Mellanlandning i Stockholm efter en annorlunda semestervecka på ”turkiska rivieran”

Återkom inatt vid 3-tiden från mitt hälso- och charterretreat på ”turkiska rivieran”… Hotellet låg på stranden ungefär mitt emellan turistorterna Side och Alanya och hette Stella Beach och jag hade helpension där i en vecka. Det var ett par saker som hände där som jag kommer återkomma till här i bloggen.  Men det blir inte nu för tiden är knapp.

Det jag vill kommentera här nu som hastigast är det som gjorde resan mest speciell, nämligen dels att jag hade mina slipade solglasögon med mig dels min iPhone. Hotellet hade WiFi – det var kanske det allra bästa med stället – så jag kunde surfa. Vilket bl a innebar att jag nog var den förste som på fredageftermiddagen den 22 juli förstod att det var nåt fruktansvärt som höll på att hända i Norge.

När jag sedan slog på BBC WorldNews blev det bara mer och mer fasansfullt. Redan på fredageftermiddagen förstod jag att jag aldrig skull glömma namnet Utöya. Snart dök också ett mansnamn upp – den ansvarige för terrorn. Men jag tänker inte nämna hans namn här för jag anammar idén att inte ge honom onödigt utrymme eller på nåt sätt lyfta fram hans genomruttna budskap. Det räcker med detta.

För ett par år sedan skrev jag om Sveriges då antagligen mest hatade man. Han som våren 2008 mördat lilla Engla. Jag tänkte då fredagseftermiddagen att här har vi Norges mest hatade man sedan Vidkun Quisling. På lördagmorgonen blev det än värre då dödssiffrorna nästan tiodubblats. Det var då den totala tragedins omfattning klarnat. Det hela är så obegripligt stort och sinnessjukt vridet att orden inte räcker till. Och jag nämner inte hans namn.

Jag nöjer mig med att konstatera att jag är övertygad om att de goda krafterna i samhället kommer segra, att den onämnbare inte kommer lycka med sitt uppsåt och nå ut som han tänkt sig med sitt vidriga budskap. Ja jag är mer än övertygad. Det kändes också väldigt fint och inte så litet symboliskt att nu på måndagen få stå i den stora moskén i Manavgat och ha en tyst minut för mig själv.


Den magnifika moskén i Manavgat, Turkiet

Som sagt, jag kommer återkomma till ett par av de händelser som inträffade på hotellet.

Eftersom det hela var en retreatresa och jag var för mig själv hela tiden fick jag också själv möta alla känslor kring denna förfärliga händelse. Genom att jag kunde surfa fick jag bl a kontakt med mina norska vänner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: