Två slut – exit mormor och Michael Jackson

Efter en helg hos en vän i Halmstad, en vecka med flickvännen på Österlen och ett kort besök hos pappa i Misterhults skärgård är jag åter i Stockholm, ett regnigt grått Stockholm. Det har regnat nästan hela natten och under morgonen. Under ett droppande paraply gick jag ned och handlade frukost vid sju imorse för att fylla på mitt semestertomma kylskåp. Arbetena i Liljeholmen centrum fortsätter. Skönt att det snart är färdigt.

Det blir ett kort besök i Stockholm.  Alldeles nyligen gick min gamla mormor bort och nu idag är det begravning. Det är en sorglig och grå dag. Samtidigt som jag kan känna att det måste ha varit en lättnad för mormor att somna in vid 93 års ålder efter många år som sjukling. De sista åren var hon inte kontaktbar längre.

För någon dag sedan såg jag Michael Jacksons minnesceremoni på tv.  Han dog nästan samma dag som min mormor. De begravs med någon dags mellanrum i olika delar av världen. Det slog mig att två liv knappast kan ha varit mer olika, i alla avseenden. Jag kan också tänka att MJ kunde ha mått bra av att ha fått litet mer av mormors värdiga lugn och vanlighet i sitt ovanliga liv.

Jacksons minnesceremoni tyckte jag var både värdig, fin och emellanåt varmt humoristisk. Jag kan förstå kommentatorn Fredrik Strages återkommande repliker kring varför många av talarna inte framförde sina hyllningar  litet tidigare. ”Michael Jackson kunde ha behövt höra det medan han levde.” Men det är ju just så det fungerar. Sådana saker sägs sällan eller aldrig medan människor är i livet. Tyvärr kan man inte räkna med att få höra den här typen av oreserverat stöd i det offentliga. Inte medan man är i livet. Det hör eftermälet till.

michael-jackson-funeral-jpg

Jag kan inte sluta tycka att det känns väldigt orättvist och sorgligt att Michael Jackson aldrig fick chansen att stå på scen igen och göra sin comeback. Jag tycker verkligen han hade förtjänat den chansen.

2 svar to “Två slut – exit mormor och Michael Jackson”

  1. Men vännen – beklagar din mormors bortgång. Men som du sa, hon hade väl levt färdigt nu. Och det tror jag MJ också hade. Ett långt självmord, som någon uttryckte det.

    • Tack för din omtanke, ja det kändes verkligen sorgligt idag. Samtidigt som det var uppenbart att mormor levt sina år. Många år blev det.

      Och kanske kan man se situationen för MJ på det sätt som du beskriver. Konstigt ändå att inte någon av hans familj eller vänner kunde ha tagit tag i honom och hjälpt honom i en hälsosammare riktning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: