Exit – Ian Curtis, 18 maj 1980, Macclesfield, England

Från det ena till det andra…

Vi befinner oss i Macclesfield, ett par mil söder om Manchester och det är tidigt, tidigt på morgonen den 18 maj 1980. Ian Curtis, 23-årig sångare i bandet Joy Division, har sett Werner Herzogs film ”Stroszek” och druckit en del whisky. I den tidiga gryningen går han in i sitt kök, riggar en snara i torklinan för tvätt, placerar snaran om sin hals och tar sedan steget in i evigheten, på skivtallriken snurrar fortfarande Iggy Pops ”The Idiot”…

Den 19 maj skulle Joy Division ha åkt på sin första USA-turné, singeln ”Love will tear us apart” hade börjat klättra på listorna. Alla tecken pekade på att bandet stod inför sitt stora genombrott. Ian Curtis hade en ettårig dotter. Allt detta förstärker känslan av meningslöshet och tragedi.

Men Ian Curtis var en plågad ung man. Han led av epilepsi och den kraftiga medicinering han stod på. Äktenskapet hade kraschat och den otrohetshistoria han gått igenom det gångna året hade också tagit på honom mentalt och framförallt skadat äktenskapet, fatalt som det kom att visa sig.

Kvällen innan självmordet har Ian bett hustrun Deborah att förlåta honom och stanna kvar i äktenskapet, men hon vill inte mer. Då kör han ut henne från huset och säger att de ska träffas imorgon istället.  Det är också Deborah som till slut hittar honom.

Ian Curtis
Ian Kevin Curtis (1956-1980)

30 år har nu gått men Joy Divisions musik lämnade ett kraftigt och outplånligt avtryck efter sig i musikhistorien, särskilt då den del som brukar kallas post-punk, new wave, depprock, indie och goth. Ian Curtis blev en legend, mannen som gav depprocken ett plågat ansikte och genom sitt självmord cementerade sin tragiska status som den ultimate depprockaren.

Ur Joy Divisions ruiner reste sig också New Order som också lämnat viktiga bidrag till musikhistorien, men det är en annan historia.


Joy Division : ”Love will tear us apart”, 1980


Ian Curtis epileptiska dansstil blev ett kännetecken för honom och bandet. I den här färgupptagningen (med ovanligt hög bildkvalitet) till ”She’s lost control” kommenterar bandmedlemmarna Bernard Sumner och Stephen Morris detta udda och litet skrämmande fenomen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: