”Fyra år till” – när Ratatas fans vuxit upp

I slutet av november förra året hade Tova Magnussons film ”Fyra år till” premiär, en kärlekshistoria i politisk miljö. Nu har jag äntligen sett den. Det var på tiden.


Regissören och skådespelerskan Tova Magnusson (född 1968)

”Fyra år till” är nämligen en mycket smart, slagfärdig och underhållande komedi med ett riktigt bra manus! Manusförfattaren Wilhelm Behrman har ett förflutet som politisk reporter och det märks genom alla oförskämt träffsäkra repliker som känns riktigt trovärdiga i sammanhanget. Men det som redan tidigare i höstas fick mig att haja till inför den här filmen var att Ratatas musik skulle spela en viktig roll som soundtrack. Och jag kan nu bekräfta att det blev så.

För jag satt verkligen där i plyschfåtöljen, Sergel salong 13, med ett allt större leende på läpparna i takt med att Ratata-pärlorna vältajmat serverades en efter en. Ratatas musik spelar en avgörande roll då huvudrollsinnehavarna, folkpartiledaren David (Björn Kjellman) och socialdemokratiske påläggskalven och talskrivaren Martin (Eric Ericsson), möts och hittar ett första naturligt samtalsämne i sin gemensamma kärlek till tonårsfavoriterna Ratata. Igenkänningsfaktorn i diskussionerna kring första singeln, första låten och referenser till gamla turnéplanscher och skivomslag är total även för undertecknad. Vilket knappast överraskar dem som känner mig.


Ratata-nostalgi anno 2011 i form av Ratatas LP-klassiker ”Jackie” från 1982

Ratatas musik följer sedan storyn som en röd tråd filmen igenom och det arbetet är utmärkt gjort. För den som är bevandrad i Ratatas musikskatt från åren 1981 – 1989 vet att det finns musik för alla sinnesstämningar, kanske särskilt de sorgsna och vemodiga. Tova Magnusson hade kontaktat Mauro Scocco, som efter att ha gillat manuset även skrivit filmmusiken. Musiken förstärker och fördjupar upplevelsen och jag hör tydligt hur flera i biosalongen nynnar och sjunger med, en ganska oväntad sing-along dimension långt bort från Sound of Music.

Andra älskade Stranded-artister som Reeperbahn, Lustans Lakejer och Irma Schultz har dykt upp i bloggen gång på gång och det är egentligen konstigt att jag inte kommit att skriva en längre blogg om Ratata förrän nu. Särskilt med tanke på den plats Ratata haft som ett så uppenbart soundtrack till mitt (tonårs) liv; jag var 13 när det började och 21 när Ratata tog paus. För vi kan ju faktiskt ändå inte 100 procentigt veta att det är slut, bara nästan.

Att det inte blivit så mycket om Ratata här beror också just på det att Mauro och Johan (Ekelund) valt att hålla en smakfullt stram och tydligt o-nostalgisk inställning till denna del av sitt förflutna. De klarar sig också både så bra utan de pengar som en kortare eller längre återförening som Ratata skulle kunna ge. Det är inte svårt att räkna ut hur gärna arrangörerna av förra årets Forever young-festival hade velat ha med Ratata i programmet. En återföreningsturné med Ratata måste nu stå allra högst på önskelistan. Efterfrågan på ett sådant arrangemang är förvisso extremt stort i Sverige.


Ratata: Mauro Scocco (född 1962) och Johan Ekelund (född 1960) som de såg ut avporträtterade på innerkonvolutet till LPn ”Mellan dröm och verklighet”, 1987

Men åter nu till det egentliga temat för denna blogg, mina tankar efter filmen ”Fyra år till”. Det är nu 2010-2011 högst trovärdigt att en statsministerkandidat kan ha Ratata som gamla favoriter. Det är inte heller det minsta konstigt att en regissör som Tova Magnusson också är ett stort fan av bandet och vill använda deras musik i en av sina filmer; hon är ju för övrigt född samma år som undertecknad. Dessa tankar får mig nu att fyra av följande och möjligen aningen pretentiösa hugskott till gissning.

Kanske är det t o m så att vi som när det begav sig i våra tonår verkligen gillade det här bandet (och det skivbolag som gav ut deras skivor) nu är statistiskt överrepresenterade i sammanhang där vi kan manifestera denna musikaliska kärlek som Tova Magnusson gjort? Eller som jag nu i oerhört  mycket mindre och anspråkslös skala gör med denna blogg denna januarisöndag 2011?

Jag fascineras av tankar kring hur det blivit nu ca 25-30 år senare när alla vi Ratata/Stranded-fans vuxit upp och intagit våra platser i det svenska samhället i ett nytt årtusende; musiken vi älskade som tonåringar bär vi fortfarande med oss och denna gamla tonårskärlek kan nu t ex manifesteras som bärande soundtrack i en riktigt bra komedi på bio.

Men att hoppas på att få se mer av Ratata än så här, som soundtrack i en film eller som korta framträdanden i samband med speciella jubiléer, är att hoppas på för mycket…


Trailern till filmen ”Fyra år till”

Tova Magnusson intervjuas om filmen av Tidningen Kulturen:
http://www.tidningenkulturen.se/portr-mainmenu-51/film-mainmenu-96/8062-med-tova-fran-ratata-till-ungern

– – –

Min kommentar till Ratatas korta återförening på Gröna Lundsteaterns scen 2007:
https://japetus.wordpress.com/2008/04/27/en-fortjusande-aprilkvall-med-mauro-scocco-pa-grona-lundsteatern/

Min blogg om Ritz reunion 2009 där Ratata även gjorde ett kort och mycket bejublat framträdande:
https://japetus.wordpress.com/2009/03/22/ritz-reunion-party-med-tidsmaskinen-tillbaka-till-1987/

Ett svar to “”Fyra år till” – när Ratatas fans vuxit upp”

  1. Ack ja… Nu blev jag nostalgisk….🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: