Höstdagjämning och renovering

Plötsligt har vi höstdagjämning. Tiden rusar. Bloggade alldeles nyligen om vårdagjämningen igen och nu har det uppenbarligen gått ett halvår till.

För nån vecka sen var det 2 000 år sedan romarnas stora katastrof och ”11 september-trauma” i Teutoburgerskogen år 9 e Kr som jag skrev en rekordlång blogg om för två år sedan här. September är speciellt. Den här mixen mellan varm, klibbig sensommar och frisk klar höst. Men det har inte funnits nån tid för funderingar kring detta nu. Allt är så intensivt och jag har av naturliga skäl inte alls samma tid för mig själv som för två år sedan. 

September är alldeles ovanligt vackert i år, men jag kan inte säga att jag är ute speciellt mycket. Hinner inte. Under de senaste veckorna har det handlat om att förbereda lägenheten för den stora renoveringen. Det gamla arbetsrummet har blivit sovrum och det nya sovrummet har målats om. Så har vi fått ett lugnt rum så långt från borrzonen i toan och i badrummet.

Och nu har det börjat. Igår kom hantverkarna och arbetet började bums. Raskt åkte det gamla badkaret, handfaten, spegel och element ut. Tyvärr måste också den härliga väggfasta garderoben som rymt så mycket smutstvätt, tvättmedel, sköljmedel och så förstås alla mediciner, tandkrämer, shampoon, plåster och toalettartiklar bort. Den försvinner den med.

Bilningen är en brutal och fruktansvärt högljudd verksamhet. Tyvärr har jag en granne som jobbar sent och behöver sova längre på mornarna. Han gillar förstås inte att hantverkarna ville börja bila före 08.00. Enligt föreningens regler är det 09.00 som gäller. Det känns besvärande att behöva störa sina grannar på det här sättet, men det ska bara handla om några dagar i denna vecka. Och det ska bli väldigt skönt när detta är över. Just nu har vi varken dusch eller toalett och lever i en inplastad och inpappad märklig boning som ger en känsla av både radiakskydd och Beirut. Dammigt är det också, men vi har tejpat och plastat tappert för att skydda sovrummet och det fredade vardagsrummet.

Räddningen är lägenheten under, den där min gamle granne Helge bodde fram till för ett år sedan. Nu vet jag att han har det fortsatt bra på ålderdomshemmet och dessutom fyller 93 på fredag. Och det fantastiska är att vi kan gå en våning ned och gå på toan och tvätta oss om vi vill. Det är en välsignelse. Det är också en speciell känsla att stå där i den gamla lägenheten på kvällarna och borsta tänderna och titta ut över stan, en lite annan vy än uppe hos mig, och veta att här bodde en människa i 46 år. Konstverken han snidade, böckerna han band och tavlorna han målade finns kvar. I tystnaden. Kan sådant sätta sig i väggarna?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: