Sandhammarstranden – igår, idag, imorgon…

Gick en lång, lång meditativ promenad igår längs den makalösa Sandhammarstranden här på Österlen. Igen. Detta är något jag gjort i många år och kommer fortsätta göra så länge jag kan.

Jag återkommer gärna till denna underbara strand här i bloggen. Den har en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

Längs Skånes sydöstra kust, mellan Löderup och Kyl, ligger ett av de största  s k  kustdynområdena i landet. Här kan man få en strandpromenad på över en mil av obruten sandstrand, en unik upplevelse.

För den som inte varit där kan man likna Sandhammaren vid Skagen i Danmark; den har samma magiska skönhet. Sandhammarens långa obrutna havshorisont är i själva verket den vackraste och mest meditativa plats jag sett och upplevt. Ja faktiskt.

Den öppna, långa och breda sandstranden vid Sandhammaren anses vara Sveriges finaste med sand som i vithet och finkornighet saknar motsvarighet. Vid det här laget vågar jag påstå att jag sett de flesta av Sveriges stränder. Det finns många som är exceptionella, som t ex Tylösand och Vilshärad i Halland, men de är inte lika långa och lika finkorniga och vita som Sandhammaren.

För min del började det redan sommaren 1971 när jag som tre-och-ett-halvt-åring första gången besökte Österlen. Från slutet av 70-talet och in på 80-talet brukade sedan familjen varje sommar hyra olika sommarhus från Maglehem i norr via Simrislund i Simrishamn till Södra Sandby i söder längsmed själva Sandhammarstranden.

Sen var det ett hopp från mitten av 80-talet fram till den fantastiska sommaren 1990 då jag hade en mycket känslosam återförening med ”min” strand. Mamma hade hyrt ett hus vid Mälarhusen mitt på själva Sandhammarstranden. Det är prick 20 år sen nu. Sen dess har jag återvänt varje år.


”He wears a shadow…”, i skymningen på Sandhammarstranden, juli 1990

Det var som sagt en mycket stark återförening med stranden den sommaren. Något som bl a inspirerade till ett antal dikter, nu 20 år gamla. Den här, som jag valde att kalla ”Självporträtt”, tycker jag fortfarande är så pass ok att jag kan publicera den här till allmänt beskådande. Den kändes fortfarande aktuell för mig när jag igår gick ännu en långpromenad längs stranden…

I den sista kvällsbrisen skimrar havet, lever stilla och vilar.
Krusningarna avtar, våg efter våg vill sova på stranden.

De sista måsarna lämnar land, seglar majestätiskt bort.
Prickar långt i fjärran, men under himlen.

De första ljusen tänds i fiskelägena, glittret tilltar över vattnet.
Skymningen kommer sakta smygande, men än är mer ljust än mörkt, högt upp från norr till söder.
Månen ler sitt bleka leende, skäran lutar trött.

Än är inte tid. Än är bara skymning. Ännu håller allting andan.
Och himlen är ännu mer ljus än mörk,
nästan som havet
nästan som horisonten
som inte längre finns

och där är jag.”

2 svar to “Sandhammarstranden – igår, idag, imorgon…”

  1. Tyvärr har jag aldrig varit i Österlen. Ännu. Däremot (med färja från Ystad) flera gånger på Bornholm. Där går sanden inte heller av för hackor!

    • Vet du, man brukar faktiskt säga att Österlen börjar i Ystad (även om Nybrostrand, som ligger längs vägen mot Simrishamn/Tomelilla har en skylt med inskriptionen ”Porten till Österlen”). Då har du mycket fint att upptäcka på Österlen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: