Arkiv för april, 2010

Valborgsmässoafton 2010, sista kvällen i april

Posted in Natur och årstider on 30 april, 2010 by japetus

Så fick vi riktigt anständigt väder till slut. Förmiddagen idag, Valborgsmässoafton, var en härligt solig och varm upplevelse och även om det nu på eftermiddagen mulnat på något så har det blivit bättre än vad man kunde hoppas på. Det blev inga utslagna häggar vad jag kunnat se, inga +25 grader som 1990, men inte heller något snöoväder.

Det blir inget Uppsala för mig i år. Ser fram mot den stora brasan på Riddarholmen, har inte varit där på några år, men nu är det dags igen. Så blir den sista kvällen i april för mig i år.

Vad mer idag? Jo grattis Kungen!

Det är en våldsam mix av berättelser här, från de vackra vårkänslorna i Stockholm till mina historiska återblickar som jag ständigt återkommer till. Men jag avslutar i vårens tecken, gnolandes på Perssons Packs gamla fina ”Sista kvällen i april” när jag gör mig redo för att gå ut och möte densamma. Trevlig Valborg allesammans!

30 april 1945, slutakten i Berlin

Posted in Historia, musik with tags , , , , on 30 april, 2010 by japetus

När det gäller min historiska tråd från våren 1945 i Berlin kan vi konstatera att det idag 30 april snart är helt slut på slutstriden. Här tog denna tråd sin början:
https://japetus.wordpress.com/2010/04/20/slutakten-i-berlin-inleds/

Efter ca 10 dygns kamp har de ryska trupperna under 29 april tagit sig ända in till Berlins absoluta centrum där våldsamma strider pågått i ett dygn i och kring det gamla Riksdaghuset. Hitler nere i sin bunker under Rikskansliet alldeles i närheten förstår att inte många timmar nu återstår innan ryssarna kommer nå ända fram och ned till honom.


Röda armén har nått sitt mål, efter nästan två års offensiv har de nått ända fram till Berlin och kan hissa den röda fanan över Riksdagshuset.

Att tas levande av de framryckande ryska trupperna är otänkbart för Hitler. Han vill inte under några omständigheter gripas av Röda Armén med de för honom förnedrande konsekvenser som skulle följa på det. Här är han åtminstone konsekvent i sitt vansinne. Han dikterar sitt politiska och personliga testamente och förbereder sig för slutet.

På eftermiddagen den 30 april 1945, för idag 65 år sedan, begår han därför slutligen självmord och skjuter sig tillsammans med flickvännen Eva Braun,  som efter många långa års trogen väntan i undanskymdhet, några timmar innan självmordet, blivit hans fru i något som måste ha varit en av världshistoriens dystraste vigslar – med Martin Bormann och Josef Goebbels som bröllopsvittnen.

Hitler iscensätter sin egen undergång, sin wagnerska ”Götterdämmerung”/”Rienzi”-final; efter det gemensamma självmordet nere i bunkern vid halv fyratiden på eftermiddagen den 30 april 1945 förs de båda kropparna upp för att brännas med bensin i en grop i Rikskansliets trädgård. Ett tragiskt och sjabbigt, men passande, slut för honom och hans regim som nu faller samman.

Nu återstår inte många dagar av andra världskriget i Europa. Den långa berättelsen om denna 1900-talets viktigaste och mest historiskt-politiskt omvälvande händelse närmar sig äntligen sitt slut.


In i mörkret… Ouvertyren till Wagners dramatiska opera ”Rienzi”,  Wiener Philharmoniker. Operan handlar om den medeltida italienske upprorsledaren och folktribunen Cola di Rienzis (1313-1354) uppgång, fall och våldsamt dramatiska död. ”Rienzi” var den 14-årige Hitlers första möte med Wagners musik och operan hade en mycket speciell betydelse för honom, ända till slutet.

En afton i april

Posted in Natur och årstider, Vardagligt on 27 april, 2010 by japetus

Jag kommer ut från ett möte på Kungsholmen ganska nära Stadshuset och har precis en timme till nästa tid jag har att passa. Också den på Kungsholmen, men alldeles precis vid St Eriksbron, så det är på andra sidan denna stadsdel. En timme är för litet för att jag ska hinna hem emellan, det blir bara hem och vända. Alltså…

Alltså får jag en möjlighet att fördriva en timme på Kungsholmen denna måndagkväll i april. Jag går långsamt, mycket långsamt. Det känns väldigt annorlunda för det här är något jag gör väldigt sällan. Oftast håller jag hög promenadtakt när jag rör mig. Framåt, framåt. Snabb i rulltrapporna. Hög fart.

Men nu rör jag mig för ovanlighetens skull mycket långsamt. Jag går långsamt över vackra Kungsholms kyrkas kyrkogård. Stannar till och tittar på en mängd blombuketter och kransar som lagts ut efter en begravning. Läser på några gravstenar. Sitter en stund på en bänk och tittar på människor som passerar.

Det slår mig att det är den 26 april denna måndagkväll. Att nästan hela april redan gått. Jag tänker, låter tankarna löpa fritt. Det slår mig att jag denna kväll för prick 24 år sedan såg Depeche Mode live på Isstadion då deras ”Black celebration tour” passerade Sverige. Det var också den dag då reaktorhaveriet i Tjernobyl inträffade, men det visste jag förstås inte ännu då. Det slår mig också att det just nu inte är mycket som tyder på att häggarna ska hinna slut innan Valborg. Nej, rekordet från 1990 lär bestå. Våren kommer liksom aldrig igång på allvar i år.

Jag tänker framför allt på hur fort den här månaden gått. Att vädret varit så väldigt fram och tillbaka, så typiskt april. Att jag haft så väldigt mycket att göra på jobbet – vi är fortfarande två man kort. Att jag inte hunnit se tillräckligt mycket av de ljusa aprilkvällar jag är så väldigt förtjust i. Att det är en väldigt vacker kväll, en aning sval, men väldigt vacker. Jag lyfter blicken och tittar upp mot himlen.

Jag går långsamt vidare och passerar gamla och nya Polishusen och stannar sedan en stund i Kronobergsparken. Här passerade jag varje morgon perioden 97-99 då jag jobbade på HSB Sverige nere på Fleminggatan. Parken är större än man tror. Sitter en stund där också. Vilken vacker kväll.

Vilken njutning att få göra en så långsam promenad en så vacker kväll. Den här aprilkvällen fångade jag i alla fall…

Sleepless in Stockholm…

Posted in Vardagligt on 23 april, 2010 by japetus

Nu är det lyckligtvis att par månader sedan de hände sist, men nu hände det igen. Vaknade till inatt, längre än normalt, tittar på mobilens lysande display i mörkret; 03.15. Besvärande tidigt. Kan inte somna om.

Vänder och vrider på mig en stund för att hitta en bekvämare ställning. Hittar den inte. Efter bara 5 minuter inser jag att det inte kommer nåt snabbt insomnande. Accepterar faktum och ligger stilla och bara vilar. Andas. Lugnt. Slappnar av. Enligt Deepak Chopras råd är det det bästa man kan göra i en sådan här situation… Det går 15 minuter. Det går 30 minuter.

Jag ger upp insomningsförsöken, hasar över till köket genom den mörka lägenheten, tar en c-vitamin brus och ställer mig och tittar ut över Stockholm i nattmörkret. Ljusen glimmar överallt i stan trots den tidiga timmen, ingen gryning än.

En taxi letar sig nedför Nybohovsberget. Trafiken på Västerbron är gles, men jag ser en och annan bil. Ett fjärrtåg passerar över Årstabron. Undrar hur många andra människor som liksom jag står vakna och tittar ut genom sina fönster kl 04.10 denna fredagsmorgon. Säkert fler än man kan tänka sig.

Skönt att det i alla fall är fredagmorgon så jag kan ta igen den här sömnskulden redan imorgon tänker jag när jag gått och lagt mig igen. Jag ligger i halvsovande dvala fram till 06.00 då det är dags att stiga upp och möta denna fredag den 23 april 2010. En strålande vacker morgon blev det. Skönt efter det obeskrivligt gråa novemberväder vi haft i veckan.

20 april 1945, slutakten inleds i Berlin

Posted in Historia with tags , , , , , , , , on 20 april, 2010 by japetus

Ja det är många historiska datum denna vår…

Fredagen den 20 april 1945, för idag prick 65 år sedan, är en sådan dag. Det är Hitlers sista födelsedag, hans 56-årsdag, en mycket solig och vacker vårdag i Berlin med omnejd. De nazistiska höjdarna, ”guldfasanerna”,  har i samband med firandet försökt övertala Hitler att lämna Berlin och dra sig ned mot Alperna. Han har vägrat. Han stannar i Berlin tillsammans med Goebbels och Bormann. Utan tvekan är Hitler besviken på det han upplever som feghet från många  av sina gamla hejdukar som efter att ha uppvaktat honom nu flyr fältet.


Det sista officiella framträdandet, april 1945, en darrande sjuklig Hitler delar ut medaljer till barn, pojkar som utmärkt sig i strid. Ett i alla avseenden tragiskt framträdande.

Denna soliga aprildag är det många nazistiska höjdare som lämnar Berlin, för gott som det kom att visa sig. Solen strålar ned över dramat. Det är vad tyskarna vid den tiden brukade kalla ”Führer-väder”. Hitler var nämligen känd för att ha tur med vädret i olika sammanhang. Utöver det vackra vårvädret denna aprildag är det inte mycket tyskarna annars kan glädja sig över. Andra världskrigets europeiska slutakt, den sovjetiska slutoffensiven mot Berlin har börjat den 16 april.

Med förkrossande överlägsenhet anfaller Röda Armén den tyska huvudstaden under ledning av marskalkarna Grigorij Zjukov och Ivan Konjev som för befäl över varsin armégrupp, eller ”Front” som ryssarna kallade dem. Ryssarna satte in hela 2,5 miljoner man i anfallet mot Tredje Rikets huvudstad, och man förfogade över bland annat 41 000 artilleripjäser, 7 500 flygplan, drygt 6 000 stridsvagnar och över 3 000 ”stalinorglar”, de berömda ramperna för de ylande katjusjaraketerna.

Tyskarna hade cirka 800 000 man, men många av dessa var inte reguljära soldater utan medlemmar i en milis, hemvärn (Volkssturm) och tvångskommenderade ungdomar utan stridserfarenhet och med bristfällig utrustning. Bland försvararna finns förstås också några få extremt motiverade, välutrustade, stridserfarna och fanatiska SS-förband kvar, ironiskt nog inte rikstyska enheter utan frivilliga från övriga Europa som skandinaver, fransmän och holländare som in i det sista kom att kämpa för en vidrig regim och en förlorad sak. I övrigt hade tyskarna ca 1 500 tanks, 2 200 flygplan och 9 000 artilleripjäser. Bristen på drivmedel förlamar insatserna från tyskt flyg och pansar.


En gammal Volkssturm-man utbildas i användande av pansarskott, s k panzerfaust

Tvärtemot vad man kanske kunde tro var relationen mellan de ryska marskalkarna som ledde anfallet mot Berlin inte den bästa. Någon samordning av hur Berlin skulle erövras fanns inte. Tvärtemot gick Stalins strategi ut på att utlösa en inofficiell tävling mellan de två marskalkarna om vem som snabbast kunde erövra den tyska huvudstaden. Som den totalitäre och dålige ledare han var spelade han på sina underordnades rivalitet istället för att motivera dem. Stalin ville till varje pris att Röda Armén skulle hinna inta Berlin före den 1 maj ,vilket troligen var skälet till ”tävlingen”. Först senare när slaget gick in i slutskedet fick Zjukov och Konjev klara riktlinjer från Stalin.

En av Berlins mer otippade försvarare kom från Karlskrona- den svenske SS-kaptenen (Hauptsturmführer) och kompanichefen Hans-Gösta Pehrsson (1910-1974). Pehrsson överlevde den desparata slutstriden och bilden av hans utslagna halvbandvagn inne i centrala Berlin kom att bli en av de mest kända och finns med oräkneliga översiktsverk.

Men… Anfallet har till Stalins frustration inledningsvis gått oväntat dåligt. Det har tagit ryssarna tre kostsamma dygn av våldsamma strider att passera Seelowhöjderna, kullar som ligger där huvudvägen till Berlin passerar strax väster om Oder.  Till priset av 30 000 stupade ryssar och cirka 12 000 tyskar har Röda Armén genom upprepade blodiga frontalangrepp utan taktisk finess till slut brutit irgenom den sista betydande tyska försvarlinjen framför Berlin. Hundratals ryska tanks har slagits ut. Tyskarna har utnyttjat den goda defensiva ställningen, sina kvalitativt utmärkta pv-pjäser och har försvarat sig hårdnackat, professionellt och tappert mot övermakten.
Ryskt artilleri öppnar eld mot Berlin, april 1945

Men nu, den 20 april, då Hitler och hans närmsta anhängare firar födelsedagen i det bombskadade Rikskansliet, har försvaret av Seelowhöjderna genombrutits och något extra dramatiskt händer, något som ytterligare stör ”feststämningen”. De första ryska artillerigranaterna börjar falla över Berlins nordöstra förorter. Kriget, i dess mest definitiva form – markstriden,  har efter sex långa år slutligen och definitivt nått ända fram till den tyska huvudstaden.

Röda arméns ”Första Vitryska Fronts” artilleri skjuter på maximal skottvid. Efter tre års bombräder gör det allierade bombflyget dagen till ära sitt näst sista flyganfall mot den raserade tyska huvudstaden. Nu väntar något ännu värre, mycket värre. Slutakten.
Den så berömda och ofta publicerade bilden av SS-kaptenen Pehrssons utslagna ledningsbandvagn efter slutstriden, Hanomag Sd.Kfz 251.


F  I  L  M  E  R:

En initierad engelsk presentation av slaget om Berlin med bra underlag av dokumentärfilm Trailern till den mycket välgjorda tyska filmen ”Undergången” som tar sin början just den 20 april och berättar om de 12 sista dygnen av andra världskriget i Europa, slaget om Berlin, undergången. Och här första delen av ”The lost evidence”,  en längre och mer detaljerad dokumentär med dramatiserade filmavsnitt, tredimensionella kartor samt ett strategiskt och politiskt grepp om hela slutstriden Andra delen av dokumentären Tredje delen av dokumentären Fjärde delen av dokumentären Femte och sista delen av dokumentären

Fler vårtecken

Posted in Natur och årstider, Vardagligt on 19 april, 2010 by japetus

I söndags, igår, fick jag kontakt med fler vårtecken.

Jag var ute och sprang på förmiddagen och promenerade med en vän på eftermiddagen. Under joggingturen som bl a förde mig förbi Vinterviken och upp på Hägerstensåsen fick jag se… Vitsippor, årets första. Och en gammal tjock bildskärm som låg och flöt vid badberget, Örnsberg… Hmm… Möjligen exempel på såväl gamla som nya vårtecken?

Härligt att åter kunna springa utan att känna av kallsvetten och den efterhängsna mes-förkylningen som aldrig riktigt blev en förkylning.

Och på kvällen var på Allhelgonamässan igen och fick den här gången den extra glädjen att höra Olle Carlsson igen. Det var flera månader sen sist.

Human League på ForeverYoung-festivalen i sommar

Posted in musik on 15 april, 2010 by japetus

Så kom då nyligen en första kompletterande info om ytterligare akter till ForeverYoung-festivalen.

Human League kommer och spelar, ja eller en till trio nedbantad version av bandet. Nu är det bara ”Phil och tjejerna” som är kvar, dvs bandet består idag av Philip Oakey, Susan Gayle och Joanne Catherall. Noteras bör då att Susanne Sulley som var en av ”originaltjejerna” på 80-talet alltså inte är med längre.

Det är trevligt att de kommer för de är ju definitivt ett av de stora 80-talsnamnen. Jag var väldigt förtjust i dem sisådär 81-84, men de är inte några av mina stora favoriter från den här tiden. Blir i alla fall kul att se dem, även om det nu handlar om en ganska urvattnad version av det en gång intressanta och kreativa originalband som inbegrep Martyn Ware, Ian Craig Marsh och Philip Adrian Wright…

När Martyn W och Ian C M (för att bilda Heaven 17) lämnade HL efter konflikter med Oakey hösten ’80 tyckte nog  många att bandets ursprungliga själ dog. Men det var som bekant först efter detta som de stora hittarna kom.

Human League kommer heller inte att spela vid samtliga tillfällen, utan uppträder på endast Forever Young i Eskilstuna 13 /8, Helsingborg 14/8, Gävle 20/8 och Kalmar 21/8.

Mer om festivalen:
https://japetus.wordpress.com/2010/03/26/forever-young-musikfestival-med-reeperbahn-jakob-hellman-och-alphaville/