Lloyd Cole tillbaka med besked och ”Broken record”

Ja det känns som om jag har en gammal vän på besök här hos mig i min lägenhet när Lloyd Coles mycket välbekanta röst bjuder på låt efter låt från nya plattan. Det var precis vad jag tänkte när jag började lyssna på ”Broken record” för en vecka sedan.


Det karaktäristiskt diskreta omslaget till Lloyd Coles ”Broken record”, 2010

Så har också Lloyd Cole gjort många, många besök hos mig, i mitt liv, genom åren. Det började vintern 85/86 med ”Easy pieces”-plattan och singeln ”Lost weekend” medan han ännu var sångare i bandet ”The Commotions”. Men liksom Iggy lämnade ”The Stooges” lämnade Lloyd Cole ”The Commotions”. Det skedde 1989, efter tre oerhörda plattor, och första soloplattan kom året därpå. Det är 20 år sen nu.

Den nya plattan är glädjande nog riktigt bra. Rolling Stone hyllade den också så pass att den blev ”Album of the month”. Det känns som en ”riktig” Lloyd Cole-platta med litterära referenser i texterna och ett skönt akustiskt sound, kryddat med countrykänsla genom banjo och pedal steel. Och den har bemötts positivt av kritikerkåren, allt jag läst och sett har varit positivt. Ja kanske är detta det bästa han gjort på 15 år? Det kan jag hålla med om.  Och jag älskar fortfarande hans speciella humor:

 ”I look like a million bucks / I ain’t worth quite that much / but you get the point…”

Apropå att få besök av en gammal vän. Jan Gradvall skrev att han tyckte plattan kändes som att få ett vykort:

”Att skriva vykort är en utrotningshotad konstart, men ingen har berättat det för Lloyd Cole. Att lyssna på Lloyd Cole känns verkligen som att få vykort från en gammal vän. Det är frankerad popmusik, med tydlig angivelse av postort och datum, där Lloyd Cole komprimerat skriver ned vad som hänt i hans liv sen sist, samtidigt som kompet berättar mer än tusen ord….”

Som jag berättade tidigare är detta också en analog inspelning, så associationen till vykort, papper och penna är helt riktig. Han har till och med skrivit ”side one” och ”side two” på plattan, precis som det varit en vinyl-LP. Jag är väldigt förtjust i den här plattan. Det känns t o m som att det finns en och annan hit på den. Bara kul. ”Writer’s retreat”, t ex, känns litet catchig.

Oh Genevieve” och ”Rhinestones” känns kanske allra catchigast och mest ”The Commotions”. Faktiskt är det just ”Rhinestones” som är min favorit från plattan. Så tassande lätt, så snyggt utbroderat akustisk, så skön text. ”The Flipside” är en mycket mjuk och fin låt, mjuk som sammet i söndagssoffan. Och ja ”Why in the world?” är också riktigt bra, vilken stark text. Lloyd Coles supersympatiska ödmjukhet skiner igenom i texterna och han känns fortfarande lika rätt för mig nu som när jag var 18. Hjälte!


Videon till ”Writer’s retreat”, första singeln från plattan ”Broken record”

Ja Lloyd Cole har verkligen fått till det igen. Ett stort skivkontrakt var inte av intresse, men han hade sedan flera år ett gott samarbete med Tapete Records i Hamburg och det var en god relation och tillit som var det viktigaste. Tapete kom med ett förskott och 1 000 fans betalade sedan 45 $ i förskott för en lyxutgåva av en skiva som inte fanns än. Lloyd Cole hade sedan full frihet att göra plattan som han ville.

Plattan är alltså också inspelad med de favoritmusiker han önskade. Särskilt glad är jag personligen förstås att gamle låtskrivarkompisen Blair Cowan från The Commotions varit med och att Fred Maher som var med på första soloplattan – och för övrigt också spelat med så vitt skilda artister som Lou Reed och Scritti Politti – är med bakom trummorna igen.

På kommande turnén ska han inte spela ensam, som han ofta gjort på senare år, utan är ute med sin akustiska trio – ”The Lloyd Cole Small Ensemble” – Lloyd Cole, Mark Schwaber och Matt Cullen. Jag ser dem 19 november på Katalin i Uppsala. Återkommer med recension av den spelningen.
www.katalin.com

Lloyd Cole beskriver själv sin nya akustiska trio så här:

”The Small Ensemble is my new baby blue grass band. No, we’re not really blue grass at all, but we do use similar instrumentation. And we’re all acoustic. No drums or bass. This will not be a greatest hits set, we will be leaning heavily on recent and new material. Which isn’t to say we don’t play any old songs – we’ve already figured out 3 songs from Rattlesnakes – but we will not be attempting to reproduce the youthful attitude of the older material.

I’m really excited with my first new band in a very long time. If all goes to plan, they will feature prominently on he next album, and we will tour in this format on the back of the release.”

Den här spelningen ser jag mycket fram emot!

RECENSIONER:

Recension Svenska Dagbladet, Andres Lokko:
http://www.svd.se/kulturnoje/musik/lloyd-cole_5277501.svd

Recension Dagens Nyheter, PO Tidholm:
http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/lloyd-cole-broken-record-1.1166193

Recension i Aftonbladet, Håkan Steen:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/recensioner/article7718930.ab

Recension Kulturbloggen:
http://kulturbloggen.com/?p=23654

Recension Dala-Demokraten:
http://www.dalademokraten.se/sida/id/135520/

Recension Sonic:
http://www.sonicmagazine.com/index.php?option=com_content&task=view&id=3681&Itemid=85

Recension BBC:
http://www.bbc.co.uk/music/reviews/5rd3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: