Om den ranelidska svadan, den hanssonska och en underbar helg

Det verkar vara något speciellt med valborgs- och förstamajhelgerna i mitt liv. De lämnar mig sällan oberörd och de har också många gånger bjudit på viktiga och berörande händelser och möten. Så även denna gång.

En mycket trevlig middag på Rival på Valborgsmässoaftonen följd av promenad i duggregnet till Riddarholmen och en varm brasa som värmde och torkade oss. Det var bara att långsamt rotera som köttet i en kebab-grill. Första maj blev det mansgrupp med bastu, värdefullt ”man to man talk”-samtal, härlig middag på ”Hjerta” på Skeppsholmen och en mycket trevlig fest ”Dance gathering” direkt efter. Jag är mycket tacksam för helgens upplevelser!


Sagolika Zinat Pirzadeh

På festen fick jag höra både Zinat Pirzadeh och Bob Hansson. Zinat är vacker som en persisk sagoprinsessa; hon läste en mycket vacker kärleksdikt på farsi (persiska) som hon sedan översatte för oss. Det berörde.


Oefterhärmlige Bob Hansson

Bob Hansson gick igång med sin härliga rusande burlesk-mänskliga svada. Jag har hört och sett honom ett par gånger tidigare, men ikväll slogs jag av något som fick mig att haja till. Den hanssonska svadan har klara likheter med den ranelidska. Jag skrev oefterhärmlig här ovan, men likheterna mellan Bob och Björn motsäger mitt påstående.


Oefterhärmlige Björn Ranelid

Vid August-galan 1994 på Dramaten prisbelönades Björn Ranelid och jag fick då se och höra honom live för första gången. Han gick upp på scenen och rev av ett långt tacktal som imponerande. Vilken svada! Nästan tio år senare fick jag höra honom hålla tacktalet till våren på Skansen på valborgsmässoafton. Det var samma sak då. Björns svada står i en klass för sig.

Men, alltså, när jag åter hörde Bob Hansson igårkväll slog det mig att likheterna finns. Hur olika dessa herrar än må vara både på ut- och insidan är det fascinerande att ändå känna igen så mycket av det gemensamma i deras uttryck. Orden som forsar i en otyglad ström ur dem, teman som återkommer, betonas och gnuggas in i lyssnarnas medvetande.

Annonser

2 svar to “Om den ranelidska svadan, den hanssonska och en underbar helg”

  1. Karin Milles Says:

    Kanske det egocentriska ordskvalet är en egenskap som uppmuntras och förstärks hos mediekultureliten? Jag menar, de där som kan prata på, lagom briljant och litet litet knasigt lär ju få mediernas uppmärksamhet, och kan därmed utveckla den egenheten? Det kan ju förklara hur två så olika personer och personligheter som de där två ändå kan bli så lika…och fin blogg förresten! Krya på dej!

    • Tack så mycket Karin! Ja den förmågan att kunna ösa på smått okontrollerat verbalt och vara i lagom delar underhållande, smart, respektlös och provocerande går naturligtvis hem hos media. Och ja, de är verkligen lika i sitt uttryck de här två herrarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: