Arkiv för december, 2009

Årets sista kväll

Posted in Vardagligt on 31 december, 2009 by japetus

December har, som den brukar, skyndat sig på. Julhelgen har kommit och gått. Jag sitter nu här på årets sista dag och ser fram mot en riktigt fin middag ikväll. Det blir ett lugnt firande hemma i år. Faktiskt också första gången jag firar här uppe på Nybohov. Det är hög tid att göra det eftersom utsikten över stan verkligen inbjuder till just den här typen av kväll.

Igårkväll fick jag ett sorgligt, men inte helt oväntat, besked. När jag kom hem stod dörren nere hos grannen öppen. Jag har ju varit där nere och sett till lägenheten då och då även nu långt efter att renoveringsarbetet uppe hos mig varit klart. Nu fick jag av dottern höra att min gamle granne Helge somnat in på Annandagen, 93 år och 3 månader gammal. Han hade helt enkelt valt att sluta äta. Ville inte längre. Ändå ett värdigt slut då han aldrig blev ”drabbad av vården”, utan var i princip klar in i det sista. That’s the way to go!

Kvar på mitt kylskåp sitter det vackra tecknade vykort som min då 89-årige granne skrev till mig för att hälsa mig välkommen till Nybohov. Han hade det personliga kortet och blommor med sig upp då han kom till  min inflyttningsfest. Storslaget! Han var en riktig gentlemen, av årgång 1916, med stor konstnärlig talang. Jag är tacksam för att jag fick träffa honom och i viss mån lära känna honom.
https://japetus.wordpress.com/2007/08/23/nagonstans-i-sverige/

Helge fick uppleva det nya årtusendet, men stannade i det gamla decenniet. Nu om några timmar väntar 10-talet på oss som ska fortsätta resan in i ett nytt decennium. Om 10 år har jag fyllt 50. Det blir helt säkert tio intressanta år. Men låt oss först börja med 2010 och nu allra först – dags att börja förbereda middagen och nyårskvällen!

Gott Nytt År!

Snökaos i Stockholm

Posted in Vardagligt on 17 december, 2009 by japetus

Så har det åter hänt. Vintern har kommit till Stockholm och det med besked. Allt är som det brukar. Bilar utan vinterdäck kanar runt på gatorna. Galningar med en 40 x 20 cm litet uppborstat titthåll i den annars igensnöade framrutan susar fram på vägarna.  Lokaltrafiken upphör att fungera. Kaos.

Själv hann jag frysa ihjäl två gånger medan jag väntade i 50 (!) obegripliga minuter i Huddinge C vid lunchen idag när jag skulle tillbaka till Flemingsberg efter att ha gjort bankärenden. Jag fick huggas fram ur packisen.

Hur kommer det sig att det ska vara omöjligt att möta vintern på ett mer ordnat sätt? Vad jag kan minnas har det blivit vinter åtminstone en gång om året de senaste 35 åren. Före dess minns jag inte själv, men enligt ryktet fanns det vintrar även före dess.

Offline på hemmaplan

Posted in Vardagligt on 15 december, 2009 by japetus

Väntar på ett nytt trådlöst modem. Omflyttningarna i lägenheten har gjort att det inte längre funkar med fast lina. Det är helt enkelt för långt från jacket till det nya arbetsrummet.

Det är en märklig känsla av isolering som följer med tillståndet att inte vara online. Det ger också tid på hemmaplan för andra aktiviteter kvällstid. Nyttigt i jultider då det är mycket att fixa med. Särskilt för den som spart det mesta till sista veckan innan julafton…

Ett fredligt lejon på besök

Posted in Historia with tags , , , , on 6 december, 2009 by japetus

I Trettioåriga krigets absoluta slutskede i juli 1648 plundrade svenskarna Prag. Det var en våldsam plundring och också ett mycket rikt krigsbyte man kom över i kejsarens skattkammare; rikedomar, konst- och kulturskatter, tavlor, vapen, rustningar, praktmöblemang och böcker. Allt detta måste nu hastigt bortföras. Det gällde att snabbt få bort så mycket som möjligt eftersom dåtidens lagar föreskrev att det som inte ännu bortförts från territoriet då fredsslutet undertecknats, måste återlämnas. Alltså hade fältmarskalken von Königsmarck och hans plundrade svenskar bråttom…

800px-Hans_Christoff_Königsmarck_portr_1651_by_Matthäus_Merian_the_yr
Hans Christoffer von Königsmarck (1600-1663)

Ett av de mer märkliga inslagen i plundringsbytet var ett livslevande lejon rövat från kejsarens zoo i Prag. Och lejonet överlevde lyckligtvis transporten från Prag till Stockholm och fick en egen lejonkula på gamla slottet Tre Kronor. Men väl framme i Stockholm fick han snart också uppgifter han inte uppskattade.

Vid drottning Kristinas kröning 1650 skulle detta lejon för den omåttligt nyfikna publiken få visa upp hur det gick till när Djurens Konung spöade upp de lokala svenska förmågorna. Lejonet var i sig en kunglig symbol för mod och stolthet; förväntningarna var höga. Här hetsades så en björn, en tjur, en ko och några hundar mot lejonet. Men det gick inte som man tänkt sig. Det blev ett snöpligt framträdande för Djurens Konung, åtminstone som den dåtida publiken uppfattade den ”show” de fick se.

