Liljeholmstorgets galleria: invigning, sushi och brandlarm

Nu har jag varit där inne! För första gången. I ett väldigt vimmel av köpglada kunder vimlade jag runt en stund och kollade in så mycket jag kunde av nya Liljeholmen centrum – Liljeholmstorgets galleria. Plan 2 och plan 3 hann jag kolla in, bottenplanets jättelika ICA Kvantum var ingen idé att ens försöka med. Det var för mycket folk. Inte så konstigt med tanke på att samtliga affärer hade så mycket rabatter och erbjudanden; samtliga klädaffärer verkade ha mellan 20 och 40% rea.   

Det är en kraftigt fascinerande känsla att äntligen, efter nästan två och ett halvt år av byggnation, få se resultatet. Jag tycker det känns både lyxigt och bekvämt att ha en så pass stor galleria, 90 butiker, på ca 100 meters gångavstånd. Det är helt enkelt overkligt.

Det var ”VIP-invigning” redan igårkväll, men dit var jag inte bjuden. Det slog mig att det på nåt sätt varit en ganska snygg och flott gest  av nya gallerians ledning om de till VIP-kvällen bjudit oss boende i den absoluta närzonen. Vi som haft mest obehag av bygget. Vi som fått våra lägenheter skadade av de våldsamma sprängningarna. Där missades en chans att visa litet omtanke och kanske tjäna in litet goodwill. Jag hörde också några damer i hissbanan besviket kommentera detta. Det var säkert fler än jag som reflekterade över detta. Nåja, jag kan leva med det!

Efter en intensiv halvtimme i gallerian åt vi middag på japanska ”Take a sushi”. Viss förvirring rådde i serveringen och det blev inte bättre av att högtalarsystemets automatiska speaker-röst med jämna mellanrum först sände ut kryptiska meddelanden till alla anställda och sedan övergick till brandlarm som uppmanade samtliga personer att lämna gallerian. Vi såg hundratals människor välla ut ur centrum, men tog själva risken att brinna inne och avslutade vår sushi.

loggaLiljeholmen

Vi konstaterade att det var ett falskt brandalarm men framförallt att sushin, misosoppan och den japanska soppan med ”dumplings” var utsökt god. Den var värd att riskera livet för. Litet röra i serveringen på invigningsdagen är inga problem när maten är så god. Härligt med ett sushiställe på gångavstånd hemifrån.

Vilket lyft för Liljeholmen allt detta blir! Att idag ens försöka föreställa sig det gamla Liljeholmen, 70-talets och 80-talets Liljeholmen innan ens Liljeholmsberget hade bebyggts på 90-talet, känns nu nästan omöjligt. Det är overkligt hur förändrat allt blivit, förändrat till det bättre. Den öppna, blåsiga tunnelbaneperrongen. Den stora grusgropen som var en ödslig parkeringsplats. Det övergivna lilla torget där bussarna kom och gick. Det enkla, grå, trista, blåsiga Liljeholmen i skuggan av det då ännu orenoverade massivt berlinmursgråa Nybohov. Allt detta är nu borta och svårt att tydligt föreställa sig.

Men jag minns särskilt sommaren 1986 när jag cyklade runt där i Hägersten och fotade en del svartvitt. Fotona från Liljeholmen visar en annan värld. Denna gråa trista plats som en gång var Liljeholmen. Jag minns också vad jag lyssnade på i freestylen, nånting som verkligen sätter ord på känslan jag fick idag. Några rader ur Peter Gabriels ”Mercy street” från LPn ” So” som kom just 1986:

All of the buildings, all of those cars
were once just a dream
in somebody’s head
…”

Nu är den drömmen verklighet.

Liljeholmstorgets gallerias gamla hemsida:
http://www.liljeholmstorget.net/

Liljeholmstorgets gallerias nya hemsida:
http://www.liljeholmstorget.se:8080/web/liljeholmstorget/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: