”Brideshead revisited” – en förlorad värld

Satt med några goda vänner i helgen och avnjöt första hälften av en sällsynt välsmakande filmisk anrättning… Har med stort nöje och eftertanke återstiftat bekantskapen med den TV-serie som utsetts till den bästa engelska – i hård konkurrens får man då säga då England måste återfinnas i den absoluta toppen när det gäller att producera bra tv-serier!

Jag tänker förstås på Evelyn Waughs ”Brideshead revisited”, på svenska känd som ”En förlorad värld”. Jag har inte sett denna eminenta serie sedan den gick första gången på SVT; då var jag 14. Det säger sig självt att jag ser serien med helt andra ögon idag. Hela berättelsen med dess karaktärer framträder på ett helt annat sätt. Det är en väldigt fint och mycket romantiskt återberättad historia.


Den vackra vinjettmusiken och ett bildkollage med huvudpersonerna

Två unga män i 19-20 års åldern träffas i Oxford 1923. Charles Ryder (Jeremy Irons) är en skötsam student med trist umgänge, utan pengar och fin familj som efter ett första groteskt slumpartat möte  fullständigt fascineras av den dekadente homoerotiske dandyn och livsnjutaren Sebastian (Anthony Andrews) – Lord Sebastian Flyte. Sebastian och Charles finner varandra och Charles blir alltmer involverad i Sebastians onyttiga men vackra liv och leverne och sedermera även i Sebastians excentriska familj som är katoliker i det protestantiska England. Charles får följa med till familjen Flytes magnifika gods – slottet Brideshead.

Filmen består egentligen av återblickar genom vilka vi får följa de båda unga männen. Berättelsen börjar nämligen vintern 1943-1944 då Charles av en slump åter hamnar på Brideshead, den här gången tillsammans med sin bataljon under andra världskriget. Han är nu snart 40 år gammal och kapten i engelska armén. Brideshead blir hans proustska madeleinekaka och minnena tar honom tillbaka till ungdomsårens Oxford där han först mötte Sebastian och snart är han i minnet åter tillbaka vid tiden för det första besöket på Brideshead i juni 1923. Det är fullständigt förförande vackert, bara ljuset i dessa inledande scener är magnifikt. ”Brideshead är inte en plats utan en känsla…”

Det är inte svårt för mig att tycka om den här typen av berättelse. När jag nu ser serien för andra gången är jag också i samma ålder som Jeremy Irons återberättande rollfigur. Jeremy Irons vackra röst är perfekt när han berättar och för oss in i handlingen.  Det är, som sagt, förförande vackert, men jag mindes inte att den var så pass tragisk. Det är smärtsamt att följa den alkoholiserade och självförnekande Sebastians väg mot undergången. Det gör verkligen ont att tvingas se hur personerna sitter fast i sina sociala förpliktelser och konventioner.

Jag tycker mig också av ytterligare skäl kunna förstå varför jag – och så många andra – då 1982 fångades och helt fascinerades av denna tv-serie. Det tidiga 80-talet var den ultraromantiska newromantics-vågens höjdpunkt då jag själv avgudade band som Ultravox, Simple Minds och Human League. Hemma i Sverige hade jag Lustans Lakejer och Ratata som idoler. Jeremy Irons och Anthony Andrews funkade helt enkelt väldigt bra som stilikoner i sin vackra 20-talskostymering.

Den förlorade värld som Waugh berättar om är den engelska aristokratins utdöende livsform och trångsynta värld som förändrades under mellankrigstiden och kom att försvinna efter andra världskriget. I den svenska litteraturen och filmen måste jag säga att det är ”Hedebyborna” av Sven Delblanc som jag tycker kommer närmast att beskriva detta skeende. Likheterna finns där.


En mycket passande bild från den inledande ljusa, litet Skagenmålar-romantiska, harmonin i ”Brideshead revisited” – Charles tittar på Sebastian, Sebastian tittar drömmande upp mot himlen och teddybjörnen Aloysius är med på ett hörn med en pava vin i famnen…


Scenen ur vilken bilden ovan är hämtad, bittersweet…

PS: När jag berättar om ”Brideshead revisited” är det självklart att det är tv-seriesversionen från 1981 som avses. Långfilmen från 2008 är inget att dröja vid. Nej det är tv-serien som gäller i det här fallet, om man inte läser boken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: