”Forever young” i Gävle – och en summering av turnén

Så har jag sett sista spelningen av sommarens ”Forever young”-turné i o m att jag i fredags bilade med tre vänner upp till Gävle och spelplatsen vid Gasklockorna i Brynäs. För den som önskar mer utförliga recensioner av spelningarna, se det jag skrivit här tidigare efter spelningarna i Linköping 6 augusti resp i Eskilstuna 13 augusti.

Det var en speciell plats de valt att förlägga den femte spelningen på. Då de andra platserna varit väldigt vackra gav detta en annan, litet hårdare och tuffare känsla. Vi befann oss i ett gammal industriområde och själva gasklockorna i rött tegel var imponerande, men annars kan man inte säga att platsen var vacker. Det var litet ruggigt och regnet hängde i luften när vi kom. Men det lugnade sig och vi fick en helt ok kväll vädermässigt.

Helt kort måste jag dock säga att det är synd att arrangörerna inte heller denna gång hade bra ordning på mat- och ölförsäljningen. Jag förstod det som att det var nya leverantörer på varje spelplats så det verkade inte som att erfarenheter från tidigare kvällar togs in. Det rådde närmast totalt kaos inne i den mäktiga industrilokal där mat och dryck såldes. Ett antal olika köer ringlade fram och tillbaka och ingen tycktes riktigt veta vilken kö som ledde vart. Snart började också människor att tränga sig helt ogenerat. Andra köpte ut stora mängder öl och ordnade egen svartförsäljning till överpriser strax utanför. Så blir det på marknader som inte är i balans…

Men över till det som var orsaken till att jag än en gång kom till denna festival, denna tredje gång – banden.

Pga kötiderna kom det sig att jag denna gång varken fick en fokuserad upplevelse av vare sig Jakob Hellman eller Lustans Lakejer, sorgligt nog. Men det var också tredje gången, så jag hade ju verkligen haft möjlighet tidigare. Men jag hörde att det lät lika bra som vid tidigare spelningar. Jakobs gäst i Gävle, Elias Åkesson från Elias & the Wizzkids, var tidigare obekant med mig, men inser efter litet googling att han verkar ha nåt spännande på gång. Jakob själv verkade vara på gott humör och måste ha varit nöjd även med detta framträdande. 

Ultravox tilldrog sig stort intresse från mina konsertkompisar. Alla var imponerade av deras vitalitet, musikalitet och kraften i musiken. ”Litet snabbare och litet mer drivet än tidigare” var ett gemensamt omdöme. Ultravox imponerade än en gång på oss alla. De är äldst på festivalen, men det märker man inte. Jag tänker åter på vilken sångröst Midge Ure har. Mäktigt.

Och nu över till litet kändisspotting: ett och annat bekant ansikte såg jag också i publiken. Mina gamla idoler Webstrarna var på plats. Jag såg Sten Tjäder och Ola Jameson inne i den långa matkön, men sedan även njutandes av Ultravox. Sångaren Petter Eklund stötte jag också ihop med precis innan Ultravox gick på och vi hann byta några ord; alltid lika trevligt att prata med denne gentleman. Jag bodde i princip granne med Petter i Midsommarkransen i många år på 90-talet och hade äran och glädjen att lära känna honom litet grann då. Jag vet att han är gammal fan av Ultravox och Reeperbahn. Bloggade ju själv om låten ”Vänner för livet” i våras som Webstrarna gjorde då de fick Olle Ljungström tillbaka till musiken 1992. Fjärde mannen i Webstrarna, Jan Lundkvist, jobbar ju med Johan Kinde som producent av Lustans nya platta, så han var förstås också på plats.

Hade också glädjen att träffa yngre kusinen Oscar som inte bara är mycket musikintresserad han med, utan även en av Sveriges duktigaste dataspelutvecklare där han gjort mycket vackra saker för EA Digital Illusions. Keep up the good work Oscar! Oj vad du busade hemma på min studentmottagning ’87, men det är glömt och förlåtet sedan länge. Jag är genuint stolt över dig! En kul anekdot jag vill bjuda på här är att Oscar med flickvännen senare på kvällen gick till nattklubben Goya i Gävle och fick kraftig rabatt på champagnen eftersom bartendern trodde han spelade i Lustans Lakejer. Oscar är en mycket cool ung man och ser verkligen ut som han kunde lira med Johan & co. Ha ha!

Reeperbahns spelning var också den lika fullfjädrad som tidigare. Det var samma energi och kraft uppe på scenen som tidigare och jag stod denna gång allra längst fram och sjöng med från första låt till sista. Denna gång hade jag inte fastnat i nån kö. Det var också kul att stå tillsammans med Forever young-turnéns bloggansvariga, Björk Mirjamsdotter, som jag själv fått litet kontakt med genom mitt bloggande. Björk är en mycket stor fan av Reeperbahn, liksom undertecknad (vilket torde ha framgått) så det var nog inte alltför långt från sanningen att som hon säga att nu stod de två största fansen där längst fram tillsammans.

Att Björk är 16 och jag 42 är i sammanhanget av mindre betydelse – den gemensamma kärleken till tidlöst bra musik och poesi har gjort oss till vänner – men säger utan tvekan något om vitaliteten i Reeperbahns texter och musik att de kan appellera till nya generationer. Det var både fint och symboliskt när vi stod där och sjöng tillsammans. Ett och annat glatt tillrop undslapp vi oss också – och fick svar från Olle på scen. Det var vackert. Om ni kollar Björks reportage från Gävle får ni också se en fin bild på de två allra största fansen just innan konserten började – lol!
http://www.foreveryoung2010.se/blogg/2010/08/21/gavles/


Fotot på mig och Björk framför kravallstaketet minuterna innan Reeperbahn intar scen är så fint och rart att jag bara måste få lägga upp det även här!

