Arkiv för april, 2011

Sista kvällen i april, igen – inga utslagna häggar i sikte än

Posted in Natur och årstider on 30 april, 2011 by japetus

Igår, den 29 april på morgonen, fick jag ett mejl från en arbetskamrat i Uppsala. Hon påstod att hon sett utslagna häggar i Uppsala. Men jag var skeptisk.

Om det är sant skulle det innebära att det gamla rekordet från 1990 skulle ha slagits. Det var den gången, det året, då häggarna slog ut på Valborgsmässoafton. Jag var på väg med tåg från Stockholm till Uppsala för att som vanligt fira sista april i Uppsala. Detta var unikt. Det har inte hänt en enda gång sen dess att häggarna slagit ut i stockholmsområdet så pass tidigt.

Jag gjorde ett upprop på FaceBook för att stämma av om någon sett något, dvs någon hägg? Men nej, inga säkra svar. Jag har själv inte sett nån utslagen hägg i år än. Får se om jag ser något på vägen in till Skansen och elden där ikväll. Återstår att se. Seeing is believing…

Valborgsmässoafton. En alldeles väldigt fin känsla särskilt förbehållen oss nordbor som tagit oss igenom en lång mörk höst och efterföljande vinter. Och i vår fick vi en riktigt lång vargavinter till. Snö från november till mars. Detta som kommer nu är så efterlängtat.


Perssons Pack: ”Sista kvällen i april” från första LPn ”Kärlek och dynamit”, 1989, här i en live-version från 2009


Perssons Pack årgång 1989:
–  Per Persson: sång och gitarr
– Magnus Lindh: dragspel, hammondorgel
– Niklas Frisk: gitarr, mandolin och dobro
– Magnus Adell: kontrabas

Zzajs nya singel ”Så länge vi andas” beräknad till maj

Posted in musik with tags , , , on 28 april, 2011 by japetus

Har tidigare i år följt Zzajs planer att släppa ett samlingsalbum med nymastrade låtar från sina tre studioalbum. Det var tänkt att bli återutgivning av tio tidigare låtar men med en särskild bonus i form av ett eller två nya spår.
https://japetus.wordpress.com/2011/01/12/zzaj-slapper-samlingsskiva-i-mars-med-nytt-material/

På deras FaceBook-sida läste jag idag att ett av de nya spåren, ”Så länge vi andas”, kommer släppas på singel i slutet av maj. Det ska bli trevligt och intressant att höra hur de låter nu 2011, 18 år efter senaste plattan. Samlingen är uppenbarligen fördröjd, men låt oss hoppas att den inte är lagd på is.

– – –

Och så kom den nya singeln till slut i början av juni, här en recension:
https://japetus.wordpress.com/2011/06/09/sa-lange-vi-andas-fran-simply-red-till-zzaj-tur-och-retur/

”Träd fram du Nattens Gud…” en stunds reflektion i sena aprilkvällen

Posted in musik, Natur och årstider, Poesi on 27 april, 2011 by japetus

Det är sent, mycket sent denna aprilkväll. Har fångat en stunds reflektion för mig själv i denna sena timme. Påskhelgen som kom och gick kommer jag att minnas som den varmaste och soligaste någonsin. Jag kan inte heller minnas när påsken infallit så sent? Bara en vecka mellan Påsk och Valborg! Så är det i år.

Inte mycket kvar nu av vackra april. Och intensiva dagar är det som inte lämnar mycket tid att njuta av det vackra som pågår utanför kontorsfönstret. Nu går vi snabbt, mycket snabbt, från det bruna torra i tidiga april jag beskrev för den dryg vecka sedan in i det gröna spirande april som också är möjligt. Som blev möjligt denna aprilmånad 2011 när vi under påsken fick en förkänsla av sommaren.

Men denna sena kväll då jag sitter här med balkongdörren öppen och jag just har sett till mina växter (solrosorna är nu det senaste tillskottet att spurta starkt upp ur jorden) både där ute och inne i köksfönstret samt betalat mina räkningar, ja i denna sena timme hinner jag reflektera litet över hur vacker denna årstid är. Stillheten är nu total och aprilmörkret sluter sig tätt kring Nybohov. Det är en riktigt stämningsfull och stilla vacker aprilkväll. Riktigt bellmansk…


Carl Michael Bellman (1740-1795)

Och just i den stunden av stillhet och reflektion tänker jag (osökt?) på ett riktigt vackert litet stycke av Bellman. I mitt tycke det allra vackraste han skrivit. Jag tänker på Fredmans sång nr 32, ”Aftonkväde” men mer känt som ”Träd fram du Nattens Gud”. Ett musikstycke jag har många vackra minnen av, ett stycke jag också många gånger spelat själv. Det är festligt det där att de gamla kompstämmorna (jag spelade andraklarinett) fortfarande sitter så starkt i minnet efter så pass många år.

Inte minst har detta stämningsfullt sirliga mästerverk en fullkomligt underbar 15 verser lång uttrycksfull text som är som en poetisk integrering av hela Bellmans och hans samtids fantasifulla romantiska föreställningsvärld. En värld fylld av sagoväsen hämtade ur såväl grekisk-romersk som nordisk mytologi. Den texten är en riktig pärla!

”Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa!
Bjud stjärnan på din sky mot afonrodnan kämpa!
    Gör ljumma böljan kall!
Slut ögats förlåt till, kom, lindra kval och krämpa
    och blodets heta svall!”

Dessutom tror man att detta är ett av de stycken som Bellman själv skrev musiken till. Ofta lånade han ju annars melodierna till sina visor. Just detta stämningsfulla stycke var också det av alla Bellmans verk som mest fångade mitt intresse. Det var nånstans i 16-17 årsåldern det började. Och sen dess har det aldrig slutat…

Det var nämligen så att jag i dryga tio års tid, mellan 1981 och 1993, själv spelade i en orkester, en blåsensemble – klarinetter, tvärflöjter, fagott, oboe, basklarinetter –  förstärkta med ståbas och gitarr. Vi hade en speciell, för att inte säga unik, sättning och kom därför att kallas för ”Specialensemblen”. Vår fullkomligt genommusikaliske och mycket professionelle maestro Uno Hurtigh (1928-2004) specialskrev också alla arrangemang, samtliga stämmor själv. Det fanns inga att köpa för vår unika instrumentala sättning, utan allt var specialskrivet av Uno.

Nåväl varje torsdagkväll under de här åren for jag till Hägerstensåsens skola och repade. Det var härliga kvällar fyllda av musik och skratt i ett klassrum högst uppe i den gamla skolbyggnaden nära T-Hägerstensåsen. Konserterna blev också många genom åren, särskilt minns jag förstås den smått fantastiska konsertresan till Sovjetunionen och Leningrad i maj 1985. Detta tilldrog sig före perestrojka och glasnost så det var en i alla avseenden mycket minnesvärd resa.

Konserterna tillsammans med Carl-Anton 1989 minns jag också alldeles särskilt; jag hade ett fint möte med denne favorittrubadur.

På vår repertoar stod visor, jazz, klassiska stycken, schlagers och evergreens. Inte minst spelade vi mycket Bellman och Taube. Det funkade alltid, i alla sammanhang. Ofta hade vi ”vokalissor” med oss som sjöng till vårt ackompanjemang. (Det här skulle jag verkligen kunna skriva mycket om, inser jag, och förvånas över att jag inte gjort det än.)


Fredmans sånger i konstnären Peter Dahls vackra levande och uttrycksfulla tolkning

Jag har med tiden kommit att mer och mer inse vad alla dessa år i orkestern betytt för mig, mitt stora musikintresse och med tiden tilltagande musikaliska allmänbildning, framförallt inom genrer jag normalt sett då som tonåring inte lyssnade på. En stor del av detta är Specialensemblens och då särskilt Uno Hurtighs förtjänst.

Jag minns med glädje alla samtal jag genom åren hade med Uno om önskemål kring repertoar och frågor kring arrangemang, kompositörer och melodier. Inte minst kommer jag ihåg när jag som 15-åring hade en vurm för Wagner och nyfiket undrade om vi inte kunde spela något ”vackert stycke” av honom. Uno förklarade tålmodigt och pedagogiskt att Wagners musik var skriven för förstärkta symfoniorkestrar och att vår lilla sättning inte riktigt var anpassad för den typen av klassisk musik…

Uno var en mycket vänlig och omtänksam man och han hade ett fantastiskt tålamod med oss unga amatörer (i understämmorna). Uno var också ett fullfjädrat musikaliskt proffs som spelat med de största inom den svenska jazzen, något jag med tiden började förstå. Det var inget han talade om. Han var så ödmjuk.

Till mina finaste minnen från åren med Specialensemblen hör just de tillfällen då vi spelade detta mycket, mycket vackra och stämningsfulla stycke. I konsertsammanhangen alltid ackompanjerande någon av de trevliga och ofta påfallande söta, tyckte den tonårige andreklarinettisten, sångerskor vi sjöng med. Detta vackra stycke musik är väldigt mycket april för mig. Vårkväll övergående i vårnatt…


Hittade en riktigt finstämd inspelning med en tjej som heter Elina Järventaus Johansson, som verkligen borde ta kontakt med ett skivbolag. Här bjuder hon på en lågmäld och spröd tolkning av detta vackra drygt 200-åriga stycke musik.

Elinas YouTube-sida:
http://www.youtube.com/user/Elolinona

Om Tjernobyls reaktorhaveri och ”Black Celebration” med Depeche Mode på Hovet

Posted in Electronica, musik, Personlig kommentar with tags , , , , on 26 april, 2011 by japetus

Klockan är runt 20.00 på kvällen lördagen den 26 april 1986. Väntan är över, spänningen på topp. Ljuset i stockholmska Johanneshovs Isstadion (som ”Hovet” då fortfarande hette) har just tonats ned och mystiska toner ljuder genom den gamla isladan samtidigt som den vackert mörklila ljusshowen drar igång. Ett lika våldsamt som samfällt gensvar från den 8 000-hövdade unga publiken möter Depeche Mode när de äntrar scen: ”Black celebration”-tours besök i Stockholm har just inletts…


Martin, Alan, Dave och Andy: DM ”Black celebration”- tour 1986

För mig, som förargligt nog missat ”Some great reward”-spelningen på Eriksdalshallen i november ’84, är detta ett mycket stort ögonblick. Då hade jag missat min biljett och hade inte råd att betala svartabörspriserna. Jag kom aldrig hela vägen in. Nu, två år senare, är det därför allra första gången jag ser Depeche Mode. Ett band jag då haft en mycket stark relation till i hela fyra år. Fyra år var vid denna tidpunkt i mitt liv, 18 år gammal, en eon – eller snarare flera eoner – av tid. Det är än idag ett väldigt fint minne av en extatisk konsertupplevelse jag ännu minns väl. En konsert som stannat i minnet.

För den som önskar följa upp kvällens setlist så finns de låtarna här:
http://www.setlist.fm/setlist/depeche-mode/1986/johanneshov-isstadion-stockholm-sweden-6bd7f606.html


Depeche Mode ”Black Celebration” live i ett samtida klipp från engelska tv-programmet ”The Tube” 1986. Det här är mycket nära upplevelsen av DM-konsertens början i Stockholm.

Men det hände mer saker denna speciella aprillördag för nu prick 25 år sedan. Riktiga världsnyheter…

I Tjernobyl, Ukraina, dåvarande Sovjetunionen vid kl 01.24 lokal tid på natten hördes först tre mindre explosioner och sedan följer ett öronbedövande dån och på natthimmeln steg ett stort, svart eldklot. Gnistorna yrde från eldpelaren. Vinden började förflytta det radioaktiva molnet mot Kiev.

Till att börja med gav de Sovjetiska myndigheterna inte heller någon information om att en allvarlig olycka skett. Anställda vid svenska kärnkraftverket Forsmark, 110 mil från Tjernobyl, upptäckte förhöjd radioaktivitet måndag morgon den 28 april. Ytterligare mätningar gjordes och det kunde konstateras att radioaktiviteten inte kom från det svenska kärnkraftverket. Detta gav en första indikation om att något hade hänt i Ukraina. Även satellitbilder visade att något mycket allvarligt hade inträffat.

Orsaken till olyckan var en kombination av reaktortypens konstruktion och den mänskliga faktorn. Personalen stängde av flera säkerhetssystem i strid med gällande regler för att kunna genomföra vissa test. Resultatet blev den största och mest omtalade kärnkraftskatastrofen sen Harrisburg i USA 1979. Men det här var värre än Harrisburg.

Mina tydligaste minnesbilder från kärnkraftsolyckan var de ständiga skämten om självlysande renar, blåbär och stråldoser hit och dit. Det rapporterades om att det lilla samhället Hille strax norr om Gävle skulle ha drabbats av de största uppmätta doserna strålning i Sverige. Naturligtvis propsade jag på att vi skulle stanna där och fika i samband med en resa till släktingarna i norrländska Tornedalen den sommaren.

Jag till och med la mig på klipporna där i solen för att säkerställa högsta strålningsdos. Ett typiskt exempel på min kombination av sjuk galghumor och allmänt positiv inställning till kärnkraften som energikälla. Hade det varit tillåtet hade jag helt säkert, likt Ulf Adelsohn anmält intresse för att simma i reaktortanken…

Poängen med detta var inte någon morbid längtan efter en snabb död genom radioaktiv strålning, utan ska nog snarast uppfattas som en protest mot och ett förlöjligande av den i mitt tycke hysteriska nivån på strålningsskräcken i landet vid den här tiden. De små doser av strålning vi drabbades av i Sverige var aldrig så farliga som vissa inslag i debatten ville göra gällande.


Tjernobyl, reaktor 4 efter explosionen

Shen Yun Performing Arts på Cirkus – en magiskt vacker föreställning för ett fritt Kina

Posted in Hyllningar, musik, Personlig kommentar with tags , , on 25 april, 2011 by japetus

Igår, på Påskdagens eftermiddag, fick jag möjlighet att se en riktigt häpnadsväckande vacker och uttrycksfull kinesisk dans- och performanceföreställning på Cirkus på Djurgården i Stockholm. Magiskt! Det kändes extra rätt att få uppleva detta bara någon vecka efter att ha fått se Dalai Lama, den främste fredlige förkämpen för ett fritt och demokratiskt Kina.

Det framstår som närmast groteskt att som åskådare i Sverige se denna fredliga, overkligt vackra och närmast rara, sirliga föreställning och uppleva den som hotfull, som något att förbjuda. Det ska till en diktatur, som den nuvarande kinesiska, för att känna behov av att förbjuda och förtrycka en så fredlig och fridfull kulturyttring som denna. Shen Yun Performing Arts står också Falun Gong-rörelsen nära och är därför illa tålda av Kinas kommunistregim.

Jag blev våldsamt imponerad av den bländande akrobatiska, graciösa och magiskt vackra dansuppvisningen som Shen Yuns dansare bjöd på. Bästa föreställning jag sett sen ”Cirque du Soleil” i Amsterdam 2004, ja ännu bättre eftersom detta bygger på en mycket äldre tradition och en djupare dimension i och med kampen för ett demokratiskt och fritt Kina som Shen Yun är en del av. Som dansare är de extremt tekniskt duktiga, tillhör utan tvekan världens bästa. Men det är också en mycket, mycket vacker föreställning.

Shen Yun Performing Arts är en New York-baserad dans- och performancetrupp som alltså består av exilkineser som förvaltar och upprätthåller en 5 000-årig tradition. Med ledorden ”Sanning”, ”Godhet” och ”Tålamod” som är de tre grundläggande orden i det klassiska Kina – och centrala i den andliga metoden Falun Gong/Falun Dafa  – får man i showen även uppleva hur de orden kan leda till förföljelse och arresteringar under den rådande kommunistdiktaturens Kina. Det här är alltså inte en föreställning som är välkommen på hemmaplan i Kina, men vi i Sverige har nu möjlighet att njuta av deras strålande vackra och tänkvärda föreställning.


”Golden Lotus dance”

Jag blev till och med intervjuad och filmad av företrädare för danstruppen som samlade på spontana uttalanden från publiken efter föreställningen. Det kändes bra för mig att få uttala mig positivt för denna vackra och tänkvärda föreställning och allt det goda den står för. Det känns både bra och viktigt för mig att med min blogg få föra fram Shen Yuns budskap och på detta, om än blygsamma, sätt bidra till kampen för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati i Kina.

Det kändes speciellt rätt att få figurera i detta sammanhang nu bara någon vecka efter att Dalai Lama gjort sitt besök vid Södertörns högskola. En föreläsning jag lyckligtvis kunde närvara vid. Associationen ligger nära till hands här då Dalai Lama är den kanske största symbolen för den fredliga kampen för ett fritt och demokratiskt Kina med mänskliga rättigheter för alla dess många invånare.

Påsken 2008 var det Sverigepremiär för den Shen Yun Performing Arts. Nu under Påsken 2011 är de tillbaka med ett helt nytt program som tar publiken med på minnesvärda upplevelser från ”Minnen från den storslagna Qindynastin” till ”Plommonblom” via äventyr på den Mongoliska slätten och besök hos lekfulla munkar samt andra historiska berättelser från flera tusen år tillbaka i tiden till dagens Kina. Allt inramat av den klassiska kinesiska dansens graciösa skönhet och akrobatik i världsklass.


Några klipp som ger ett intryck av denna fantastiska föreställning

Under årtusenden har människor i Kina dansat vid högtider och festligheter för att uttrycka sin glädje. Dessa dansformer är mer kända som folkdans och etnisk dans. Kina rymmer fler än femtio etniska grupper – alla med sin egen typiska dansstil. För mongoler till exempel är ridning över vidsträckta grässlätter en så integrerad del av deras liv att de flesta av deras dansrörelser imiterar olika ridstilar, kasta lasso och tygla hästar.

Andra dansformer föddes ur de många tilldragelserna vid det kejserliga hovet när man prisade himlarna och underhöll människor. Kombinerad med forntida teater sammanställdes dessa dansformer till ett system som vi nu känner under benämningen ”klassisk kinesisk dans”.

Dansen innehåller skolning i kroppshållning, artistiska uttryck, unika poser, en mångfald av olika rörelsetekniker och mycket krävande luftburna tekniker såsom hopp och volter. Genom att kombinera fysiska tekniker med en inre själ, så ger Shen Yun Performing Arts form åt talrika kinesiska sägner och legender, samtidigt som de återspeglar samhällets mångfald, moralvärderingar och själva essensen från fem tusen år av civilisation.

Föreställningar
2011-04-24 Cirkus, Stockholm kl 15:00
2011-04-25 Cirkus, Stockholm kl 15:00
2011-04-26 Cirkus, Stockholm kl 19:00
2011-04-27 Cirkus ,Stockholm kl 19:00
Föreställning ca 2 timmar och 20 min inkl paus.

Biljetter
Köps via Ticnet

Videoklipp
Showen, intervjuer mm

Mer info
Shen Yun performing Arts hemsida

Press
Artiklar på svenska om Shen Yun

Och det blev ännu något senare på Centralbadet…

Posted in Vardagligt on 21 april, 2011 by japetus

Jodå, det fortsätter. Ytterligare några dagar senare har formuleringen på Centralbadets sida korrigerats än en gång. 

”Vi beräknar dock att kunna slå upp dörrarna till det nya Centralbadet i slutet av april/början maj.”

Den här följetongen har sina nästan komiska övertoner. Och nej, jag tänker inte släppa den här tråden förrän jag följt den hela vägen i mål.
När nu det målet än är beläget i tiden…

Ytterligare något senare på Centralbadet i Stockholm…

Posted in Vardagligt on 18 april, 2011 by japetus

Spänningen stiger… Jodå, de flyttade fram sin deadline än en gång. I det längsta hoppades jag på att utfästelsen att dörrarna till det nya Centralbadet skulle komma att slås upp ”i mitten av april” skulle besannas. Nu ser jag att de alldeles nyligen ändrat formuleringen till ”i slutet av april”.

Ni som läst mina tidigare inlägg om detta vet att väntan varit både lång och frustrerande. Det första dryga halvåret kom ingen information alls. Men nu finns i alla fall information på hemsidan som pekar mot en återinvigning inom ca 2 veckor.

Tidigare inlägg i denna tråd, i kronologisk ordning:
https://japetus.wordpress.com/2011/02/14/mysteriet-pa-centralbadet/

https://japetus.wordpress.com/2011/03/04/centralbadet-mysteriet-narmar-sig-en-losning/

https://japetus.wordpress.com/2011/04/10/samtidigt-pa-centralbadet-i-stockholm/

Andra äldre bloggar om Centralbadet:
https://japetus.wordpress.com/2008/03/26/det-ryska-skagget/

https://japetus.wordpress.com/2010/01/24/med-speedogoggles-i-bassangen/

https://japetus.wordpress.com/2009/03/03/triumfens-ogonblick/