Junifinal 2010

Ännu en vacker sommarkväll på Jorden…

Midsommar innebar tre härliga dagars segling i Stockholms södra skärgård med övernattningar i naturhamnar vid ön Fifång. Vi fick äventyr och avkoppling i lagom dos, mycket sol och litet regn och riktigt bra vindar.

Efter att jag kommit hem har jag varit så full av intryck, men också så uppbokad kvällstid, att det inte blivit nåt skrivet förrän nu – nu den sista dagen i juni. En riktigt vacker sommarkväll.

Igår var det om möjligt en ännu vackrare sommarkväll då jag hade nöjet att träffa min gamla skolutbyteskompis Michael från tyska Lüneburg som jag besökte och bodde hos hösten 85. I maj 86 kom sedan de tyska eleverna och besökte oss på Brännkyrka gymnasium. Det var mycket trevligt att träffa honom, nu med familj, igen. Tyskan är lätt att förstå, men svårare att tala korrekt, så det blev mest engelska igårkväll. Lyckligtvis är ”Micky” mycket duktig på engelska så vi kunde snacka obehindrat med varann.

En kul detalj är att han jobbar som bandbokare/agent och bl a jobbar med både Alphaville och Ultravox. Troligen ses vi därför redan i augusti igen på någon av Forever Young-turnéns spelningar.

Ja det känns verkligen att det är sommar nu. Något som för mig bidrar till den känslan är också att jag ikväll vattnat blommorna i mamma sommartomma lägenhet igen. Där är det alltid så tyst, svalt och välstädat. Jag brukar lägga mig en stund och vila i deras jättesoffa när jag vattnat klart ute och inne. Där finns ett sådant lugn. Det är en väldigt härlig känsla. Varje år.

Så är också snart juni slut. Maj och juni, härliga ljusa månader. Jag har en speciell relation till dem. Kommer att tänka på en av de små korta, ofta poetiska, citat som inleder varje kapitel i Richard Adams klassiska roman ”Watership Down”, på svenska känd som ”Den långa flykten”. En gammal favorit som jag haft en speciell relation till i många, många år; bl a för de många vackra stämningsfulla naturskildringarna.


Richard Adams vackra (och oerhört framgångsrika) roman ”Watership Down” (1972) om kaninerna som tvingas ge sig ut på vandring för att hitta ett nytt hem när deras gamla koloni utplånats av människorna

Det är kapitlet ”The crow and the beanfield” som inleds med detta härliga naturlyriska viktorianska citat:

”And let them pass, as they will too soon,
with the beanflower’s boon
and the blackbird’s tune
and May and June!”

(Robert Browning: ”De Gustibus”, 1855)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: