Filmen om Olle Ljungström, en recension

Ja han är med litet nu och då i bloggen, Olle. I januari förra året bloggade jag om filmen om  honom och utlovade en recension. Jag såg filmen då när den sedan gick i februari 2009 och tyckte mycket om den.

Nu har jag även köpt filmen och sett den ett par gånger till. Känner mig sålunda redo att uttala mig om den. Jag upplever inledningsvis åter ett stort behov av att dels konstatera vilken impact den här mannens musik haft i mitt liv, dels konstatera att Jacob Frössén gjort en väldigt intressant presenterad och gripande film om en oerhört begåvad musiker och textförfattare.


Trailern till filmen med Olles sorgliga uttalande om att hans liv kan liknas vid ett helvete där han fått allt, men inte kan njuta av det

Jacob Frössén har följt Olle Ljungström i nästan tre år. Han skulle få filma allt utom när Olle ”gick på toaletten”. Och det har också blivit ett mycket, bitvis nästan plågsamt ärligt, närgånget porträtt ackompanjerat av många av de exceptionella låtar Olle Ljungström skrivit. Men framför allt, kameran fångar Olle, märkt av sjukdom och alkoholism, i trasiga och ömkliga situationer. Interiörer från behandlingshem (torken) i Dalarna, telefonsamtal från psykakuten efter misstänkt självmordsförsök, sviterna av en misskött diabetes, ensamma och olyckliga ångestfyllda grubblerier inför en seende och lyssnande filmkamera. Man kan bara spekulera i vad som kan ha klippts bort, som vi aldrig fick höra, när vi nu fick höra allt detta?

Man förstår att Frössén kommit Olle nära; bl a framgår det snart att han anförtrotts bankomatkort och leg. Olles eget omdöme verkar inte vara kalibrerat för att lotsa honom genom livet på ett säkert sätt. Nej det är mycket kaos. Men Olle Ljungström framstår också som den mycket intelligente, kvicke, humoristiske och känslige person jag förstått att han är. Det blir också många skratt åt Olles sanslöst sköna skämt, bitande ironier och drastiska uttalanden om högt och lågt. En annan lika obetalbar som talande scen är den när kameran zoomar in en tömd vinflaska. På en stor, egenhändigt tillverkad etikett som fästs på buteljen kan man läsa: ”Olles vinare. Han köper loss den sen.”


Olle Ljungström nyttjar numera inget starkare ännu nikotin. Foto: Jacob Frössén

Det är en stark film. Ibland gör det så ont att höra det han (och hans mamma Misse Ljungström) säger att jag nästan måste pausa en stund… Det är också väldigt rörande att se de fina gamla klippen på Olle som barn och gudabenådat snygg yngling; fotofyrverkeriet till låten ”Morotsman” är vackert, effektfullt och gripande att se. Jag pausade gång på gång för att hinna med och fick se många bekanta ansikten svischa förbi… Mycket uttrycksfullt. Bl a på Olle med vackra ex-frun Rebecka Törnqvist. Det var också några bilder på Olle och den fantastiske och mytomspunne Reeperbahn-basisten Peter Ivarss som kändes extra starka med tanke på att jag vet hur det skulle sluta för Peter bara några månader efter att dessa underbart livfulla foton togs. Olle och Peter ser hur coola ut som helst, vilket var just vad de var. Och glada! Starkt.

Jag tycker verkligen det är ett fantastiskt jobb som Jacob Frössén gjort. Särskilt som jag förstått vilken kaotisk bohem Olle kan vara. Att han fick ihop ett sånt fullödigt material och kunde fullfölja jobbet och skapa en så berörande film, ett så vackert porträtt av denna sällsamt uttrycksfulla personlighet. Olle är genialisk. Och tragisk. Och väldigt rolig. Snabb i repliken och träffsäker… ”För vissa är jag Gud, för andra bara oljud”, som han själv sjunger…

Du kanske blivit intresserad av att köpa filmen? Här kan du beställa den:
http://folketsdvd.se/en-film-om-olle-ljungstrom


Olle Ljungström (1961- ) Foto: Jacob Frössén

PS:
Filmen tycks ju ta en positiv riktning mot slutet när Olle lagt in sig på torken och är nykter i fem månader. Och han köper ett eget litet hus på landet utanför Alingsås. Allt verkar så bra. Men… Hur ska det gå för Olle? Slutscenen – ett telefonsamtal med regissören – antyder att det blev ett snabbt återfall ned i alkohålet. Men, igen, i sommar ska ju Reeperbahn återförenas i samband med sommarfestivalen ”Forever young” som turnerar i augusti. Jag hoppas förstås på att få se en friskare och starkare Olle då. Filmen lämnar tittaren med en viss oro och icke uträtade frågetecken. Alkohol i kraftig dos kommer aldrig vara ett bra sätt att sköta om sin diabetes.

Tack igen Jacob för detta vackra och finkänsliga porträtt!

Olle hos frisören, en obetalbar scen som inte fick plats i filmen. Ger ytterligare prov på Olles fenomenalt drastiska verbal-finurliga förmåga.

Pps: Ett klipp med den trevliga intervju som gjordes med Olle Ljungström i SvTs Babel våren 2009

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: