Arkiv för september, 2011

Höstdagjämning 2011 – något försenat

Posted in Natur och årstider on 25 september, 2011 by japetus

Jag brukar ju alltid följa ljusets kommande och gående genom vår- och höstdagjämningar, etc. Att jag inte hann skriva något om Höstdagjämningen som inföll nu i fredags 23 september kl 10.03 svensk tid är ett bevis på att jag har litet för mycket runtomkring mig just nu.

Så nu när jag skriver denna söndagkväll den 25 september kan vi konstatera att ljusbalansen åter tippat över mot det mörkare halvåret. Generellt sett inte den härligaste tiden på året rent humörmässigt för mig, men jag måste ändå säga att det känns ovanligt bra så här långt…

Här länkar till föregående års mer initierade bloggar på detta tema:

Höstdagjämningen 2010:
https://japetus.wordpress.com/2010/09/23/hostdagjamningen-2010/

Höstadgjämningen 2009:
https://japetus.wordpress.com/2009/09/22/hostdagjamning-och-renovering/

Dag Hammarskjöld – 50 år sen flygkraschen i Ndola

Posted in Historia, Hyllningar with tags , , on 18 september, 2011 by japetus

Idag den 18 september 2011 är det prick 50 år sen 1900-talets kanske mest internationellt kände svensk mötte sitt öde…

Natten mellan den 17 och 18 september 1961 är FNs generalsekreterare, svensken Dag Hammarskjöld, på väg till ett möte i Ndola i dåvarande Nordrhodesia. Han är på plats som ett led i FNs ansträngningar att medla och lösa den då pågående ”Kongokrisen”. Kanske den svåraste av de många kriser som Hammarskjöld haft att hantera under sina åtta år som generalsekreterare.

Hammarskjöld hade bestämt sig för att göra en djärv och riskabel nattlig flygning för att ta sig fram till och själv direkt på plats förhandla med upprorsledaren Moise Tshombe. Det personliga agerandet, modet och handlingskraften är typiska kännetecken för den svenske generalsekreteraren.

Planet var en DC-6:a med svensk besättning från Malmö (men rutten hölls hemlig) och Hammarskjöld hade sällskap med 15 personer från FN, varav åtta svenskar. Med på planet fanns även Hammarskjölds närmaste man, Sture Linnér (1917-2010), men innan planet startade från Leopoldville sa Hammarskjöld att det vore ett misstag om de båda reste tillsammans, så Linnér steg ur planet…

Men ca 10 minuter efter midnatt, bara en mil från landningsbanan i Ndola kraschar Hammarskjölds DC-6:a i djungeln, och endast en person överlevde, den amerikanske sergeanten Harold Julian som var medlem av FN:s säkerhetstjänst. Tyvärr avlider även han i sviterna av olyckan kort därefter.

En utmärkt grafik jag lånat från Svenska Dagbladet som visar Hammarskjölds fyrmotoriga DC6:a och dess flygrutt. Klicka på den för att få bättre upplösning.

Planet uppgavs i svenska nyheter ha blivit nedskjutet av ett stridsflygplan från utbrytarprovinsen Katanga. Detta har aldrig säkert kunna bevisas; vi vet ännu inte idag varför Hammarskjölds plan störtade i Ndola.

Vad vi vet är att en av de mest framstående, kompetenta, mångfascetterade och fascinerande svenskarna genom tiderna mötte en alltför tidig död – vid 56 års ålder – denna dag för femtio år sedan.

Dag Hammarskjöld (1905-1961) framför FNs högkvarter i New York

För ett par år sen skrev jag en blogg som blivit en av de mest lästa av alla de hundratals jag nu skrivit. Den är jag riktigt stolt över. Den handlar om Dag Hammarskjöld, som förblivit en inspirerande förebild för mig. Mina tankar går åter till honom idag och jag vill hylla honom än en gång för den ödmjuke, lågmälde och store ledare han var.

https://japetus.wordpress.com/2008/04/28/den-langsta-resan-ar-resan-inat-om-dag-hammarskjold/

Tidningsartikel i DN:
http://www.dn.se/debatt/dag-hammarskjold-ar-en-av-var-tids-storsta-svenskar

Tidningsartikel i SvD om Hammarskjölds liv:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dag-hammarskjolds-liv-i-artal_6478074.svd

Tidningsartikel i SvD om den ödesdigra sista flygresan, artikeln jag hämtat grafiken ur:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dag-hammarskjolds-sista-resa_6478012.svd

Välregisserat, välformulerat avslut med The Ark på Grönan

Posted in Hyllningar, musik with tags , , , on 17 september, 2011 by japetus

Jag var en av de dryga 15 000 som igårkväll på Gröna Lund i Stockholm fick vara med om det som ska ha varit The Arks allra sista historiska spelning och grande finale. Och nog blev det en exceptionellt grandios kväll…

Förutsättningarna var också de allra bästa; det septemberblånande mörkret var nästan ljummet denna vackra vindstilla kväll. Och det var helt enkelt galet mycket folk på Grönan, absolut fullsatt där vi bjöds på en mycket välregisserad föreställning av en ömsom vitklädd, svartklädd, guldklädd men nästan alltid bevingad publikdomptör Ola Salo som verkligen la ut texten retoriskt välformulerat och mycket övertygande kommunicerade ut det livsbejakande och fantasifulla budskap som The Ark stått för från allra första början – starkt, gripande och storslaget…

Ola har i hög utsträckning talets gåva och det var inte utan att man anade att han är prästson fast han nu predikar på sitt eget personliga sätt, ett fint budskap. Det var flera långa partier där Ola på ett både proffsigt, medryckande och personligt sätt hjälpte oss i publiken att hantera det faktum att detta ska ha varit den sista spelningen. Tajmingen och poängerna i övergångerna mellan låtarna och det Ola talade om var mycket välregisserat och precist. Mycket väl förberett. Proffsigt.

Bara hur han hanterade presentationen av genombrottslåten ”It takes a fool to remain sane”, som ju fortfarande står kvar orubbad som bandets programförklaring. Annars fick vi nog de allra flesta av bandets många hits som i ett långt tjusigt pärlband, en catchig mix av färgstark pop och storvulet melodiös glam- och boogierock. Bandmedlemmarna fick också sina solon en efter en, också den delen mycket välregisserad. Det enda jag saknade var den personliga favoriten ”Angelheads” från första plattan.

Men vi får väl se… Om detta verkligen är slutet? Att de skulle sluta meddelades i slutet av 2010 och det har varit en sista turné med många sisa spelningar i år. Får litet samma känsla som när Bowie avslutade Ziggy-turnén på Hammersmith Odeon ’73. Och vi vet ju hur det gick med det. Well, well… Är detta slutet?

Ja möjligen för The Ark men naturligtvis inte för Ola Salo som säkert snart står på scen igen men då som soloartist. Sådana exempel har vi otaliga sedan tidigare. Det är Ola som är bandets självklara fixstjärna och karismatiskt charmige posör till påfågel och frontman. Och jag tror ju inte att det i detta fall kommer att ta 24 år innan det blir en reunion för hans gamla band…


Sista publiktacket, The Ark, Gröna Lund, 16 september 2011 (Tredje klädbytet -guld)

”September all over again…”

Posted in musik, Natur och årstider with tags , , , , , on 12 september, 2011 by japetus

September… Igen. På riktigt. Och det är Petra Marklunds födelsedag idag, så nu är vi nog mitt i septembersverige 2011 tänker jag.

Och på hennes riktiga födelsedag, den första – 12 september 1984, då jag upplevde allt detta. Ja som det kan kännas, och kändes för mig när jag som 16-åring verkligen upplevde höst med alla sinnen för första gången i mitt unga liv. En mycket stark upplevelse. Vill gärna återkoppla till en av de första bloggarna jag skrev. En stämningsfull blogg, lika stämningsfull som denna månad.

September är en speciell månad…

[youtube.com/watch?v=jta6B87iKjY]
September all over again” med September/Petra Marklund från första självbetitlade plattan 2004. Den här sorgsna tidiga låten är en personlig favorit för mig. De mollstämda harmonierna är lika starka och vackra som Petras själfulla altröst, eller om hon är mezzo? Spelar ingen roll för det är så vackert!

11 september 2001 – dagen som förändrade världen

Posted in Historia, Personlig kommentar on 11 september, 2011 by japetus

Det är en sen septembereftermiddag, en strålande vacker tidig höstdag och jag promenerar i ganska högt tempo längs Brunnsviken, tittar då och då ut över vattnet, tittar upp mot den klara himlen och riktar sedan åter blicken framåt längs gångvägen och fortsätter min snabba promenad. Det är en väldigt speciell dag, en av de mest speciella i mitt 33-åriga liv, en historisk dag och det har jag förstått redan då, redan där när jag går längs vattnet. Minnena finns kvar och de är knivskarpa.

För just denna tisdag den 11 september 2001 har jag bestämt mig för att gå från Frescati till det sedan långt tidigare planerade mötet med min mentor inne i Vasastan. Jag kände att jag behövde den här promenaden, inom mig rusar tankarna fram och tillbaka. Det har varit en omskakande och omtumlande dag för mig som efter tio år i arbetslivet denna höst återvänt som student till Företagsekonomiska institutionen, Stockholms Universitet som nu hunnit flytta till mer trivsamma lokaler i Kräftriket vid Brunnsviken.

Jag är både orolig och upprörd efter det jag nyligen fått se; FEKen har tv-skärmar uppsatta utanför föreläsningssalarna och där har jag nyligen, live på CNN, fått se något som för alltid kommit att etsa sig fast på näthinnan. Något helt fasansfullt omtumlande. Att se de två WTC-tornen falla samman, ett efter ett, är nog det mest fasansfulla jag någonsin sett på TV. Det gick liksom inte att ta in vidden av det.

Väl framme vid det trygga och välbekanta kontoret på Karlbergsvägen minns jag att det kändes väldigt bra att få sätta sig ned i soffan och i någon timme bara få prata av sig med en klok och trygg person. Vårt samtal den gången handlade just bara om vad som hänt och vad det skulle kunna innebära för oss i Sverige och för världen. Att det var mycket som skulle komma att förändras det kunde vi ana redan då; att USA skulle komma att slå tillbaka och slå tillbaka hårt och att förutsättningarna för att flyga och resa skulle komma att förändras.

Jag minns min första resa till NYC i augusti 2000, en resa i en helt annan värld, innan IT-bubblan spruckit, innan de skärpta säkerhetsrutinerna på flyget, innan kriget mot terrorismen, innan WTC-tornen föll, innan kravallerna och förstörelsen i Göteborg, innan Sverige gick i krig igen för första gången på 200 år, innan hela Bush-erans försämring av USAs ställning i världen i och med de krig som följde. Det är så mycket som förändrats.

I en dryg veckas tid har den här årsdagen påtalats gång på gång i media. Just nu denna morgon pågår ett minnesprogram på SVT. De flesta som är över 20 år idag har säkert minnesbilder av vad de hade för sig den där dagen för idag 10 år sedan. Just min upplevelse av själva händelsen beskrev jag själv här i bloggen för prick ett år sedan ”nio år efter WTC-tornens fall”:
https://japetus.wordpress.com/2010/09/11/nine-eleven-2001-nio-ar-efter-wtc-tornens-fall/

Nypremiär på Centralbadet idag

Posted in Träning, Vardagligt with tags , on 10 september, 2011 by japetus

Så kom det sig då att jag i dag denna soliga lördag den 10 september klev in på Centralbadet igen för att återuppta min i juni 2010 avbrutna träning där. Jag har tränat regelbundet på Centralbadet sedan i februari-mars 1999 då jag just kommit tillbaka från min första långa Thailandsresa och ville fortsätta den träningstrend jag där inlett.  Det blev början på 11 års oavbruten träning där.

Upphållet som äntligen bröts idag hade varat i 15 månader och är det i särklass längsta under de ca 12 år som gått sedan jag började träna regelbundet. Jodå, en hel del jogging, situps och armhävningar har det också blivit, men inte alls den fokuserade träning jag tidigare gjort i Centralbadets gym. Jag provade Forsgrénska ett tag i början av året, men det var inte på långt när så trevligt. Nej, det funkade inte för mig. Det är tydligt för mig vad denna guldkant som Centralbadet är verkligen betytt för mig.

Renoveringen av badet var en följetong i sig, men nu är väntan över. Badet öppnade igen i juni efter att ha haft stängt i ett år. Beskedet till oss i kunder var ursprungligen 3-4 månader. Desto mer glädjande då att resultatet blivit så bra! För nu är det verkligen väldigt fräscht och fint, varenda kakelplatta är utbytt. Och en konstig känsla att de gjort en rockad med damernas och herrarnas omklädningsrum samt bastuutrymmen. De har helt enkelt bytt plats.

Fascinerande att gå runt och se alla förändringar som skett i denna lokal jag tillbringat så mycket tid i i så många år. Gillar särskilt den romerska rena vita marmorkänslan i relaxen. Den nya iskalla poolen/vattengraven var toppen efter bastun, som att stiga ned i en isvak – en aktivitet jag verkligen gillar.

Här är länken till hela följetongen om renoveringen på Centralbadet, samt alla mina tidigare bloggar om badet:
https://japetus.wordpress.com/2011/06/13/vantan-ar-over-centralbadet-har-oppnat-igen/

Och här en artikel från ”Vi i Vasastan” från slutet av maj i år som berättar mer sammanfattande om nyheterna på badet och om renoveringen:
http://www.direktpress.se/viivasastan/Arkiv/Artiklar/2011/05/Sa-blir-nya-Centralbadet/

Platser som inte behövs – Blickagången, Flemingsberg

Posted in Ironi on 7 september, 2011 by japetus

I min serie ”Platser som inte behövs” har nu turen kommit till en riktigt intressant kandidat…

Vi besöker nu Blickagången vid Huddinge sjukhus i Flemingsberg. Detta är en riktigt deprimerande, för att inte säga luguber plats, och det av många anledningar.

När du kommer med pendeltåg och ska ta dig till Huddinge sjukhus, som jag tänker envisas med att kalla det trots att jag vet att det av byråkratiska orsaker bytt namn, tar du dig först förbi Södertörns högskolas mäktiga båge. Du går över högskolans campustorg och passerar sedan över Alfred Nobels Allé på en bro. En bro som för dig till… Blickagången.


Blickagången i vinterskrud

Om vi tar fakta först. Den är en ca 300 meter lång passage som ligger mellan Huddinge sjukhus fasad och Novums byggnader och som förbinder Huddinge sjukhus entré med pendeltåget. På Novums sida ligger en del fastfoodställen och någon bricklunchrestaurang. Det finns visst en optiker där också.

När du följer Blickagången går du in i skuggan bland de skuggvarelser som där rör sig. Ingen sol når ned till dem som går där inklämda mellan sjukhusets gråa 70-tals betongväggar och Novums 80-tals smutsvita väggar.

Oberoende av årstid blåser det kallt och snålt längsmed den dunkla gången. Det är som ett besök i Riddar Katos land eller möjligen en lätt försmak av Mordors utkanter. Många av dem som har anledning att gå där mår av naturliga skäl inte heller bra eftersom de är på väg till eller från sjukhuset.

Jag måste säga att denna plats är en av de mest deprimerande miljöer jag stött på i Stockholmsområdet och därför dyker den naturligtvis till slut upp under denna rubrik.

Tidigare besökta platser i denna serie:

Rapport från Västra Skogens centrum:
https://japetus.wordpress.com/2007/11/05/platser-som-inte-behovs-vastra-skogens-centrum/

Ett hastigt besök vid Norra Sköndals busshållplats:
https://japetus.wordpress.com/2010/08/16/platser-som-inte-behovs-norra-skondals-busshallplats/