Först jagade björnen lejonet runt manegen. Sedan tog tjuren över en stund. Lejonet bara sprang, han ville inte slåss. Till sist var det den lilla brokiga kon som jagade Djurens Konung, varv på varv. Lejonet gjorde en snöplig sorti. Likt en föregångare till tjuren Ferdinand ville han absolut inte slåss.

Lejonet fick däremot inte sitta under en korkek och lukta på blommor, men levde och hade hälsan ända fram till 1663 då han dog nästan på dagen samma dag som gamle Hans Christoffer von Königsmarck som rövat honom från Prag. Det blev 15 år på Stockholms slott för kejsarens lejon från Prag, vilket lyckligtvis ändå tyder på att han måste ha blivit någorlunda väl omhändertagen. Räkenskaperna från Stockholms slott den aktuella perioden visar också på kostnader för köttleveranser till lejonet i lejonkulan.


Stockholms gamla slott, ”Tre Kronor”, som totalförstördes i den stora branden 1697

Efter lejonet flyttade skådespelare in. Lejonkulan blev landets första riktiga teater och namnet lever i dag kvar på en av Dramatens mindre scener.

Välgörenhetskväll med Mattias Klum och Lone Dröscher Nielsen

Posted in naturen with tags , , , , on 1 december, 2009 by japetus

Det har varit några dagar i miljömedvetenhetens tecken för mig. I onsdags i förra veckan hade vi Fredrik Reinfeldt på besök på Södertörns högskola. Reinfeldt talade mycket och väl om det arbete han gör för att avvärja miljöhotet; ett viktigt men också frustrerande arbete.

Och igårkväll, på Clarion hotell vid Skanstull fick jag så möjlighet att lyssna till både naturfotografen Mattias Klum och Borneo Orangutan Survivals grundare Lone Dröscher Nielsen. Klum och Nielsen är båda väldigt duktiga på att presentera; de är erfarna proffs som dessutom på något sätt kompletterar varandra i sammanhanget.

Mattias är inte bara oerhört kunnig inom området (han har gjort över 40 resor till Borneo) utan dessutom påtagligt kvick och mycket vältalig, vilket gör att han också kan lätta upp det emellanåt tunga budskapet. Lones dedikation till uppgiften och hennes värdiga och oerhört professionella sätt att ta sig an den är imponerande. Hon har sett mycket elände och jag tycker man kan se det ibland i hennes ögon, men lika ofta glimtar det till när hon skrattar och berättar något roligt.


Ett av Mattas Klums magiska foton från Borneos regnskog – som den kan se ut där den ännu finns kvar

Jag passade på att prata litet med dem båda när tillfälle bjöds i minglet. En festlig detalj i sammanhanget är att Mattias Klum är nästan på dagen jämngammal med mig och dessutom också född i Uppsala. Vi började fotografera ungefär samtidigt; men sen upphör likheterna. Jag är fortfarande en glad amatör, medan han är en av världens främsta naturfotografer… Dessutom gör han något oerhört viktigt av sin stora framgång; han jobbar hårt för att stoppa skövlingen av regnskogarna och finns bl a på plats med en utställning i Köpenhamn i samband med det kommande toppmötet, klimatkonferensen.

Klums fantastiska foton visades på storskärm medan han och Lone berättade om den pga palmoljeindustrin alltmer krympande regnskogen och orangutangernas svåra tillvaro. Det var oerhört starka berättelser som Lone gav oss lyssnare. Oerhört starka berättelser om de känslomässigt intelligenta orangutangerna och de vidriga övergrepp de utsätts för. Lone berättade om hur välutvecklat minne de har, vilket gör att de precis som människor blir svårt traumatiserade av de övergrepp de utsätts för.  Orangutangen är också en av världens 10 mest utrotningshotade djurtarter.


Boken som berättar om Lones arbete, http://www.orangutanger.se/479-17-105.html

Jag känner förtvivlan när jag hör om den nästan hopplösa situation som råder nu på Borneo. Där naturen, regnskogen skövlas i högt tempo och de djur som lever där i nu är på väg att utrotas.  Men mitt upp i bedrövelsen finns det också hopp. Lone kunde berätta om framsteg såväl i samarbetet med indonesiska regeringen i att begränsa avverkningen av regnskogen, såväl som framsteg i att finna säkra platser att kunna placera ut de rehabiliterade orangutangerna på.

Och riktigt gott kändes det, känns det att faktiskt göra något konkret för att stödja denna mycket beundransvärda verksamhet. Jag har nu adopterat två av dessa underbara varelser som just nu rehabiliteras på Borneo, för att en dag släppas ut i frihet igen. Fria orangutanger som försvinner in i regnskogen, upp mot trädkronorna…

– – –

Stöd denna verksamhet du med!


Orangutangernas skolbuss på Borneo…

Borneo Orangutan Survivals svenska hemsida. Här kan du på olika sätt stödja deras verksamhet och bidra till att rädda Borneos regnskog och orangutanger!
www.orangutanger.se