Om gamla fördomar om svenskar och Sveriges förste tennisspelare – Johan III

 Under mina fyra gångna semesterveckor har jag bl a haft nöjet att läsa Lars Ericsson Wolkes initierade och intressanta biografi om Johan III. Jag är nu tillbaka hemma i Stockholm och har möjlighet att blogga igen.

Trots att Johan III är en av de svenska kungar som suttit längst på tronen – 23 år – har han ofta hamnat i skuggan av sin far Gustav Vasa, sin bror Erik XIV och den sedermera så berömde brorsonen Gustav II Adolf. Biografin jag läst visade sig också vara den första om kung Johan sedan 1745. Det var på tiden att denne beläste, bereste och mycket språkkunnige person – vår andre store renässansfurste – fick en ny och välskriven biografi.

Johan III kunde förutom svenskan inte bara tala latin, tyska, franska, klassisk grekiska, polska, engelska utan även hjälplig finska – den ende av våra regenter som kunnat tala finska språket. Så var han också hertig av Finland innan han blev kung i Sverige.


Vår andre renässansfurste, Johan III (1537-1592) regerade Sverige-Finland 1568-1592

Johans långa regeringstid kom dock att präglas av det svåra, utdragna kriget med Ivan ”den förskräckliges” Ryssland (deras obetalbara skymfande brevväxling får jag återkomma till), enorma och mycket kostsamma slotts-byggprojekt samt Johans svärmeri för ett närmande mellan den katolska kyrkan och den lutherskt-reformerta som Johans far Gustav Vasa sett till att vi fick som ny statsreligion.

Men det jag ville berätta om är hur dåvarande hertig Johan vid 22 års ålder i september 1559 anländer till England. Han har sin storebror hertig Eriks, den blivande Erik XIV, uppdrag att mäkla äktenskap mellan honom och Elizabeth Tudor, som snart skulle bli drottning Elizabeth I av England.

Under det år Johan stannade i England lärde han sig spela tennis och kom att köpa in ett flertal mycket fina tennisracketar och många dussin tennisbollar som han tog med sig hem till Sverige. Det var alltså Johan III som var Sveriges förste tennisspelare och den förste svenske kung som lärde sig engelska. 

Som den sociale, skärpte, generöse och verbale person Johan var gjorde han sig populär och var omtyckt av sina engelska värdar och den blivande drottningen; engelska adelsmän gav Johan betyget ”a good fellow” och en fransk gäst vid hovet beskrev Johan så här, positivt om än grovt fördomsfullt: 

”Han talar latin, inte blott ledigt utan även elegant, och han synes ha en ljuvlig talegåva. I hans yttre finnes även majestät, ty han är av rak och reslig växt, med ljus hy, och även hans åtbörder äro eleganta, men i hans ansiktsdrag är det för detta folk gemensamma felet, att näsan är för kort och de övre tänderna något för långa.”

Detta, enligt den franske observatören, smärre skönhetsfel till trots hade Johan alltså stor framgång vid engelska hovet, men han lyckades, trots sin uppenbara sociala talang och sin förmåga att presentera sig själv och sin storebror, inte med sitt äktenskapsmäkleri. Elizabeth ville som bekant inte gifta sig, hon förblev ogift livet ut. Vi kan i alla fall konstatera att Johans friarprojekt inte slogs ut av någon annan kandidat eftersom Elizabeth slutligen kom att tacka nej till samtliga friaranbud. 

Men drottning Elizabeth I skulle inte glömme den artige hertigen av Finland som rest hela vägen till England för att föra sin storebror, den blivande kungens, talan. Johan hade gjort ett mycket gott intryck på Elizabeth och när Johan sedermera kom att fängslas av storebror Erik XIV skrev Elizabeth till Erik i oktober 1565 och för att förhöra sig om ”Joannis Finlandia dominis”/Johan, Finlands herre.

Detta var ett avsteg från dåtidens diplomatiska protokoll som visar att hon var personligen intresserad av Johans hälsa och välbefinnande. Erik kunde då förstå att man i London noggrant följde utvecklingen i Sverige och maktkampen mellan de båda vasasönerna.

Och så sent som 1597, fem år efter Johans bortgång, omvittnades hur Elizabeth tagit intryck av Johan som nästan 40 år tidigare ”had so much honoured her”. Elizabeth hade också mött många, många stora män under sin långa regeringsperiod (som kom att vara ända till 1603).

Jag tycker att detta är ett mycket fint och talande betyg som hedrar människan Johan Gustavsson Vasa, vår smått bortglömde renässansfurste, Sveriges förste tennisspelare, den språkkunnige renässansfursten Johan III.    


Lars Ericsson (Wolkes) utmärkta Johan III-biografi från 2004 (klicka för större bild så kan du se detta det i mitt tycke vackraste porträttet av Johan Gustavsson Vasa)

Ett svar to “Om gamla fördomar om svenskar och Sveriges förste tennisspelare – Johan III”

  1. Visst är Johan III bortglömd. Samtidigt som det skrivs biografier här i landet om totalt ointressanta personer (åtminstone för mig), men som förmodligen säljer betydligt bättre. Invid det uppställda pingisbordet här i lägenheten finns ett porträtt av Winston Churchill. Också ett gammalt pingis-äss? Kunde Johan tennis, så kunde väl WC pingis …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: