockholm

Kändisspotting på Österlen, del 1

Posted in Vardagligt on 21 juli, 2009 by japetus

Österlen är nuförtiden kändistätt så här års. Under de julidagar jag nu varit här har jag snabbt samlat på mig ett antal kändisar i olika åldrar inom olika genrer:  Kleerup, Jahn Teigen (!), Jan-Olof Strandberg, Richard Hobert och Claes Eriksson.

Vem månde det bliva härnäst? Runar Sögaard?

Dubbel historia – första månlandningen och bästa mordförsöket på Hitler

Posted in Film, Historia with tags , , , , on 20 juli, 2009 by japetus

I almanackan idag läser jag 20 juli 2009, ett historiskt datum i flera bemärkelser…

20 juli 1969 : 40 år sedan. Apollo 11 genomför den första bemannade månlandningen, Neil Armstrong och Edwin ”Buzz” Aldrin blir de första människorna på månen.

Själv var jag ett och ett halvt år gammal och helt ointresserad av månlandningen. Jag hade ägnat dagen åt att leta efter den igelkott som på kvällarna kom fram från under huset. Vi brukade ge den mjölk som hälldes upp på ett fat och jag brukade sitta och titta på när igelkotten lapade i sig. Mamma och pappa hyrde ett hus i Jönköping med fin fruktträdgård. Det finns riktigt idylliska foton från den sommaren. Jag vill inbilla mig att jag ha minnen från de julidagar 1969 då mormor och morfar hälsade på oss i villan.

I samband med månresan togs de första (av oss människor kända) foton av Jorden sedd från rymden. Hemma i vardagsrummet hänger en reproduktion av detta kända foto. En bild jag verkligen fick anstränga mig och leta för att få tag på när det begav sig 1991-1992. Till slut fick jag kontakta självaste Hasselblads i Göteborg, firman som tillverkade de kvalitetskameror som astronauterna hade med sig 1969. I ett kassaskåp på kontoret finns originalnegativ från månresan. Därifrån fick jag min uppförstorade och inramade bild av ”Earthrise”, jorduppgång sedd från Månen. Ett magiskt och för övrigt helt obegripligt vackert foto.

När jag ser detta magnifika foto kan jag inte låta bli att fascineras och känna mig litet rörd över att jag faktiskt själv finns med på ett hörn. Det är väldigt många av dem som var med då och befolkade Jorden som naturligtvis inte är kvar nu 40 år senare. Åtminstone inte i fysisk form på jordklotet.

apollo11_earthrise_1920x1200
Jorduppgång sedd från månen, juli 1969 (Klicka för mycket större bild)

~   ~   ~

20 juli 1944 : 65 år sedan. Överste Claus Schenk von Stauffenberg gör ett mycket modigt försök att mörda Hitler i hans högkvarter Wolfschanze, Varglyan, i Ostpreussen. Han lyckas så när, men p g a olyckliga omständigheter flyttas bombväskan under kartbordet och p g a värmen denna sommardag hålls lägeskonferensen i en barack på området istället för den bunker som annars skulle ha valts. P g a detta överlevde Hitler tyvärr och när konspiratörerna i Berlin tvekade under några avgörande timmar förlorades viktig tid och statskuppen kom att misslyckas. En statskupp som inledningsvis såg ut att lyckas. Det var inte det enda försöket att mörda Adolf Hitler, men det mest väl planerade och det som kom närmast att lyckas med sitt uppsåt.

Det är fascinerande att tänka sig hur många människoliv som kunde ha räddats och hur mycket lidande det ockuperade Europa kunde ha besparats om kuppen hade lyckats? Om det ändå kunde ha fått bli så. Istället kom nu kriget att förlängas med nästan ett år,  konspiratörerna kom att gripas, torteras och avrättas. Några efter den förnedrande skenrättegång som genomfördes, andra avrättades omedelbart natten efter att kuppen misslyckats. Den modige greve von Stauffenberg ställdes upp mot väggen och sköts i billyktornas sken vid Bendlerstrasse i Berlin. Något som senare irriterade Hitler som hellre velat ha kuppens centralgestalt levande.

Nyligen har det gjorts såväl en tysk som en amerikansk film om attentatförsöket mot Hitler den 20 juli. Jag har sett och uppskattat båda. I den amerikanska versionen, ”Valkyrie”, är det Tom Cruise som spelar von Stauffenberg. Det gör han bra.

von Stauffenberg Cruise
Tom Cruise som greve Claus Schenk von Stauffenberg i ”Valkyrie”


Trailern till ”Valkyrie” med Tom Cruise

Två slut – exit mormor och Michael Jackson

Posted in Vardagligt with tags on 9 juli, 2009 by japetus

Efter en helg hos en vän i Halmstad, en vecka med flickvännen på Österlen och ett kort besök hos pappa i Misterhults skärgård är jag åter i Stockholm, ett regnigt grått Stockholm. Det har regnat nästan hela natten och under morgonen. Under ett droppande paraply gick jag ned och handlade frukost vid sju imorse för att fylla på mitt semestertomma kylskåp. Arbetena i Liljeholmen centrum fortsätter. Skönt att det snart är färdigt.

Det blir ett kort besök i Stockholm.  Alldeles nyligen gick min gamla mormor bort och nu idag är det begravning. Det är en sorglig och grå dag. Samtidigt som jag kan känna att det måste ha varit en lättnad för mormor att somna in vid 93 års ålder efter många år som sjukling. De sista åren var hon inte kontaktbar längre.

För någon dag sedan såg jag Michael Jacksons minnesceremoni på tv.  Han dog nästan samma dag som min mormor. De begravs med någon dags mellanrum i olika delar av världen. Det slog mig att två liv knappast kan ha varit mer olika, i alla avseenden. Jag kan också tänka att MJ kunde ha mått bra av att ha fått litet mer av mormors värdiga lugn och vanlighet i sitt ovanliga liv.

Jacksons minnesceremoni tyckte jag var både värdig, fin och emellanåt varmt humoristisk. Jag kan förstå kommentatorn Fredrik Strages återkommande repliker kring varför många av talarna inte framförde sina hyllningar  litet tidigare. ”Michael Jackson kunde ha behövt höra det medan han levde.” Men det är ju just så det fungerar. Sådana saker sägs sällan eller aldrig medan människor är i livet. Tyvärr kan man inte räkna med att få höra den här typen av oreserverat stöd i det offentliga. Inte medan man är i livet. Det hör eftermälet till.

michael-jackson-funeral-jpg

Jag kan inte sluta tycka att det känns väldigt orättvist och sorgligt att Michael Jackson aldrig fick chansen att stå på scen igen och göra sin comeback. Jag tycker verkligen han hade förtjänat den chansen.