Alphavilles och Human Leagues spelningar var åter habila och professionellt genomförda även om de inte berörde mig personligen på samma sätt som de andra. Helt ok. Och liksom tidigare var det Alphavilles spelning som tilldrog sig det största publika intresset.

Börjar bli dags att summera och analysera det jag sett under veckorna som gått. Ja i själva verket har jag ju skrivit om detta arrangemang ända sedan den dag det kungjordes i april i våras.

Jag har inga exakta siffror på hur mycket folk som sett spelningarna, inte heller vet jag vad man räknat med, men jag både tror och hoppas att arrangörerna kunnat räkna hem turnén ekonomiskt. Det har inte varit några jättearenor men det har ändå varit tydligt att det inte gått att klämma in så värst mycket mer folk på de tre spelplatser jag sett. Min uppfattning är alltså att publiken INTE svikit arrangemanget. Jag tror att det gått hyfsat bra ekonomiskt.

Vad tyckte kritikerna? Jag har i tidigare bloggar redovisat ett antal recensioner. Alla positiva till Reeperbahn och Ultravox och åtminstone hyfsade i sina recensioner av Jakob Hellman och Lustans Lakejer. Det har inte varit några sågningar av hela turnén eller annat man i värsta fall kunnat vänta sig. Nostalgiturnéer brukar för kritiker vara som röda skynken för spanska tjurar. Det måste ses som en framgång i sammanhanget att evenemanget fått så pass mycket positiv press.  

Kommer vi att få se detta igen? Ja jag tror det. Redan finns listor med andra band som är önskade i sammanhanget.

Kommer artisterna vi nu fått se att spela igen? Ja i Alphavilles, Howard Jones och Human Leagues fall är svaret tydligt ja. De har egentligen aldrig slutat spela, utan har fortsatt göra plattor utan att musikvärlden tagit så stort intryck av det. Originalmedlemmar har fallit ifrån, men banden har fortsatt. Jag tror inte de har några planer att lägga av just nu.

Likaså Lustans Lakejer som jobbar med ny platta. Bandet lever i högsta grad och har en mycket kraftfull och karismatisk sångare och scenpersonlighet i Johan Kinde. Lustans fortsätter. Jag gissar att jag ser dem redan denna höst igen eller senare i vinter när de turnerar med nya plattan.

Jakob Hellman då? En intressant fråga. Med tanke på hur han synbarligen trivts bättre och bättre på scen ju fler spelningar han gjort, desto större inbillar jag mig att chansen blir att han fortsätter. Han har också i intervjuer talat om att han vill bidra till hushållskassan. Han är känd för att ”skriva långsamt”, men kanske kommer det nåt nytt nu? Den här turnén tror jag säkert givit honom mersmak; mycket stor skillnad mot Kalas-turnén 1999 då han verkligen inte tycktes trivas på scen. Ja, jag tror jag kommer få se honom igen. Och det gläder mig. 

 Hur blir det med Reeperbahn då? Olle säger själv att det här är garanterat sista chansen att se dem (något en artist som David Bowie sagt många gånger och ändå alltid återkommit). Samtidigt hymlar han inte med att han gör detta för pengarnas skull. Så vad ska vi nu tro? Riktigt 100% säkra på att det var sista spelningen med Reeperbahn kan vi inte vara. Hade någon frågat mig i våras om jag trodde jag skulle få se dem igen hade jag varit fullständigt övertygad om hur omöjligt detta var, fullständigt otänkbart. Den här turnén var en chansning från Olles sida, en chansning som gått hem i o m att både publik och kritiker gillat det ”nya” Reeperbahn vi fått se under turnén.

Dels har det synts att de haft roligt på scen, dels finns pengar att tjäna vilket är ett argument Olle själv varit öppen med i tidningsintervjuer. Olle har själv haft mycket energi och kraft på scen, han har sett piggare ut än på mycket länge. Därför tror och hoppas jag på spelningar även i våra tre storstadsområden Sthlm, Gbg och Malmö som aldrig besöktes av turnén…

Jag har som bekant också slagit vad om en middag på anrika Prinsen i Stockholm att Reeperbahn kungör nya spelningar innan året är slut. Personen jag slagit vad med har mycket bättre insyn i Olles och bandets förehavanden, så jag tycks ligga risigt till. Men jag vägrar ge upp hoppet. Jag tror att det blir fler spelningar med Reeperbahn.

Och jag tror som sagt att vi får se mer av liknande 80-talsfestivaler. Nostalgin har hunnit ikapp den breda publiken liksom tidigare de som ”var unga” på 50-, 60- och 70-talen. Självklart kommer det att finnas motsvarande events för 80-talspubliken. Här finns också en och annan betydligt yngre människa som älskar musiken. 80-talet är inte bara en affär för dem som föddes under 60-talet och det tidiga 70-talet.

Annonser

Ett svar to “”Forever young” i Gävle – och en summering av turnén”

  1. Angående möjligheten att Jakob Hellman fortsätter ser jag det också som positivt att han ropade ”Vi ses!” vid avslutningen till publiken i Gävle. Det syftade väl inte på morgondagens spelning i Kalmar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: